Den sällsynta späda squashen (eller - varför är nästan all squash som säljs grov som en underarm?)

För några veckor sedan hittade vi riktigt späd, en squash bland i övrigt grova exemplaren i en butik vi ofta handlar i. Jag plockade snabbt åt mig dem, och förundrades samtidigt som så ofta förr över det faktum att de så sällan går att få tag på.

Vi är många som föredrar squash när den är späd. Jag kan verkligen inte begripa att man inte skördar squashen tidigare; i synnerhet inte de som själv odlar. Vem vill ha squash som är grov som en underarm? Tillräckligt många, uppenbarligen.

Nu ska jag inte tjata med om mina squashpreferenser. I stället ska jag berätta vad jag gjorde med den. Receptidén är varken originell eller avancerad. Vackert så. Snabbt gick det, gott blev det, och upplägget påminner mig en smula om när jag lagade orecchiette med romanesco och parmesankräm. Emellanåt behöver man påminna sig om hur fantastiskt hur gott det kan bli med så få ingredienser.

Om du inte är lika begränsad av dina squashpreferenser som jag är, rekommenderar jag dig att testa att laga detta även om du enbart hittar grövre exemplar.

Orecchiette med mjukstekt, späd squash och pecorino - en receptidé (2 portioner)
4 små, späda squash (cirka 250 gram), tunt skivad
150 gram orecchiette
1,5 dl finriven pecorino
olivolja
flingsalt
svartpeppar

1. Koka pastan enligt anvisningar på paket.
2. Hetta under tiden upp olivolja i en stekpanna, och fräs squashen den tills den mjuknat, utan att ta för mycket färg. Krydda med salt och svartpeppar.
3. Häll av pastavattnet, och slunga den nykokta pastan med squashen i stekpannan.
4. Strö över osten, och vänd ned den med pastan och squashen. 5. Servera omedelbart.

En avlägsen hemester, och tagliatelle med spenat, muskot och mascarpone

Jodå, än finns det liv i bloggen. Om inte annat använder jag själv Smaskens de flesta dagar i veckan; det är trots allt min egen receptbank. Året har matmässigt präglats av att jag och min familj börjat äta mer vegetariskt. Egentligen inte av ideologiska skäl, utan snarare på grund av ett behov av omväxling. Dessutom märks det i plånboken om kosthållningen svänger från kött till baljväxter. det hela har varit tämligen odramatiskt, då våra barn gillar baljväxter, och dessutom med i takt med stigande ålder blivit mer och mer öppna för att pröva nya smaker.

Det fin med att äta vegetariskt ett antal middagar i veckan är att varje enskilt ,åltid inte måste vara komplett med avseende på vegetariskt protein. Det faktum att vi trots allt äter flera middagar med animaliskt protein varje vecka gör att jag med gott samvete kan servera middagar som (om de varit representativa för en kosthållning)hade givit en heltidsvegetarian näringsbrist, utan att det påverkar vår hälsa menligt.

Sommaren är redan ett minne blott, men under vår riktigt angenäma hemester (semester på hemmaplan) åt vi flera kvällar denna goda pasta som middag. Det är för den skull absolut definitivt inte typisk sommarmat; snarare fungerar denna rätt utmärkt året om, då färsk spenat i påse är en stapelvara i grönsaksdisken.

Jag ger inga löften, men det rycker lite i bloggarmen. Kanske på grund av att jag så många år identifierat och titulerat mig själv som matbloggare, men härom veckan insåg att den som inte skrivit något publicerbart på flera månader kanske inte ska svänga sig med denna titel? Kanske för att jag blev så otroligt glad och inspirerad av att min husgud Lisa Förare Winblad börjat blogga igen på Taffel? Oavsett - jag tillåter mig själv att känna en spirande förhoppning om att en nytändning kan vara på gång. Vi tar det som det kommer, eller hur?

Rätten i fråga kommer för övrigt från allas vår Jamie Oliver. Äras den som äras bör. Jag har tillsatt en liten mängd vitt vin till det ursprungliga receptet.

