Mjöl och mjöl

Om man står och botaniserar i mjöl- och grynhyllan i en vanlig, välsorterad matvarubutik, slås man genast av vilket otroligt utbud som numera finns. Sådant som för några få år sedan betraktades som obskyr hälsokost, som endast fanns att köpa i specialbutiker, återfinns nu på hyllorna i en vanlig ICA Kvantum-butik i en närförort i södra Stockholm.
Just vår ICA verkar ha gått igång på alla cylindrar. Här finns allt, känns det som. Ja, nästan allt då. Samtidigt saknas vad som för mig är rena självklarheter.
För några veckor sedan kulle jag köpa mitt standardpaket med Finax Durumvetemjöl, det jag använder när jag lagar färsk pasta.
Jag kunde inte hitta det någonstans. Länge stod jag och kisade med mina närsynta ögon, och spanade febrilt mellan alla ekologiska rågflingor, dinkelmjölpåsar och diverse mjölmixer, innan jag insåg att det inte bara var fråga om att det jag sökte efter var slut.
Det fanns inte längre någon etikett, ingen plats i hyllan. Produkten var borta.

En av fördelarna med vår ICA är den höga personaltätheten. Jag slet tag i första, bästa person som kom förbi, och frågade efter mitt durumvetemjöl. Personen drog med mig på en lång vandring bort mot de hyllor där man hittar ris, bulgur och pasta.
"Nej, jag letar bara efter vanligt durumvetemjöl. Sådant som man kan ha till pasta."
Personalen stirrade oförstående på mig. Vi gick tillbaka till mjölhyllan.
"Nej, det har nog utgått..." var det lakoniska svar jag till slut fick, efter att personalen lite halvslött pliktskyldigt glott på mjölhyllan några sekunder. Och eftersom jag som så ofta inte handlade ensam, utan i sällskap av min avkomma, hade jag inte tid att ta en diskussion där och då, utan fick skjuta på det till lämpligare tillfälle.
Jag har nu en lista på produkter jag vill att vår ICA skall ta in. Någon tag måste jag ta mig tid att förmedla mina önskemål.

Nu var det egentligen inte det här jag hade tänkt skriva om, utan det faktum att något som vid första anblicken framstår som dyrt, faktiskt kan vara precis tvärtom - prisvärt.
Jag talar om Saltås ekologiska, siktade vetemjöl. En tvåkilos påse av detta fina mjöl går på närmare 25 kronor på vår ICA. Det är mer än dubbelt så mycket som en påse vanligt Kungörnens vetemjöl.
Är det verkligen värt pengarna?
Svaret är tveklöst- ja!
Jag är ingen mjölkännare, men det här är det bästa vetemjöl jag stött på.

Är det egentligen dyrt med 25 kronor för två kilo mjöl?
Svaret på frågan är - nej!
Inte om man betänker att för dessa 25 kronor kan man med några få, ytterligare ingredienser baka fyra goda limpor.
Vad kostar fyra goda limpor på ICA? Ja, inte kostar de 25 kronor, i varje fall.

Jag vet ju vad jag väljer, alla gånger...

Bitter skörd

Vad menar jag med denna högtravande titel på ett blogginlägg? Låt mig genast förklara.
När jag skulle använda valnötter till fyllningen i mina filodegrullar, tyckte jag det passade utmärkt att öppna varuprovspåsen från Exotic Snacks. Jag har redan recenserat de chokladdoppade cashewnötterna och de rostade, saltade macadamianötterna. Dessa nötter var inte riktigt i min smak.
Nu hoppades jag att valnötterna skulle vända trenden. Desssvärre blev så inte fallet.
Som jag berättat är jag extremt känslig för minsta antydan till härsken smak eller andra smak- och doftvariationer hos nötter och oljerika produkter.
Nu var det inte så illa att valnötterna var härskna - absolut inte. På påsens bäst föremärkning står det dessutom 30/04/09. Tyvärr spelar denna märkning ingen som helst roll, när nötterna är bittra. Sådana nötter vill jag inte äta, vare sig naturella eller i ett bakverk.

Det känns jättetrist att ge dåligt omdöme till en produkt som i teorin är så bra.
Självklart vill jag konsumera ekologiska nötter - om de håller den kvalitet jag kräver.

Som tur var för mig, hade jag kvar valnötter i frysen från i julas. Bottenskylan i mitt storpack valnötter av det ringaktade märket Eldorado fick vid detta tillfälle agera räddande ängel.

Kardemummaglass to die for och filorullar med äpple, sultanarussin, valnötter, honung och kanel

Jag råkar vara gift med en fantastisk, underbar man. Det är bara det att han verkligen inte gillar paj.
Detta var upprinnelsen till att jag, för första gången, nu testat att arbeta med filodeg. Jag har givetvis ätit det många gånger tidigare, men det har inte letat sig in i vårt kök förrän jag kom på att jag ville ha ett riktigt läcker, frasigt och sött tillbehör till den kardemummaglass jag njutningsfullt planerade.
Ja, jag var tvärsäker på att glassen skulle bli en riktig succé, och exakt så läcker som jag föreställde mig den. Jag ber att få påpeka att det var inte ett skrivfel ovan - filoknytena var tillbehör till glassen, inte tvärtom.

