fredag 4 oktober 2013

En släng av anosmi (är varje foodies mardröm)

Bilden är lånad.

Sedan i söndags lider jag av anosmi. Anosmi är den medicinska termen för avsaknad av luktförnimmelser. En osedvanligt elak förkylning har helt slagit ut denna så viktiga förmåga, och tro mig, jag lider. Jag misstänker att näspray kan ha ett finger med i spelet. Trots min skepsis gentemot detta preparat föll jag i söndags till föga, eftersom jag aldrig tidigare i mitt liv varit så fullkomligt tilltäppt i näsan.

Oavsett orsaken till min anosmi, så är tillståndet i sig något som under veckan som gått i allra högsta grad på verkat min livskvalitet. Det är en makaber och stundtals rent av obehaglig uppevelse att äta med anosmi. Jag har kunnat förnimma grundsmakerna, men därutöver ingenting. Plötsligt blir måltiderna ointressanta. Att äta blir en mekaninsk bukfyllaraktivitet, i stället för de njutningsfulla stunder som förgyller dagen. Att laga mat, ja, det blir närmast parodiskt. Mycket av vardagsmaten sitter i fingrarna, men uppevelsen att laga mat utan doft är rumphuggen.

I går stod jag och stekte pannkakor. Jag slapp stekoset, men jag saknade doften av brynt smör, och smaken av - ja, vad smakar pannkaka? Sötman och sältan fanns där, och så även den frasiga konsistensen, men i övrigt vad det helt tomt. Till saken hör att jag har ett mycket aktivt och känsligt luktsinne, som jag verkligen förlitar mig på i vardagen; inte enbart när det handlar om mat och dryck. Jag har ärligt talat känt mig väldigt stressad, och är fortfarande inte helt avslappnad inför situationen. Under eftermiddagen har jag några gånger, under bråkdelen av en sekund, tyckt mig förnimma dofter. Kanske är det bara inbillning. Jag hoppas innerligt att jag är på väg mot att vara återställd på måndag.

Livet utan dofter får mig att känna mig som en sensorisk krympling. Jag känner mig berövad på den stor del av det som ger just mitt liv mening. Bortsett från maten och drycken, så saknar jag även de dofter som kännetecknar mig och mina familjemedlemmar.

En mardröm för en foodie? Ja, absolut. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu hoppas jag bara att lukstinnet kommer tillbaka med full kraft. Ni kan säkert föreställa er vad jag kommer njuta - i fulla drag.

6 kommentarer:

  1. Vilken mardröm! Hu!

    SvaraRadera
  2. Jag har också råkat ut för det ett par ggr och alltid i samband med nässpray. Det brukar komma efter att jag använt det några dagar. Första gången fick jag smått panik men det har alltid gått över. Nu försöker jag klara mig utan om jag kan (slemhinneavsvällande tabletter hjälper) men det kan vara riktigt svårt vid en rejäl förkylning! Krya på dig.

    SvaraRadera
  3. Vad hemskt! Vilken mardröm. Krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Oj, oj så fruktansvärt! Lider med dig!
    Har liknande erf. med bihåleinflammation men var i övrigt rätt sjuk och ändå inte särskilt sugen på mat öht. Annars var nog allra värst då jag fick pinjemun. Luktsinnet fanns iofs kvar men ingenting gick att äta iaf då smaksinnet var helt satt ur funktion. Inget kaffe blev det heller. Endast extremt sött och sockrat var ok men det blev mest okryddad bukfylla :/
    Hoppas, hoppas alla dina sinnen är tillbaka hos dig igen så du får njuta som sig en foodie bör.

    SvaraRadera
  5. Hatar när luktsinnet försvinner pga förkylning eller nässpraysanvändande. Så himla tråkigt att äta mat då...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...