Tagliatelle med spenat, muskot och mascarpone
1 paket tagliatelle
olivolja
2 matskedar smör
2 vitlöksklyftor, tunt skivade
0,5 dl vitt vin
generöst med nyriven muskot
400 g färsk spenat
havssalt
nymald svartpeppar
1 dl vispgrädde
150 g mascarpone
2 dl finriven parmesanost

1. Koka tagliatelle enligt anvisningarna på paketet.
2. Smält smör och en skvätt olivolja i en vid traktörpanna.
3. Stek vitlöken mjuk på medelvärme.
4. Tillsätt vinet, och låt det koka in.
5. Häl ned spenaten i grytan, blanda runt, och låt småputtra tills vätskan kokat bort och spenaten mjuknat.
6. Tillsätt muskot, och krydda med salt och peppar.
7. Blanda ned grädde och mascarpone, och låt småputtra helt hastigt.
8. Vänd ned parmesanosten.
9. Vid det här laget är pastan sannolikt färdig: häll av vattnet, och vänd därefter ned pastan i spenatblandningen.
10. Servera omedelbart, med parmesanost och svartpeppar som närmast obligatoriska tillbehör.

Chokladtårta med röda bär

Jag bloggar numera sedan länge med vad jag kallar regelbunden oregelbundenhet. Emellanåt dyker något upp som fångar mitt intresse och som gör mig tillräckligt motiverad att sätta mig vid datorn och dokumentera ingredienser och tillagningsförfarande, så som i detta fall.

För snart två veckor sedan firade vi vår äldsta dotters elvaårsdag. Detta föranledde mig att göra verklighet av en tårtfantasi jag länge ruvat på. Tårtbotten, eller anslaget som det kallas på konditorspråk, kommer från ett recept min mamma hittade för närmare trettio år sedan. Den tårta detta anslag då var del av fylldes med och täcktes av vispad grädde som blandats med hackade hasselnötter och hackad mörk choklad. Den var på sin tid alldeles strålande god, men nu var det inte fyllningen jag var intresserad av.

Jag började med att googla recept på mjölkchokladganache, och hittade ett som visade sig bli alldeles för löst. Det syns dessbättre inte på bilderna, men det föranledde mig att korrigera mängden grädde i mitt eget recept. Denna mjölkchokladganache fick både fylla och täcka tårtbottnarna.

Tårtan täcktes, som ni själva ser, av röda bär. Jag delade och kvartade jordgubbar, men behöll flera hela. Jag strödde över hallon, och placerade strategiskt ut körsbär samt blad och små bladknippen från vår mynta i trädgården. Slutligen pudrade jag över florsocker.

Snyggt? Definitivt! Gott? Ja, absolut, i synnerhet som jag hittat ett riktigt roligt dessertvin åt oss vuxna att para ihop med tårtan, nämligen

Brachetto d´Acqui (6260), som stämde bra ihop med beskrivningen "söt, pärlande, bärig smak med inslag av körsbär, hallon och viol".

Tårtan blev mycket uppskattad, och jag kommer definitivt lägga den till min återkommande repertoar. (Den skulle även kunna dekoreras med rostade nötter och filéade apelsinklyftor, om man vill servera den under vinterhalvåret.)

Chokladtårta med chokladganache och röda bär
Mjölkchokladganache
400 gram mjölkchoklad
3 dl vispgrädde
1 krm flingsalt (en smaksak) 1. Hacka mjölkchokladen grovt.
2. Häll gräden i en kastrull tillsammans med chokladen och flingsalt.
3. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning.
4. Låt ganachen svalna helt och därefter stå i kylskåp i ett par timmar, så att den blir helt kall.
5. Tag ut ganachen ur kylskåpet och vispa upp den med elvisp så att den blir fluffig, precis innan tårtan ska monteras.

Tårtbotten
3 ägg
2 dl socker
1 msk vaniljsocker
0,5 tsk salt
90 gram vetemjöl (ca 1,5 dl)
0,75 dl potatismjöl
0,75 dl cacao
2 tsk bakpulver

Till dekoration och servering:
1 liter jordgubbar
1 låda hallon
0,5 liten körsbär
myntablad
florsocker att pudra över

1. Sätt ugnen på 175 grader, och smörj och mjöla en springform.
2. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt fluffigt.
3. Sikta över och vänd ned vetemjöl, cacao, och bakpulver.
4. Häl ned smeten i springformen och grädda i nedre delen av ugnen i 35 minuter.
5. Tag ut kakan, låt den svalna helt och dela den därefter i två delar.

