Carrotslaw med pepparrot och dijonsenap

Jag tycker inte det är så lätt att variera grönsakstillbehör. Egentligen föredrar jag att äta mina grönsaker tillagade, i själva maträtten - vintertid, vill säga.
Min första tanke i kväll var först att slunga de rårivna morötterna med en klassisk vinaigrette, smaksatt med dijonsenap. Då kom jag att tänka på coleslaw. Jag visste att det fanns både mezeyoughurt och pepparrot i kylskåpet, och då var det helt plötsligt självklart att det var just en carrotslaw jag skulle göra.

Det här är ett recept som ger en ganska bitig morotsgucka, med utpräglad pepparrotssmak. Pröva dig fram, om du vill testa detta; hur starkt det blir beror så klart på hur färsk pepparroten är. Och hur starkt man vill ha det, det är så klart en smaksak, och det gäller givetvis även senapen.

Carrotslaw med pepparrot och dijonsenap
250 gram rårivna morötter
1 dl mezeyoghurt
1 msk Bornier dijonsenap
1 msk finriven pepparrot
0,5 msk vitvinsvinäger
flingsalt och nystött svartpeppar

Blanda mezeyoghurt med senap, finriven pepparrot och vinäger. Rör ned de finrivna morötterna, och smaka av med flingsalt och nystött svartpeppar.

"Mamma - jag älskar den här maten!"

Visst låter det som att jag förskönar verkligheten? Som att jag arrangerat en scen, bara för att kunna framstå i bästa möjliga dager?
Inte då - det här var en ärlig komplimang från en ung herre på snart tre år, som befinner sig mitt i någon sorts trotsålder som kryddats med en försvarlig mängd omnipotens. När han hade satt till bords i kväll, och börjat äta, gav han mig denna smickrande komplimang. När det kommer från honom, då vet jag att det är ärligt menat.

Det blev passande nog just köttbullar till middag i kväll. När jag gör köttbullar en vardagkväll, då gör jag som mamma alltid gjort. Inte med avseende på recept; våra köttbullar är väldigt olika. Nej, jag syftar på att jag använder mig av min mammas metod för att snabbt forma köttbullar - nämligen mellan två matskedar. Det går snabbt, och är mycket enkelt. Dessutom har jag rena händer, vilket främst är praktiskt utifrån det faktum att man med fyra barn i huset när som helst kan behöva släppa allt och störta iväg för att avvärja en konflikt eller torka en barnrumpa. Att arbeta med köttfärs är ju annars en dunderkur mot fnasiga händer.
Jag må laga köttbullar som skiljer sig ganska mycket från dem jag åt som barn, men en sak har jag kvar från barndomen, och det är att jag inte serverar brunsås till köttbullarna. Hemma åt vi alltid köttbullar med skalpotatis, hemkokt lingonsylt och steksky. Det givna tillbehöret var ofta stuvad vitkål. Gud, vad det är gott!
I kväll fick barnen sin absoluta favorit, nämligen rårivna morötter. Till oss vuxna slängde jag i all hast ihop en sorts carrotslaw med pepparrot och dijonsenap. Det var ett ögonblicks ingivelse, men det blev så gott att jag anar en framtida familjeklassiker.
Recept kommer.
Låt mig först redogöra för köttbullarna. Det må tyckas nästintill fånigt att publicera ett recept på just köttbullar - men, så här gör jag.

Mina köttbullar
500 gram nötfärs
1 liten gul lök, grovriven
1 ägg
salt och nystött svartpeppar efter smak
smör att steka i

Blanda ägget och den rivna löken. Krydda på känn på färsen, och blanda den sedan noga med ägget och löken. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Forma färsen till köttbullsform med hjälp av två matskedar, och klicka ned dem i den heta pannan allt eftersom. Stek dem på medelvärme i cirka fem minuter tills de fått vacker färg och förefaller genomstekta. För successivt över dem till en karott.
När samtliga köttbullar är färdigstekta, för jag tillbaka dem ned i stekpannan, och värmer dem på nytt.
I kväll serverades köttbullarna med hemlagat potatismos, hemkokt lingonsylt, rårivna morötter och carrotslaw med pepparrot och dijonsenap.

Och nu blir det reklam - Årets sill 2009

Som matbloggare får jag, i likhet med många andra, en hel del pressreleaser mailade till mig. Många är helt ointressanta, men nu damp det ned en från Klädesholmen Sill som faktiskt fick mig att reagera.
Jag är väldigt förtjust i sill, i synnerhet då sillar i lag. Sill i gucka (även kallad krämig sill) är inte min grej. Just därför låter den sill som utsetts till Årets sill 209 särskilt lockande. Smaken är nämligen Fänkålsdill och akvavit - klar sill med fänkål, kumin och anis.