Såsom nybörjare gjorde jag misstaget att rulla in fyllningen i lite för många lager deg. Resultatet blev detta till trots mycket välsmakande, men nästa gång skall jag bara använda hälften så mycket deg.
Jag beskriver därför tillagningen utifrån hur jag borde gjort, och hur jag fortsättningsvis kommer att göra.
Men - vi börjar så klart med det viktigaste:

Kardemummaglass

3 dl grädde
3 dl gammaldags mjölk
2 krm ekologiskt vaniljpulver
1 tsk kardemummakärnor, nystötta
5 äggulor
1,5 dl råsocker

Hetta upp grädde och mjölk med vaniljpulvret och kardemumman. Vispa äggulorna och sockret riktigt pösigt. Häll den heta gräddmjölken över äggvispet under omrörning.
För tillbaka blandningen i kastrullen, och värm på under uppsikt och konstant omrörning. Häll sedan tillbaka blandningen i bunken igen, låt svalna, och förvara den därefter i kylskåp i ett par timmar - eller, så klart, helst över natten.
Ställ in en form i frysen. Sila av kardemumakärnorna, och häll sedan glassmeten i glassmaskinen. Kör smeten i maskinen, häll den i den förkylda formen och låtden sedan stå ett par timmar i frysen innan det är dags att äta glassen.
Som sagt- detta är en makalöst läcker glass; ett klokrent tillbehör till bärpajer - eller, helt enkelt, till allt som man vanligtvis serverar med standardtillbehöret vaniljsås.

Filorullar med äpple, sultanarussin,
valnötter, honung och kanel
0,5 paket Phillsbury filodeg
cirka 75 gram smält smör
2 medelstora Aroma-äpplen, skalade och rivna
1 dl sultanarussin
1 dl valnötter, hackade
3-4 msk flytande honung
1 tsk kanel

Tina filodegen efter anvisningarna på paketet. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda rivet äpple med russin, hackade valnötter, honung och kanel.
Lägg ut första filodegstycker på ett bakplåtspapper. Dela stycket i två delar. pensla första lagret deg med smält smör, lägg på ytterligare två lager och pensla mellan dem sam t på det sista lagret.
Lägg på hälften av äppelröran, vik degen över röran och vik därefter över sidorna (tänk på hur vårrullar är vikta). Det viks ganska bra beskrivning av detta även på degpaketet. Rulla ihop filorullen och lägg den på en plåt med bakplåtspapper, med skarven nedåt. Upprepa proceduren med ytterligare en rulle. Bred smält smör över rullarna, och sätt in dem i mitten av ugnen. Grädda dem i 10-12 miuter eller tills de är gyllenbruna. Det är lämpligt att ta ut glassen ur frysen i samband med att man sätter in plåten i ugnen.
Låt rullarna svalna på plåten i 5 minuter. Skär upp dem till snygga bitar och servera med en kula kardemummaglass.

Det var verkligen roligt att pröva något nytt. Jag tror att jag kommer experimentera med filodeg mycket snart igen.
Beskrivningen ovan är som sagt en korrigering av hur jag gick till väga - jag beskriver hur jag borde gjort, utifrån de erfarenheter jag drog av detta första möte med degen i fråga.
Avslutningsvis kan jag bara säga att det var betydligt lättare än jag hade förväntat mig. Om någon som läser här har mer rutin, och kan vägleda mig ytterligare, så tar jag gärna emot råd och tips!

Kyckling i krämig sås med vermouth och dragon

Det har varit mycket Nigel Slater på bloggen den senaste tiden. Här kommer ännu ett recept inspirerat av mannen i fråga.
Kombinationen vermouth och dragon är lysande. Båda är ganska krävande smaksättare, men fungerar detta till trots bra även till såpass snällt kött som kyckling; i synnerhet när man arbetar med lårkycklingfiléernas mörkare och mer smakrika kött.
Visst går det att laga rätten även med vit vin, men jag skulle nog ändå rekommendera ett besök på Systembolaget. Om inte annat så kan det var värt att investera i en halvflaska Noilly Prat?

Kyckling i krämig sås med vermouth och dragon
900 gram lårkycklingfiléer
smör till stekning
salt och vitpeppar
2 msk vit balsamvinäger
1,5 dl Noilly Prat
2 tsk smulad, torkad dragon (eller efter smak)
1 dl créme fraîche
1 dl vispgrädde
1 msk Maizena

500 gram tagliatelle

Värm smör i en traktörpanna tills det nästan är brynt. Stek sedan kycklinglårfiléerna i omgångar; krydda på ömse sidor med salt och vitpeppar. Var generös med smöret.
Häll sedan i vinägern i pannan, och skrapa upp den goda stekytan från botten. Tillsätt vermouth, créme fraîche, grädde och smulad dragon. Lägg i kycklinglårfiléerna i såsen, lägg på locket och låt småkoka på låg värme i 15 minuter. Red av såsen genom att ta ett par matskedar av den och blanda med Maizena i en skål. Vispa därefter ned blandningen i traktörpannan.

Servera med nykokt tagilateller.

Till denna ganska krävande kycklingrätt valde vi ett vin som egentligen rekommenderas till tyngre kötträtter såsom nöt och lamm, nämligen
Vila Santa (nr 12507). Enligt oss passade detta vin till måltiden som hand i handske.