Montering:
1. Lägg den ena tårtbotten på ett tårtfat.
2. Bred över cirka 1/3 av mjölkchokladganachen.
3. Lägg på den andra tårtbotten, och bred resterande mängd mjölkchokladganache över tårtan.
4. Dekorera med kvartade, halverade och hela jordgubbar; hallon, körsbär och myntablad efter smak och förmåga.
5. Pudra florsocker över tårtan, och servera omedelbart.

Nudelsoppa när sommaren dröjer

Så såg soppan ut till middag. Ute var det kyligt och mulet.

Vad gör man när middag måste serveras, inspirationen tryter och man själv inte ens är särskilt hungrig; än mindre kan förmå sig att känna sug efter lagad mat? Lägg därtill kyla, regn och avsaknad av sommar. Inspiration - vad är det? Somliga kanske struntar i att laga middag och serverar smörgås och filmjölk till middag (jag har aldrig sett det i verkligheten, men hört talas om det!).
Andra kanske scrollar i telefonlistan efter numret till den lokala pizzerian eller thaikiosken.

Själv är jag inte utrustad med en förkärlek för frukost till middag, och i mitt grannskap saknas take away-restauranger som håller en för mig acceptabel nivå. Dessutom är jag alldeles för snål för att köpa färdigmat. Det är dessutom inte alltid så att årstiden bestämmer middagsmaten. Om det inte känns som sommar, då är det inte sommarmat som lockar.

Jag letar mig i stället tillbaka till de platser där jag vet att jag sparar sådant som fångar mitt intresse. På Pinterest har jag en board jag kallar A foodie life. Där sparar jag allt som ser gott ut, som låter spännande och som jag föreställer mig att jag någon gång vill kunna söka mig tillbaka till för inspiration.

Detta är min ständiga räddning (tillsammans med mitt eget receptregister här på Smaskens, förstås).

En vardagkväll för någon veckor sedan var det just ett bildminne av en thai-vietnamisisk nudelsoppa som kurerade min idétorka. Jag lät mig inspireras av receptet och smaksatte utifrån vad skafferiet hade att erbjuda. Resultatet blev denna soppa, som jag tänker kan varieras i det oändliga och som kan få även den som inte kände sig ett dugg sugen på middag att plötsligt känna kurr i magen.

Denna typ av soppor passar i mitt tycke lika bra året runt - såväl en vinterkväll, som en osedvanligt ruggig försommarkväll. När vädret sviker, kan vi åtminstone alltid trösta oss med en god middag, inte sant?

Dagen efter tröstade jag mig med soppan till lunch.
Vädret var fortfarande lika uselt.

Nudelsoppa när sommaren dröjer - en receptidé (6 mindre portioner)
400 gr Äggnudlar
500 g kycklingfilé, strimlad
cirka 2 mskjapansk soja
neutral olja till stekning

1. Hetta upp olja i en stekpanna.
2. Fräs kycklingen på hög värme.
3. Ringla soja över kycklingen när den är färdigstekt, och blanda så att den blir jämnt fördelad.
4. Häll upp kycklingen i en skål.

Soppbas
1,5 msk röd currypasta
1 tsk gul curry
neutral olja till stekning
1 burk cocosmjölk
5 dl kycklingbuljong (gärna hemlagad)
2 tsk socker
2 tsk risvinäger
2 tsk fisksås

1. Hetta upp en skvätt olja i en kastrull, och fräs hastigt röd currypasta och gul curry.
2. Tillsätt cocosmjölk och kycklingbuljong och låt koka upp.
' 3. Smaksätt med risvinäger, socker och fisksås.

Till serveringen
1 liten rödlök, finstrimlad
2 salladslökar, finstrilade
0,5 kruka koriander
0,5 kruka thaibasilika, strimlad
400 gram äggnudlar, kokade efter anvisningar på paketet

Servering Var och en grundar sin soppskål med nudlar och kyckling, häller över önskad mängd buljong, och strör därefter över tillbehören.