Linssås bolognese style - på ren trots

I eftermiddags hetsade jag stressad genom lokala ICA, och fann till min frustration att hyllan med butiksmald färs var tom. Vanligtvis innebär det inte något större besvär - man får ta en kölapp i delikatessdisken och be att få färs mald. Just denna eftermiddag hävdade emellertid en ung man i disken att de hade slut på kött, och att jag fick hålla tillgodo med den färdigpackade färsen.

Knappast.

Jag blev ärligt talat tvärsur, och bestämde mig på stående för för att laga vegetarisk lasagne, och att fylla den med en linssås kryddad som en bolognese. Enkelt och självklart, kan tyckas. Resultatet blev över förväntan. Rent fantastiskt gott lyder mitt eget omdöme om detta recept. Den som inte vill använda såsen till att fylla en lasagne kan med fördel servera den till pasta.

Jag kallar såsen linssås boplognese style, givetvis med glimten i ögat. Den är smaksatt med lök, vitlök, rödvin och örter och har en liten finstämd underton av chili. Jag kan inte tänka anat än att det var meningen att jag skulle få lov at tänka om denna torsdagseftermiddag. Det är trots allt inte första gången en motgång i matbutiken resulterar i nya upptäckter.

Linssås bolognese style
1 stor gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 nypa chiliflakes (efter smak)
olivolja
2 dl rödvin
2 dl små, gröna linser
2 burkar Delizie krossade tomater
1 tsk rörsocker
0,5 tsk havssalt (eller efter smak)
1 Knorr fond du chef grönsaksfond
svartpeppar från kvart
1 msk provencalska örter (frysta, ta mindre mängd om du använder torkade och smaka dig fram)

1. Hetta upp olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta eller tjockbottnad kastrull.
2. Fräs lök och vitlök med chiliföakes tills löken mjuknat.
3. Tillsätt rödvin, linser, krossade tomater, socker, salt, grönsaksfond och svartpeppar.
4. Koka upp, och låt koka på medelvärme i minst 30 minuter, eller tills linserna är mjuka, och såsen reducerat och tjocknat.

Någon sorts Khao Soi

Det har på många sätt varit en märklig och högst stimulerande mathöst. Min mesta inspiration har jag hittat på omvägar; bland annat har jag omtolkat och Smaskensfierat recept från Bon Appètit. Just detta recept från The Kitchn som gav mig och min familj Khao Soi (vilket jag för övrigt fick anpassa och fördubbla för att det skulle räcka åt oss), det fick mig att leta vidare.

Jag är en smula kluven till den matsnobbism jag tycker präglar de som alltför kategoriskt avfärdar lokala variationer och anpassningar. Det är tillräckligt svår eller omöjligt med att försöka återskapa en rätt på en annan breddgrad - du kan aldrig få den att smaka exakt som den gjorde när du åt den på plats. Rätter som anpassas efter sin nya kontext är kanske inte genuina, men de kan faktiskt vara en sorts hyllning till originalet. Så gott man kan - helt enkelt.

Jag har aldrig varit i norra Thailand, jag har inte ätit Khao Soi bågen annanstans än i´hemma hos mig själv. Jag har emellertid läst denna artikel i Saveur, samt denna på Serious Eats och kan därmed konstatera att jag vet egentligen inte vad det är jag lagat.

Jag må vara osäker, men det jag vet är att detta är löjligt gott. Enkla ingredienser, samt frivilliga tillbehör. En rätt som redan efter bara två tillagningar är omåttligt populär hos hela familjen. En rätt att lita på, helt enkelt. Oavsett nivån av autenticitet.

Någon sorts Khao Soi (6 portioner)
1 kg lårkycklingfiléer
smakneutral olja
1 msk röd thailändsk currypasta
2 msk madras curry
6 vitlöksklyftor, finhackade
1 dl finhackad schalottenlök (cirka fyra stora)
1 burk Kung Markatta cocosmjölk
2 tsk rörsocker
1 msk fisksås
1 struken sked Maizenamjöl till redning

Tillbehör
1 dl neutrala jordnötter, torrostade
2 salladslökar, tunt skivade
koriander
friterad schalotenlök (se tillagningsbeskrivning nedan)

1. Putsa kycklinglårfiléerna och skär i munsbitar-
2. Hetta upp olja i en tjockbottnad traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tillsätt curruypasta, curry, vitlök och schalottenlök. Fräs på medelvärme tills löken mjuknat.
4. Tillsätt kycklingen och bryn runtom.
5. Häll över cocosmjölken och blanda. Tillsätt fisksås och rörsocker.
6. Låt småkoka under lock på medelvärme i 10 minuter.
7. Red av genom att ta sås ur grytan och vispa samman med maizena. Häll tillbaka i grytan, blanda och låt puttra helt kort tills såsen tjocknat en liten smula.

Friterad schalotenlök - ett fantastiskt tillbehör
4 schalottenlökar
cirka 0,75 dl smakneutral olja (eller en rejäl bottenskyla

1. Skiva schalottenlöken tunt.
2. Hetta upp olja i en kastrull.
3. Blanda i schalottenlöken, rör om flitigt och tillaga på högsta värme tills löken blivit krispig och gyllenbrun.
4. Plocka upp schalottenlöken ur kastrullen och låt den rinna av på hushållspapper.

