Vinnaren i Tapas-SM

Den som gick segrande ur den slutgiltiga jurybedömningen i Tapas-SM är Nicky Richards från Stockholm med receptet "El Ren Machio". Stort grattis till dig, som kan se fram emot en härlig resa till Spanien.

Vintergrönt: dressad broccoli, och några återblickar

Jag tycker verkligen det är svårt att få till grönsakstillbehör under vinterhalvåret. Det är nog något av det jag är sämst på i köket. Det stupar ofta på ren lättja. Vardagsmaten är alltid god och vällagad, men inte nödvändigtvis så fantasifull. Det ligger kanske i sakens natur.

I går skärpte jag emellertid till mig. Jag förvällde 500 gram broccoli, precis så mycket så den blev mjuk, men fortfarande hade kvar sin spänst och sin vackra färg. När jag hade hällt av kokvattnet, dressade jag genast broccolin med en något lika gott som enkelt:

2 msk balsamvinäger
2 msk olivolja
0,5 vitlöksklyfta, finriven
några nypor flingsaltflingsalt
några tag med svartpepparkvarnen
1 liten, torkad röd chili, smulad

Denna dressing förenade sig med broccolin som om de vore gjorda för vandra. Och det var de ju, trots allt; just den här gången. Några av er känner igen det tydliga släktskapet med vår fantastiska dressade brysselkål. Den enda skillnaden är att jag här tillsatte torkad chili.

Denna dressing har omvänt många brysselkålsskeptiker. Det händer fantastiska saker med smakerna när varm brysselkål får suga åt sig den aromatiska dressingen.

Jag vill passa på att påminna både er och mig själv om att vi dressat brysselkål på många vis under åren. Inte enbart med balsamicovinaigrette, utan även med brynt smör och dill - fantastiskt gott; så här i adventstid eller på julbordet i synnerhet tillsammans med varmrökt lax.

En annan höjdare är senapsdressad brysselkål, här i sällskap med god korv men den passar lika bra till skinka, eller varför inte långsambakat, rimmat sidfläsk?

Den gemensamma nämnare för alla dessa dressingar är att de märkligt nog både förhöjer smalen på grönsakerna, och samtidigt döljer mer distinkta smaker, som somliga inte uppskattar. Något för alla smaker, helt enkelt.

Västsvenska smaker - andra chansen, Årets Kock i Göteborg

De glada finalisterna i Årets Kock 2013.

I förra veckan gick andra chansen (eller sista chansen) i Årets Kock av stapeln. Platsen var Göteborg, min gamla hemstad. Själva evenemanget gick av stapeln i Världskulturmuséets lokaler, som hade fyllts av en matmarknad med matvaror från Västsverige. Lägg därtill en samling sannolikt mycket nervösa kockar, ett gäng matnördar och en brokig lokal publik, så kanske ni kan föreställa er stämningen under dagen.

Jag botaniserade bland marknadsstånden och fick en chans att prata med flera intressanta producenter. När jag blev tillfrågad att bli LRF's officiella blogare för Årets Kock fick jag bland anat frågan vad jag själv är nyfiken på och intresserad av när det handlar om bönder. Jag nämnde då bland annat producenter som själva förädlar sina råvaror. En god representant för detta är Mäjens Glass & Maränger.

Ni som vet vilken glassfascist jag är, förstår att ingredienserna föll mig helt i smaken. Först trodde jag felaktigt att Märit och hennes familj är mjölkbönder, men de är äggproducenter. Den som har gott om ägg, ska så klart tillverka glass. Och om man tillverkar glass, då får man som de flesta vet en hel del äggvitor över, Givetvis bakar man då maränger av äggvitorna och socker.

Jag fann en själsfrände i min namne Annika från Gröna Gårdar. Vi samtalade en lång stund och köttproduktion, köttkonsumtion och vad Gröna Gårdar erbjuder sina kunder. Jag gillar verkligen att de både anger köttbonde, köttras och kategori på sina styckningsdetaljer. Syftet med kategori, så som till exempel "kok" eller "ugn, är för att hjälpa den mer ovane kosumenten att välja rätt styckningsdetalj eller att hitta ett alternativ om den detalj som eftefrågas skulle råka saknas.

