Stekt, rågmjölspanerad torskfilé med dressade, ugnsbakade grönsaker

Att variera fiskrätter är inte helt lätt. Det pendlar mellan ugnsbakad, stekt eller pocherad. Fantasin tryter understundom. Igår prövade jag en nygammal variant, som fungerade riktigt bra. Kanske låter det som ett omaka par; stekta, rågmjölspanerade torskfiléer och ugnsbakade, dressade grönsaker. Men, faktum är att det är precis tvärtom.

Jag började panera fiskfiléer med rågmjöl i somras. Innan dess hade jag bara läst om det, men aldrig testat. I all enkelhet är det rent otroligt gott. Jag vet inte vad det är med rågmjölet, men det passar helt enkelt väldigt bra att stekas.

Jag hade kunnat tänka mig att ugnsbaka även brysselkål eller blomkål i detta sällskap, men gårdagens val föll på broccoli. Den inte så grönsaksvänligt inställda delen av familjen fick klyftpotatis, medan vi andra njöt av grönsakerna, som dressades med samma goda dressing som vi använder till den nästintill uttjatade underbara brysselkålen.
Citronklyftan till torsken är i mitt tycke obligatorisk; den förhöjer hela upplevelsen.

Stekt torskfilé med dressade,
ugnsbakade grönsaker
Fisken
800 gram torskfilé, byxad och skuren i mindre bitar
rågmjöl
salt och vitpeppar
smör och kallpressad rapsolja

Krydda filébitarna runtom med salt och vitpeppar. Hetta upp smör och en skvätt rapsolja i en gjutjärnsstekpanna. Doppa filébitarna i mjöl precis innan de ska stekas. När smöret är lätt brynt, lägger du ned dem i pannan, inte för många åt gången. Stek dem några minuter på var sida, tills de fått vacker färg. Snåla inte med smöret.

Grönsakerna och dressingen
1 stor röd paprika
cirka cirka 300 gram squash
2 broccolistånd
2 rödlökar
olivolja
flingsalt

2 msk olivolja
2 msk balsamvinäger
1 vitlöksklyfta, riven
flingsalt och svartpeppar

Dela broccolin i mindre buketter. Strimla paprikan, och skär squashen i ungefär lika stora bitar. Skär klyftor av rödlöken. Blanda alltsamman med olivolja och flingsalt i en ugnsfast form. Ugnsbaka på 200 grader. Rör i dem emellanåt, och kontrollera så att de inte bränns. det tar upskattningsvis mellan 20 och 30 minuter för dem att bli klara
Blanda ingrediensena till dressingen. Jag tog till lite i överkant med vår, det hade räckt med en mindre mängd. När grönsakerna är klara, häller du öber dem i en rymlig skålål, och blandar ned dressingen.

Stackars er!

Lånad bild

Stackars er som går in här varje dag, förgäves. Här händer det nämligen inte mycket för tillfället. Undrar ni vart jag tagit vägen (eller, ännu värre, undrar ni inte?). Inget särskilt har hänt. Jag är bara inte riktigt i min vanliga form . På kvällarna när jag kommer hem från jobbet, lagat middag och nattat våra barn, vill jag helst bara krypa upp i soffan med en bok och en kopp te. Inte sällan slocknar jag i sagda soffa, efter bara en stunds läsning. Det är lusten som fattas. Ingen optimal sits för en matboggare, eller för någon annan, för den delen.

Jag ska försöka ta ta mig i kragen i kväll och skriva av mig; blogga ikapp, innan jag glömmer bort hur jag tänkte och vad jag gjorde. Bildbevisen finns, och ingredienserna är dokumenterade. Gäller bara att få till det sista, svåraste. Jag vill ju inte att godsakerna ska falla i glömska.

Jag tror mig kunna lova att det blir en hel del soppor här framöver. Detta utifrån ett uttyckligt önskemål från min man, som håller på att ledas ihjäl av alla trista lunchrestauranger som han är så illa tvungen besöka.
Soppa till middag blir en bra motvikt till alla stabbiga, oinspirerande, kolhydratstinna uteluncher. Själv har jag nästintill totalt resignerat; de dagar det inte finns rester i kylskåpet att ta med till jobbet, lever jag på makrill i tomatsås, Extrasaltat Bregott och Finn Crisp till lunch. Det är absolut inte synd om mig, för dessa tre ingredienser är inte det sämsta - tvärtom.

