Inspiration från Kokbokshyllan: Alexandra Zazzis gnocchi med Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås

Jag blev tillfrågad om jag ville pröva, och om jag så önskade även omtolka, ett recept ur appen Kokbokshyllan. Detta kändes som en självklar sak att testa, då jag är i en fas då jag verkligen behöver all inspiration jag bara kan få.

När jag bläddrade igenom Alexandra Zazzis recept påmindes jag om hur längesedan det var jag lagade gnocchi. De färska gnocchi man kan köpa i butik gör mig besviken. Jag köper dem några gånger om året; frågan är varför, då jag aldrig är riktigt nöjd. Mitt val ur Kokbokshyllan var således enkelt.

Faktum är att jag tror att jag inte gjort gnocchi sedan innan jag började matblogga. Med andra ord - på tiden att ta sig i kragen och skrida till verket. Det är ju verkligen inte svårt, bara en smula tidsödande. Dock inte mer avskräckande tidsödande än att jag ställde mig och lagade denna rätt en vanlig onsdagskväll.

Visserligen blev middagen ovanligt sen även för att vara hemma hos oss, då vi inte satte oss till bords förrän framåt åtta men - det var värt besväret, i alla avseenden.

Sådan här enkel mat är det som gör mig mest ödmjuk inför vad det de facto innebär att laga från grunden med enkla ingredienser. Detta är billig mat, vällagad mat, genuin mat. Så välsmakande, så mustig och samtidigt så okomplicerad. Gnocchi - ja, potatis, ägg och durumvetemjöl. Tomatsåsen fick extra djup av soffritto, chili och lagerblad samt en mjuk avrundning av grädde.

Så vansinnigt gott. Gnocchi lätta som små moln. Varför har jag inte gjort detta på så länge? Så dumt av mig.

Alexandra Zazzis gnocchi
800 gram mjölig potatis
2 tsk olivolja
2 krm salt
1 ägg
275 gram durumvetemjöl
1. Koka potatisarna med skalet på tills de är mjuka.
2. Dela de varma potatisarna, lägg dem med snittytorna nedåt och pressa ned i en rymlig skål genom potatispress.
3. Häll över olivolja, tillsätt salt och uppvispat ägg och arbeta därefter ned mjölet i omgångar. Lite mjöl blir över till att hantera degen. Degen ska vara smidig och inte kladdig.
4. Rulla ut degen, skär i cirka 2 cm breda bitar och tryck mönster med en gaffel (eventuellt doppad i mjöl) om så önskas.
5. Koka gnocchi i saltat vatten tills de flyter upp till ytan.

Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås
1 liten morot
1 liten gul lök
1 selleristjälk
3 vitlöksklyftor
0,5 dl vitt vin
4 msk olivolja
0,5 tsk chili flakes
2 burkar krossade tomater av god kvalitet
salt och svartpeppar
0,5 tsk rörsocker strö
1 dl vispgrädde

1. Skala och dela alla grönsaker. Lägg dem i en mixer och finfördela.
2. Hetta upp olivoljan i en rymlig kastrull. Fräs grönsakshacket på medelvärme tills det mjuknat.
3. Tillsätt vitt vin och chiliflakes. Låt vinet koka in.
4. Häll i tomatkonserverna. Krydda med salt och peppar, och tillsätt rörsocker.
5. Låt tomatsåsen koka ihop på medelvärme i cirka 30 minuter. Tillsätt grädden mot slitet, när såsen tjocknat ordentligt. Smaka av med mer salt och svartpeppar om det behövs.

Servera gnocchi med tomatsåsen, parmesanost och gärna några drag med svartpepparkvarnen. I mitt tycke är detta, i all enkelhet, är detta något av det lyxigaste och godaste man kan äta.

Häagen-Dazs kommer med en ny smak i vår

Som ni kanske minns är jag medlem i Häagen-Dazs Glassakademi, ett uppdrag som jag såsom vän av kvalitetsglass (en alldeles för ovanligt förekommande företeelse) tar på stort allvar. Häagen-Dazs kommer i vår med en ny smak, och jag kan säga som så att det blir något i särklass. Helt klart en glass i min smak.
Med anledning av detta pågår i detta nu tävlingen Glazsbomben. Nedräkningen pågår fram till lanseringen, och det går att gissa smaken och vinna glass.
Om man bortser från att jag av oklar anledning blinkar lite väl frenetiskt, så kan ni i detta klipp se och höra mig. Håll tillgodo.