Som ni förstår fanns det mycket att se, och mycket att smaka på. Jag drogs så klart till de som saluförde ost. Gäsene mejeri tillverkar välkänt uppskattad ostar, och jag blev förtjust när jag provsmakade julosten som lagrats 22 månader. En mjuk men ändå fyllig ost. Perfekt til vörtbrödet. Utan at tveka köpte jag ett exemplar, trots att jag blev upplyst om att osten fins på några enstaka ställen i Stockholm. Jag ville inte chansa - den här osten vill jag äta i jul.

Min fula bild gör inte ostarna rättvisa, men det räcker med att ni tittar på Halltorps Mejeris hemsida så ser ni betydligt vackrare bilder på ostarna. Att få provsmaka dessa fantastiskt goda ostar gjorde mig alldeles lycklig.

Det är inte för inte Halltorps Mejeri vunnit SM i Mathantverk för "Farfars pärla" 2011. Den ser ni längst upp till vänster i min bild. Längs fram en vit caprin, och till höger en riktigt fin kittost, vars smak jag beskrev som "gamla gummistövlar och getstall" - på ett alldeles fantastiskt njutbart sätt.

Trevliga Anna från Halltorps Mejeri kntrade med att beskriva ostens smak som att "ha topsat en tonåring". Dessa beskrivningar låter kanske inte så tilltalande för alla läsare, men ni som uppskattar en riktigt smakrik kittost vet nog vad jag syftar på. Min resväska doftade minst sagt aromatiskt på tåget på väg väg hem. Jag kan konstatera att anda chansen i Göteborg skiljde sig från såväl semifinalen i Uppsala som semifinalen i Jönköping. Alla tre har haft sin särart.

Jag ska inte ge mig på att försöka rangordna dem. Mitt ursprung i Västsverige gör kanske att jag är lite partisk, för det var ändå något visst med andra chansen i Göteborg. Kanske var det just smaken kittostens smak av gamla gumistövlar?

Årets knäck slår alla tidigare varianter

I dag bjuder jag på ett tips som är så självklart att jag borde ha prövat det för längesedan - om jag hade kommit på det, vill säga. Jag tyckte närmast det var lite pinsamt när jag uppdaterade följande på Smaskens Facebookgrupp:

"Smulade flingsalt över knäcken. Jag kommer äta ihjäl mig innan kvällen ;) "

När så många som 50 personer "gillade" denna korta mening med tillhörande bild insåg jag att jag slagit an en sträng hos alla oss som gillar sött med salt.

Jag behärskade mig, och åt inte upp all knäck. Däremot kan jag säga att den minst sagt gav mersmak. Sött och salt, och då i synnerhet knäckens gräddiga karamellsmak med havssaltets sälta - det kan så klart inte bli fel.

Hur kokar man knäck? Det vet väl varenda kotte. Vad många kanske ändå inte tänker på är att det går aldeles utmärkt att koka bara en liten sats knäck. Allt handlar om proportionerna. Formeln lyder som vi väl alla vet 1 + 1 + 1. En del vardera av grädde, sirap och socker. Jag använder alltid råsocker, eller rörsocker strö, som det numera står på paketen jag oftast köper. Mörk eller ljus sirap, eller hälften av varje; det är en smaksak.

Jag har lagat knäck på många olika sätt under årens lopp. Smaksatt med bittermandelarom och rostade solrosfrön, med hasselnötter och en klick mjölkchoklad, med ingefära och med kardemumma. Bara fantasin sätter gränser.

Kanske är ändå denna enkla variant den godaste jag prövat?

Grundrecept på knäck
1 del sirap
1 del strösocker (gärna rörsocker)
1 del vispgrädde

Ingredienserna blandas i en kastrull och kokas tills massan är seg och klarar ett kulprov.