"Det var en enig jury som idag på förmiddagen röstade fram Årets Sill 2009. Viveca Lärn, Peter Harryson, Ulf Wagner och Rolf Westerström, vd på Sjöräddningssällskapet, var rörande överens om att ”Fänkålsdill och akvavit” skulle utses till vinnare i hård konkurrens med tre andra sillinläggningar.
Årets Sill 2009 börjar säljas på Sveriges nationaldag den 6 juni – samtidigt som ”Sillens Dag” firas på Klädesholmen - och en krona per burk går till Sjöräddningssällskapet.
Juryns motivering:
'En traditionellt nyskapande sillinläggning med mycket attraktivt utseende, doft och smak. En sill som man inte tröttnar på – en redig sill.'
– Det är en ljuvlig sill som man kan äta varje dag –och det bör man. 'Fänkålsdill och akvavit' kommer att bli en succé och ge goda kronor till Sjöräddningssällskapet. Årets Sill är ett strålande initiativ som jag hoppas ska stärka sillen som faktiskt är det svenskaste vi har säger Peter Harrysson, juryordförande för Årets Sill 2009, och även ledamot i Gastronomiska Akademien."

Lite synd att sillen inte lanseras förrän på nationaldagen. Jag hade gärna prövat den till påsk. Om jag fortfarande hade varit föräldraledig och haft gott om tid på dagarna, så vete sjutton om jag inte hade givit mig på att försöka göra en liknande sillinläggning själv!

Det stora köttbulleskämtet

Är det dessa bullar som underlättar "livspusslet"?

Jag hittade den här fantastiska artikeln inne på Allt Om Barn-sajten. Det blir en del slösurfande när man, som jag, är i kräksjukekarantän. Med stigande irritation läste jag artikeln i fråga, som handlar om att sex barnfamiljer fått testa utbudet av färdiga köttbullar som finns i de flesta matbutiker.
Låt mig servera er följande häpnadsväckande citat ur texten i fråga:

"Kötthalten ligger generellt sett ganska högt, från 60 procent (Hemköp Lätt) till 74 procent (Coop)."

Ursäkta mig - men jag tycker faktiskt inte att 60-74% är en ganska hög kötthalt.

"För att kunna forma köttbullar krävs något som binder samman färsen. Hemma tillsätter vi ströbröd, havregryn, kokt potatis eller potatismjöl och kanske ett ägg. Industrin använder sig av detsamma men ibland också av potatisflingor (torkad potatis) som bindemedel. Det som kallas för potatisstärkelse är samma sak som potatismjöl medan tapiokastärkelse kommer från den tropiska roten med samma namn."

Nja - både ja och nej. Jag brukar faktiskt inte alltid tillsätta den typen av bindemedel. Det beror helt på vilken sorts köttbullar jag gör. Ofta tycker jag det räcker med ett ägg eller två, i synnerhet om köttbullarna skall serveras i tomatsås. Om det ska lagas smörgåsköttbullar, sådana vi har på julbordet, kan det vara på plats med lite rivet bröd.

Visst framkommer det kritik i artikeln i fråga, och visst informeras det om att köttbullarna innehåller ganska "några underligheter" som vi inte tillsätter hemma i köket (ett minst sagt märkligt ordval). Jag tycker ändå att tonen är på tok för välvillig i beskrivningen av dessa hos många barnfamiljer så populära helfabrikat.

"Flera av köttbullarna innehåller varken mjölk, laktos (vasslepulver), ägg eller gluten och är därmed bra alternativ för många allergiker. De flesta steks också i palmolja som sällan ger allergiska problem.
Visserligen suger köttbullarna nästan inte upp något alls av fettet de steks i, men för en allergiker kan det ändå vara bra att känna till att palmolja sällan ger allergi.
Däremot är konventionellt tillverkad palmolja sällan ett bra alternativ ur miljösynvinkel. Rapsolja, liksom förstås ekologisk palmolja, är bättre. Felix ekologiska köttbullar steks inte i något fett alls."

Det förefaller som artikelförfattaren inte direkt är någon påläst konsumentjournalist. I min värld är palmolja förkastligt. Jag har skrivit om det tidigare, här och här. Jag länkar återigen till den artikel som givit mig mest upplysningar och konkreta argument för varför man skall försöka undvika att köpa produkter som innehåller palmolja.
Argumentet för ekologisk palmolja är rent ut sagt naivt. Som det står att läsa här, bör sådan användas som drivmedel. Inte som matfett.
Och det där snacket om att köttbullarna nästan inte suger upp något av fettet de steks i - vad är det för strunt? Det är klart att de suger upp fett, i synnerhet ju mer bindemedel de innhåller.

Jag är inte ute efter att skuldbelägga de som väljer att köpa den här typen av helfabrikat. Det har även vi gjort, i synnerhet sommartid, fram till för något år sedan. Vi slutade, därför att vi vuxna helt enkelt inte tycker att färdiga köttbullar är särskilt goda. Vi började som så många andra läsa mer noggrant på förpackningar, och fick då veta vad köttbullarna innehåller. Och vi vägrar hamna i sitsen där barnen föredrar färdiga framför hemlagade.