Fler klipp kommer framöver på tävlingssidan på Facebook - om ni nu skulle vilja se och höra mer av undertecknads ljuva stämma.

"Köksblåbär och premiärkockar" - matlagningskurs för barn

I söndags var vår äldste son på matlagningskurs. Temat var fisk, i samarbete med Norska Sjömatsrådet, och kursen hölls av kokboksförfattarna Johanna Westman och Karolina Sparring. Genom sponsring kunde kursen hållas i fantastiskt fina PS Matsal på Söder här i Stockholm, ett ställe jag besökt ett flertal gånger i andra sammanhang, och är oerhört förtjust i.

Jag lämnade en mycket förväntansfull som, som hade med sig sitt eget exemplar av Första kokboken i världen som han till sin stora förtjusming fick signerat av Johanna Westman.

Jo, jag medger att en viss indoktrinering kan sägas förekomma i vårt hem, i positiv bemärkelse. Det kan inte undgå barnen hur mycket tid jag och min man trots allt lägger ned på att prata om mat, laga mat och äta mat. Vi tittar i kokböcker, handlar hem diverse ingredienser, tar med barnen till butiker och påverkar dem på så vis till att förhoppningsvis bli lika stora matälskare och lika matintresserade människor som vi själva är.

Efter tre timmars kurs fick föräldrar, syskon och andra inbjudna komma och avnjuta det barnen tillagat. Sonen var påtagligt stolt och nöjd över sina och de andra barnens prestationer i köket.

Vi föräldrar var stolta, och faktiskt riktigt rörda. Ja, jag var verkligen rörd ända in i hjärteroten av att se sonen fördela bitar av sashimi på tallrikar, berätta om hur han smaksatt sin tzatziki och stolt meddela att han smakat på ostron.

Detta är ett fantastiskt initiativ av Johanna Westman och Karolina Sparring. Jag kommer absolut anmäla våra båda äldsta barn till fler sådana här kurser, för detta gav definitivt mersmak. Tänk den som ändå fått vara med om något sådant här när man var i samma ålder som dessa barn.

Här hittar ni Facebookgruppen Köksblåbär och premiärkockar.

Bon Appétit på min iPad

Jag erkänner villigt att jag helhjärtat och med öppna armar omfamnar nya format av såväl böcker som tidningar. MIn älskade Kindle (läsplatta av denna karaktär) är min käraste ägodel, och när jag för första gången läste Bon Appétit på iPad var jag såld. Helt och fullt. Detta är mer än en tidning. Det är en helt annan upplevelse.
Som jag tidigare nämnt, går min relation till denna amerikanska mattidning så långt tillbaka som till 1993. Jag arbetade under ett år som au pair på Island, i en familj som bott som diplomater i bland annat USA, och som hade en stor samling av gamla nummer av just Bon Appétit. Jag blev så förtjust i tidningen att jag inte sällan tog av min ytterst ringa lön och köpte dyra lösnummer i de mer välsorterade tidningsbutikerna i Reykjavik. I nuläget vet jag tyvärr inte riktigt var jag har dessa tidningar (som jag hoppats att jag sparat); de hade varit intressanta att bläddra i, förmodligen främst av nostalgiska skäl.

Bon Appétit på iPad är inte enbart vacker att skåda. Den har också intressanta och välskrivna artiklar, samt den i mitt tycke geniala receptfunktionen Kitchen Mode. Man scrollar enkelt fram tillagningsbeskrivningarna i lagom steg, och med ingredienserna i fetstil. det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är stort i sig.

Låter jag en smula frälst? Det är jag också. Jag har inte mycket till överst för tidningar som bara känns pdf:er på iPad. Jag vill ha snygga funktioner, annars kan jag lika gärna sitta och bläddra i en papperstidning.

Lite kul också med en artikel om Saltimporten Canteen i Malmö. Sverige är onekligen ett högintressant matland för många.