Kycklingragu med timjan och kapris

Se, där dök ett recept inspirerat av Mette Ankarloo upp igen! Jag hade bara så fullt upp att jag glömde posta detta inlägg...
Söndagens middag blev en gammal modifierad favorit i repris från den nyligen nämnda kokboken Medelhavsmat för svenska kök.
Den största förändring vi gjort med ursprungliga receptet är att vi bytt kycklinglever (som jag bara inte kan med, trots otaliga försök) mot kycklingfilé. Just kycklingfilé är annars inte någon favorit här hemma. Vi använder oftast lårkycklingfiléer, eftersom köttet är så mycket saftigare och godare, samt att det dessutom är aningen billigare. Paneringen gör i den här rätten för övrigt underverk med den annars ganska uttjatade kycklingfilén. Vi föredrar också att ha i mer timjan, vinäger och kapris än i ursprungs- receptet, men det är så klart en smaksak.

Rätten må se lite oansenlig och färglös ut på bild, men den till synes bleka såsen döljer en smaksensation som alla som ätit ragun kan intyga är något i särklass! Vinägerns syra passar så fint till den syrliga med ändå gräddiga créme fraîchen, och ovanpå det kommer så kaprisens sälta. Vi mumsade och njöt och undrade varför vi inte lagat denna rätt på så länge?

Kycklingragu med timjan och kapris
4 kycklingfiléer, putsade och delade i mindre bitar
vetemjöl till panering
smör till stekning
1 tsk timjan
salt och svartpeppar
2 matskedar rödvinsvinäger av god kvalitet
0,5 tsk råsocker
2 dl créme fraîche
1,5 dl hönsbuljong från tärning (jag använder en halv tärning)
3 msk kapris (gärna den lite större sorten, av en ärtas storlek)

Dela kycklingfiléerna i vardera cirka åtta delar. Panera dem i vetemjölet. Värm smöret i stekpannan tills det är ljusbrunt, och stek kycklingen runtom så att den får färg. Det brukar ta ungefär tre omgångar att steka alla kycklingbitar. Lägg över dem i en stekgryta.
Öka på värmen under grytan tills kycklingen börjar fräsa lite och häll då över vinägern. Det skall ånga ordentligt! Smula över timjan, strö över salt och peppar efter smak. Häll över buljong och créme fraîche och rör om. Rör sedan ned kaprisen.
Låt ragun småkoka i cirka 10-15 minuter. Servera med nykokt pasta.

Kycklinggryta med bacon och peperoncini

Det finns väl hur många varianter som helst av just kycklinggryta? När jag var liten brukade mamma stycka en kyckling och koka den med tomat, gul lök, bacon och konserverade champinjoner. Ack, ljuva sjuttiotal! Serverad med kokt ris var denna kycklinggryta en av mina absoluta favoriträtter. Här är en version av densamma som faller vår familj på läppen.

Vad gäller den i receptet omnämnda peperoncinin, så har jag fått lära mig att detta är liten, röd pepparfrukt. Vi har en påse torkade sådana i kryddskåpet sedan åtskilliga år tillbaka, och de är lömska! De små, förtorkade tingestarna verkar bara bli starkare och starkare för varje år! En pytteliten frukt räcker nu för att ge en hel gryta ordentligt med sting. Om man inte har tillgång till just detta, kanske det kan fungera bra med sambal oelek?

Kycklinggryta med bacon och peperoncini
ett paket lårkycklingfiléer á 700 gram (putsa bort det värsta fettet)
vetemjöl till lätt panering
olivolja till stekning
1 paket bacon
2 medelstora gula lökar, grovt hackade
2 medelstora morötter, delade i lite grövre stavar
3 vitlöksklyftor, finhackade eller rivna
1 burk Mutti krossade tomater
2 hönsbuljongtärningar, delade i mindre bitar
1 dl halvtorr sherry (går även bra med vitt vin)
1 dl vatten
1 torkad peperoncini, så fint smulad som möjligt

Pudra helt lätt vetemjöl över lårfiléerna med en liten sil. Klipp baconet i småbitar och lägg det i en kall stekpappa. Låt det steka medan pannan värms upp och lägg över det i en skål när det är färdigstekt.
Häll i lite olivolja i stekpannan, och hetta upp den. Bryn kycklingbitarna lätt på ömse sidor. Stek under tiden löken, vitlöken och morötterna på låg värme i en stekgryta. Placera kycklingbitarna ovanpå grönsakerna i grytan. Krydda ytterst lätt med salt och svartpeppar! Häll över sherry, vatten och krossade tomater. Strö över buljongtärningarna och den finfördelade peperoncinin.

Låt grytan koka upp, och därefter stå och småputtra i någon timma.

