onsdag 9 oktober 2013

Min största matutmaning heter vardagslunch

När jag för ganska många år sedan studerade till logoped var jag minst sagt hjärtligt trött på att varje dag ta med mig lunch till skolan. Med en härlig blandning av naivitet och optimism tog jag för givet att denna rutin en dag skulle kunna upphöra. För min inre syn såg jag mig själv den dag jag inte längre vad student, utan i stället förvärvsarbetande. Då skulle jag inte längre behöva släpa läckande plastlådor med matrester kors och tvärs över staden.

Som ni säkert förstå blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Till att börja med har jag under hela mitt yrkesverksamma liv haft min fasta bas i mindre centrum i kranskommun till Stockholm. På dessa platser har utbudet av luncher alltid varit minst sagt begränsad, ja, rent ut sagt förbaskat trist. Jag faller numera ibland till föga och köper lunch, men det sker motvilligt, och ofta med en känsla av att inte få valuta för pengarna. Även om jag arbetat mer central i Stockholm hade situationen säkerligen varit lika besvärlig. Det finns för mig ett dilemma i hela uppläget att köpa lunch. Ni som i likhet med mig är matintresserade, ni tänker säkert också på hur mycket råvaror ni hade kunnat köpa i en butik för motsvarande summan man betalar för en medioker lunch. Jo, jag är medveten om alla de kostnader som ingår i en köpt lunch utöver själva råvarorna, men jag känner mig ändå missnöjd.

Jag har inte råd att köpa lunch fem dagar i veckan, och jag tröttnade tidigt på att äta rester, hur goda de än månde vara. Under årens lopp har jag alternerat mellan överdriven ambition och total uppgivenhet. Större delen av sommarhalvåret 2013 åt jag turkisk yoghurt och färska bär till lunch. Hösten inleddes med diverse snabba små sallader; caprese, tomat-fetaost-avokado och liknande kreationer fungerande strålande bra, och jag var riktigt nöjd.

När temperaturerna sjönk var sallad och yoghurt inte längre fungerande alternativ. Det var då jag kom på temat för resten av hösten. Jo, jag snöar in på temat stup i kvarten, och håller fast vid dem ganska länge. Med hösten kom behovet av varm mat. Nu är temat således soppa. En enkel, grönsaksbaserad soppa som kompletteras med ost, ägg eller annat mättande protein, är för mig en perfekt lunch.

I dag njöt jag i fylla drag av spenatsoppa med krämigt kokta ägg. Soppan var kryddad med vitpeppar och muskot, kokt på kycklingbuljong, och rundades av med vispgrädde. Ni må tro att jag är lycklig över min nu nästan helt återvunna förmåga att uppfatta doft och smak. Det rör sig nästan om en sorts stillsam eufori.

Så enkla ingredienser som konserverade tomater av god kvalitet, gul lök, hönsbuljong, vitlök och chili, blir rent ut sagt delikata,i synnerhet om man bryter ned en mozzarella som får smälta i den krämiga soppan. Jag planerar att återuppleva hela Smaskens soppskatt under resten av hösten, och kan inte annat än att varmt rekommendera denna min nya lunchtrend.

Som en stillsam rebellisk gest mot de förhatliga plastlådorna, och för att det faktiskt är mer praktiskt, transporterar jag mina sopportioner i väl tillsluten plastpåse.

7 kommentarer:

  1. Ett perfekt inlägg som beskriver undertecknads vardag fast jag jobbar 5 minuter från Östermalmshallen. Det är svårt att få ut kollegorna på lunch, de har läckande lådor med sig. Jag kommer också rota i din soppskatt.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Igår lagade jag spenatsoppa till lunch. Jag gick in till dig och hämtade receptet "spenatsoppa för en". Sopplunch är så gott!
    / Siv

    SvaraRadera
  3. Som jag känner igen mig! Här i London köper alla en trekantmacka till lunch och dels finner jag brödet svampaktigt och långt i från gott och även om det finns gott om fräscha mackställen så får man inte så mycket för sina pengar.

    Jag alternerar soppor, goda rester (som jag försöker piffa upp) och ibland kompletterar jag från en matbutik i närheten istället för en färdig lunch. Föredrar att ta med mig egen lunch och sedan unna mig en riktigt bra lunch ute någon gång ibland istället.

    SvaraRadera
  4. Mmm för soppa! Ska prova dina soppor snart. Ett bra alternativ till plastpåse är en plastflaska, om man har en sådan till övers. /Annika P

    SvaraRadera
  5. Termos är ju annars ett bra sätt att frakta soppa. Eller en stor glasburk?

    plastpåse kändes otryggt?

    SvaraRadera
  6. Mitt lunchknep är i bald att förvandla en mycket liten rest av en "gryta" allt från thai-gryta till gulasch till en soppa. Har en burk fin-buljonpulver stående på jobbet. Och en tub tomatpuré. Har man till och med lite grönsaksrester, potatis eller ris. Så har man blixtsnabbt en soppa. Man tunnar bara ut grytan med ovanstående. och kokande vatten så klart.

    SvaraRadera
  7. Efter 5,5 år studier kom vi kompisar överens om att bränna våra matlådor på bål och äta lunch i sjukhusets lunchmatsal. Jag stod ut i en eller två veckor. Sen återgick jag till mina matlådor. Om jag och min man skulle äta lunch ute varje dag, skulle det kosta ca 3000 i månaden! För mat som vissa dagar knappt ens är tjänlig människoföda. Rester, avocadosallad, makrill i tomatsås och kokt ägg, keso och frukt, det fungerar utmärkt. Och för så mycket pengar som man sparar, kan man göra mycket roligt!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...