Innan helgen, då jag i sällskap av mina söner förhoppningsvis lyckas ta mig från Stockholm till Göteborg medelst X2000, ska jag förhoppningsvis hinna förmedla både fågel, fisk och mittemellan.
Ge mig lite käcka tillrop nu, hörni, och skriv att ni har översende med mig. Bloggtorka går över, det vet vi vid det här laget. Ibland tar det bara lite längre tid.

Veckans vego: soppa på spenat och cannelinibönor

Det kanske är att göra det lite väl enkelt för sig, att ta min gamla favoritsoppa, och bulka upp den med bönor? Det struntar jag i. Vintern håller på att ta kål på mig. Allt är jobbigt och omständigt, allt tar längre tid; till och med barnen verkar ha tröttnat på snön.
Jag orkar inte vara kreativ. Greppar i stället den första tanke som slog mig då jag funderade kring vad vi har i frys och skafferi. Detta är i sig lite lustigt och ganska intressant, att mina försök till en dag i veckan med vegetarisk mat ofta tar avstamp i vad vi redan har hemma.

Förra veckan blev det inget nyskapande, det blev en tomatsås och spagetti-middag. Denna soppa, som är såväl billig som oväntat god, får kompensera för två veckors avsaknad av kreativitet. Jag blev helt ärligt glatt överraskad av att några så enkla förändringar kunde resultera i en helt ny spenatsoppa. Så lik den gamla vanliga, men ändå så annorlunda.

Soppa på spenat och cannelinibönor
600 gram fryst, hackad spenat
2 grönsaksbuljongtärningar
8 dl vatten
svartpeppar
1 burk cannelinibönor
1 dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta, riven
parmesanost

Koka upp vattnet och buljongtärningar i en kastrull. Tillsätt spenaten. Ge alltsamman ett uppkok, och låt den sedan småkoka i fem-tio minuter. Skölj under tiden av cannelinibönorna, och mixa dem med grädden. Blanda ned bönsmeten ordentligt i spenatsoppan. Smaka av med riven vitlök och svartpeppar. Servera med finriven parmesanost, samt mer svartpeppar, för den som så önskar.

Långlagad lammlägg i rödvin

Vid något tillfälle i december, mitt under adventshetsen här på bloggen, fick jag fingarna ur och köpte fina små lammläggar hos Sandströms. Att köpa dessa lammläggar var i sig en härlig upplevelse.
Förr om åren brukade jag bli både frustrerad och provocerad när jag såg på olika brittiska matlagningsprogram, där matlagaren i fråga kunde kläcka ur sig saker som:
"...ask your local butcher to order this for you".
Vilken jäkla local butcher?, tänkte jag, som då för tiden var omedveten om det utbud av kött som finns (och fanns) bortom köttdisken på ICA.
Nu vet jag, tack och lov, bättre. Jag njöt därför i högsta grad av att det inte fanns några lammläggar i disken, men att de sågades loss längre in i lokalerna medan jag stod och väntade. Jag hörde tydligt ljudet av sågen. Nu försöker jag inte vara mnakaber, jag vill bara uttrycka min uppskattning för att denna möjlighet finns att köpa kött som inte ligger vaccat i plast, eller färdigförpackat i ett tråg.

Jag gillar lägg. Fläsklägg är i mitt tycke allra godast, tätt följd av kalvlägg. Oxläggen är brutal. Dessa vackra lammläggar kändes nästan overkliga. Jag ville långlaga dem med rätt smaker. Vad passar bättre till lamm än rödvin, vitlök och rosmarin?
Min vana trogen serverar jag det långlagade kötter med en riktigt grym sås. Denna blev faktiskt något i särklass. Pressad potatis var det perfekta tillbehöret.

Långlagad lammlägg med rödvin,
vitlök och rosmarin
4 lammläggar, cika 1,5 kilo
3 dl rödvin
3 stora kvistar rosmarin
6 vitlöksklyftor, skalade
1 gul lök klyftad
2 morötter
2 lagerblad
salt och svartpeppar

Krydda läggarna runtom med salt och svartpeppar. Lägg dem i en emaljerad gjutjärnsgryta, häll i vite och tillsätt övriga ingredienser. Lägg på locket, ställ in i ugnen på cirka 85 grader och låt stå i uppemot tio timmar.
Tag ut grytan ur ugnen. Fiska upp läggarna, och sila av den goda såsbasen. Reducera denna tills 2/3 återstår, och tillsätt sedan någon deciliter vispgrädde. Red av genom att pudra över någon matsked vetemjöl. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en gnutta råsocker. Servera med pressad potatis och smörslungade haricots verts.