Eftersom grytan får en viss hetta av peperoncinin, kan det vara gott att servera den med en klick gräddfil - det tycker åtminstone våra barn. Det givna tillbehöret är bulgur, eller ris, för den som föredrar det. Själv åt jag i kväll grytan med bulgur, samt en god sallad, och blandade marinerade bönor med paprika.

Soppa på purjolök och kikärtor

Denna utseendemässigt något oansenliga soppa är inte bara billig och enkel att tillaga, utan dessutom fantastiskt god! Ursprungligen kommer den från någon kokbok signerad allas vår Jamie Oliver. I originalet plockar man upp kikärtor ur den färdiga soppan och mixar dem, varefter de rörs ned i soppan igen som en sorts redning. I vår familj har vi valt att mixa soppan slät. Orsaken till detta är mycket enkel - det man inte ser att man äter, vet man inte att man äter. Till och med vår fem och ett halvt-åring som avskyr grönsaker, men gillar kikärtor, äter "kikärtssoppa" utan att blinka. Tänk om han bara visste att det är purjolök i den...

Soppa på purjolök och kikärtor
3 purjolökar
3 vitlöksklyftor
olivoja
3 hönsbuljongtärningar
1 burk kikärtor av märket Monarc (knappt 500 gr)
1 liter vatten

Skölj purjolökarna noga och skär dem i inte alltför tjocka skivor. Hacka vitlöken. Fräs purjo och vitlök mjuka i olivolja i en rymlig kastrull. Tillsätt sköljda och avrunna kikärtor, hönsbuljong och vatten. Låt soppan koka upp, och därefter sjuda i omkring 20 minuter. Mixa den därefter helt slät med stavmixer. Om du föredrar Jamie Oliver- varianten tar du upp cirka 2 dl soppa och mixar. Därefter rör du ned det i soppan igen som redning.



Vi mixar alltså soppan till en ganska tjock och grötig konsistens. Därefter river den som så önskar parmesanost på den, ringlar över lite riktigt god olivolja och avslutar med att strö svartpeppar på. Rustik och värmande mat, i det annalkande höstrusket!

Alltid på en måndag

Vi äter alltid samma sak på måndagar.
Det är faktiskt sant!
Vanan tillkom under sommarens långledighet på landet. Förutom att det givetvis förenklar veckoplaneringen, så råkar det dessutom vara en av de enklaste och godaste rätter vi vet. Det vill säga, för fyra av de fem familjemedlemmar som äter lagad mat är pastagratäng med tomatsås och ost en favoriträtt. (Den sjätte familjemedlemmen livnär sig i skrivande stund uteslutande på bröstmjölk, men kommer säkert också att gilla denna rätt, om hon inte vansläktas...).

De färdiga tomatsåser som finns att köpa i butik, är vare sig prisvärda eller särskilt goda. Även om man i likhet med oss uteslutande använder tomatkonserver av märket Mutti, som är lite dyrare - men mycket godare - så är en hemkokt tomatsås nog något av det billigaste man kan laga.
Såsen är givetvis något som får stå och småkoka vid sidan av medan man lagar till något annat. Om man enbart ser till tillagningstiden är den kanske inte kvalificerad som snabbmat. Tanken är just att den skall finnas färdig i kylskåper, redo att tas fram när den som bäst behövs!Receptet är så löjligt enkelt att det nästan känns fåningt:

Tomatsås
olivolja
2 vitlöksklyftor, rivna
2 burkar Mutti krossade tomater
salt och svartpeppar
lite råsocker eller honung

Fräs vitlöken mycket försiktigt i olivolja i en kastrull. Den skall bara precis blanda sig med oljan och börja dofta. Rör ned de krossade tomaterna. Salta och peppra efter smak. Rör ned en gnutta råsocker eller honung. Låt koka på svag värme tills såsen kokat ihop och oljan skiktat sig en aning. Detta tar åtminstone en halvtimma.

För att göra pastagratäng av detta krävs bara att du blandar ned varm tomatsås i en kastrull med avrunnen, nykokt pasta. Vi brukar använda oss av tortiglioni. Osten blandar vi ned i gratängen, hellre än att lägga den överst, som ett lock. I bland använder vi mozzarella, men ofta tar vi helt enkelt veckans ostskalk och river ned i tomat- och pastablandningen. Denna häller vi ned i en ugnsfast form smord med olivolja. Gratängen behöver åtminstone 10 minuter i 200 grader, även om ingredienserna är varma när formen ställs in i ugnen.

Vilken sorts nykokt pasta som helst blir ju för övrigt en god måltid med hemkokt tomatsås, parmesanost och lite nymald svartpeppar.

Dagens pastagratäng innehöll som bilden visar förutom tortiglioni även gårdagens överblivna linguine, klippt i mindre bitar. Att tillvarata rester är ju för övrigt en utdöende konstart...