Robertson loves julskinka

Jag kan knappt begripa att det redan är december. December, och dags för sista råvaran i 2014 års samarbete med vinhuset Robertson i kampanjen Robertson loves Sweden. Månadens råvara är, kanske föga förvånande, skinka.

Jag är väldigt förtjust i julskinka, och är vad gäller denna ganska så konservativ. DÅ är det extra roligt att utmana sig själv och hitta alternativa tillagningssätt och smaksättare.

Jag är väldigt nöjd med mitt eget recept, vilket kommer dyka upp i slutet av veckan. Frågan är nu - hur lagar och äter du helst julskinka? Tveka inte att delta i årets sista Robertson-tävling på Instagram, men chansen att vinna en KitchenAid mixer med fina tillbehör. Ta en bild på din maträtt, och tagga den på Instagram med #robertson och #julskinka.

Det vore väl inte fel med en julklapp till dig själv? Fullständiga tävlingsregler hittar du här.

Gyllene kikärtscurry i gråa november

November 2014 är så grå. Jag kan verkligen inte minnas att jag någonsin upplevt denna månad så här tung. Det känns som att simma klädsim; som att allt sker med ett fysiskt motstånd. Hösten brukar annars inte påverka mitt umör. Jag gillar hösten, och brukar helt ärligt se november som en trevlig uppstart på advent.

Inte i år. I år kämpar jag för att hålla orken uppe. Då hjälper det verkligen att försöka vara lite smart i köket. Förra måndagskvällen lagade jag två middagar; båda kikärtsbaserade. Den första har jag redan bloggat här, och nu är det dags för den andra.

När jag stod vid grytan drabbades jag av plötsligt tvivel. Jag fick någon sorts flashback till mina ungdomsår som vegetarian, då jag lagade mat hellre än bra, och trodde att improvisation och god vilja var det enda som krävdes för att skapa god vegetarisk mat.

Till skillnad från min ungdoms impressionistiska matlagning är det snarare så som jag säger till våra barn: erfarenhet och rutin är en förutsättning för lyckad improvisation. Visst kan det vara kul att vara lite "wild and crazy" i köket; att slänga saker på måfå i grytorna, men man vill ju helst att resultatet ändå ska vara baserat på kunskap om ingrediensernas egenskaper, och att anrättningen i slutändan ska bli aptitligt.

Aptitiligt blev det sannerligen inte alltid när det begav sig i min gröna matlagningsungdom. Förra måndagen stirrade jag därför ned i den gyllene blandningen i grytan med en viss nervositet och vånda. Jag kände dofterna av indiska kryddor och stekt lök, och kastades med ens tjugo år tillbaka i tiden.

"Vad har jag gett mig in på", tänkte jag. "Kikärtscurry - vilken jäkla kliché. Hur ska detta gå? Kommer det smaka bra, eller bara tjäna som en påminnelse om hur tråkig vegetarisk mat kan vara? Kommer barnen äta?.

Jag kan glatt meddela (om nu någon trodde något annat) att resultats faktiskt blev riktigt bra. Våra barn, som verkligen gillar baljväxter men föredrar linser och bönor framför kikärtor, åt av grytan med god aptit. Jag serverade den med basmatiris, raita, mango chutney och färsk koriander. Det räckte även till en njutbar jobblunch.

Då vi är latmaskar köper vi konserverade kikärtor. Allra gladast blir vi när vi har vägarna förbi butiker som säljer storkökskonserver av märket Monarch. De riktigt stora rymmer 1,5 kilo kikärtor (avrunnen vikt). Just dessa är stora, mjälla och smakar inte det minsta konserv.

Stöter ni på dem (de finns även i lite mindre burk) så tveka inte - köp! Det som inte går åt på en gång kan man frysa in. (Över huvud taget har Monarch mycket bra konserverade baljväxter. Kidneybönorna är väldigt fina, och de har även stora så kallade smörbönor.)

En gammal bild från Smaskens tidigar barndom.

Gyllene kikärtscurry (6 vuxenportioner)
1 stor gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 mjöliga potatisar, finhackade
smör och neutral olja (till exempel varmpressad rapsolja)
1 msk riven ingefära
1 tsk currypulver
1 tsk gurkmeja
1 tsk garam masala
1 tsk spiskumin, nymortlad
1 tsk koriander, nymortlad
1 stor knelstång
4 gröna kardemummakapslar
2 tsk rörsocker
1 tsk flingsalt
2 krm chili flakes (eller efter smak)
450 gram kikärtor (motsvarande tre vanliga konservburkar)
1 burk Kung Markatta cocosmjölk
2 dl passerade tomater

1. Hetta upp smör och olja i en tjockbottnad kastrull eller emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs lök, vitlök och potatis med samtliga kryddor på låg värme tills löken mjuknat. Rör flitigt så att inte stärkelsen i potatisen bränner fast i botten.
3. Tillsätt kikärtor, cocosmjölk och passerade tomater.
4. Låt grytan putra under lock på låg värme i 20 minuter.
5. Smaka av med socker och salt.
6. Laga gärna grytan dagen innan den ska ätas - det mår den bara bra av.