torsdag 29 augusti 2013

Hej. Minns ni mig?

Jag skulle kunna hävda att jag varit på en lång semester; långt borta från bloggen. Det är bara inte riktigt med sanningen överensstämmande. Tro inte annat än att jag vet med mig att det är mer än bara sommaren som kommit emellan mig och Smaskens.

Jag lagar mat, min man lagar mat; vi äter mat. jag läser en del om och kring mat, men inte som förr. I år missade jag Smaskens födelsedag, den 25:e augusti. Jag tror det säger det mesta om vilken nivå mitt engagemang varit på de senaste månaderna.

Hur blev det så här? Omständigheterna har förändrats. Jag behöver vara mer rädd om hur jag använder min tid. Tiden är dyrbar, och ska räcka till så många områden i livet. Familj, jobb och träning. Vänner, fritid och kanske stunder då jag inte alls behöver prestera.

I mitt liv, så som det ser ut just nu, ryms inte helhjärtat matbloggande. Det ryms inte mängder med roliga matevent och spännande matrelaterade upplevelser. Jag måste avstå, och då gör jag det. På sätt och vis känns det ganska skönt att ha fått sådan distans till bloggandet. Periodvis har jag varit närmast manisk; fått panik om jag inte regelbundet uppdaterat. Det känns just nu oändligt avlägset.

Jag kommer blogga recept, men jag kommer medvetet fatta mig kort. Jag tror det kan vara enda vägen för mig att orka fortsätta, att i varje fall då och då uppdatera denna min matdokumentära följeslagare i livet.

Saker kommer och går, men jag jag har matbloggat i fem år, och det är tillräckligt länge för att ha satt avtryck i mitt liv. Rätt vad det är vaknar kanske lusten till liv att på nytt blogga mer aktivt; när tiden finns, och omständigheterna så tillåter.

Under tiden kommer det helt enkelt att småputtra på lite lägre temperatur här inne. Bara så ni vet, vi som trots allt tittar in, och kanske undrar vad som händer. Nu vet ni.

11 kommentarer:

  1. Det var kalas att höra att du inte har lagt av med bloggandet helt! I väntan på nya recept kan man ju alltid prova dina gamla recept, inte så dumt det heller!
    Ha en härlig höst!
    Leena

    SvaraRadera
  2. Det låter klokt och det finns redan en riktigt fet skatt av recept hos dig som jag fortfarande hittar massa nytt och gott i. :)

    SvaraRadera
  3. Klokt beslut. Ingen anledning till panik. Jag finns kvar och läser och lagar från det härliga arkiv som finns!

    SvaraRadera
  4. Småputtra räcker för mig. Finns så mycket smask i din receptbank.
    Eva

    SvaraRadera
  5. Blogga ska vara kuuul, inte ett tvång!

    SvaraRadera
  6. Jag älskar din blogg, det är den som fått mig att börja laga mat!

    Intensiva uppdateringar, långa uppehåll, långa inlägg, korta inlägg - inget av det får mig att älska bloggen mindre.

    Blogga när du mår bra av det, och tack för matglädjen du gett mig!

    SvaraRadera
  7. Småputtra på du, vännen. Det är inte roligt att göra något under tvång och stress. Man måste fylla på grytan ibland också för att kunna ha något att bjuda på - och gudarna ska veta att du ska räcka till många! Vi finns ju här ute ändå och väntar på dig. Kram!

    SvaraRadera
  8. Vad glad jag blev över att se att du tänker fortsätta blogga om än i mindre format. Som många skrivit så är din blogg en skatt som jag återkommer till om och om igen. Det låter väldigt bra att du prioriterar dig och din familj. Tack för allt och lycka till med fortsättningen!

    SvaraRadera
  9. Tack allesammans för era fina ord! Det känns skönt att veta att ni faktiskt läser det jag skriver och att ni gar förståelse för min livssituation.

    Själv känner jag mig närmast som om en sten fallit från mitt hjärta, och min värsta bloggsvacka är förmodligen över - tack vare detta lilla förlösande och förklarande inlägg!

    SvaraRadera
  10. Klokt beslut. Kommer alltid att titta in!
    Kram
    Pia

    SvaraRadera
  11. Alltid kul att komma hit och titta och bli inspirerad! /Annika

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...