Spagetti med lax, räkor, sugar snap peas och tomat

Jag satt inte med vid bordet då denna måltid intogs. Som tur var för mig räckte anrättningen till en lunchportion nästföljande dag. På så vis fick också jag del av det goda.
Nu bloggar min man inte om mat, men om han hade gjort det, så borde hans blogg ha hetat Pastamannen. Min man är bra på pasta. Det tycker jag i och för sig att jag också är, men vi lagar inte riktigt samma saker - som tur är.
Vi kompletterar varandra, helt enkelt.
Min man mailade mig receptet, och kommenterade måltiden så här:

Dagens middag gick ned och uppskattades av samtliga; även lilla ettåringen åt med god aptit.

Spagetti med lax, räkor, sugar snap peas och tomat
i paket sugar snap peas
500 g lax, tärnad
200 g skalade räkor
smör till stekning
1 vitlöksklyfta, riven

200 g klyftade coctailtomater
0,5 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
en halv fiskbuljongtärning
salt och vitpeppar

Koka sugar snap peas enligt anvisningarna på paketet. Smält smöret i en traktörpanna. Lägg i den rivna vitlöksklyftan och fräs försiktigt.
Häll i vin, grädde och fiskbuljongtärning. Låt koka upp och lägg därefter i tomatklyftorna. När såsen puttrat i några minuter lägger du i laxtärningarna.
Stäng avplattan, lägg på locket och tillaga några minuter på eftervärmen. Innan serveringen lägger du i sugar snap peas och räkor, och låt dem bli varma.

Jordgubbsglass, rätt och slätt

Jag älskar glass, det har inte undgått någon som läser här. Att experimentera med smaksättningar, såser, rippel och nötter är både roligt och gott. Dåligt blir det aldrig. Kanske inte precis som jag tänkt mig, men å andra sidan har jag då lärt mig något inför nästa försök.
Nu hade jag inte lagat glass på flera helger, på grund av vistelser på landet och i Göteborg. Fredagsglassen tillagades på lördagen, men intogs av olika skäl inte förrän på söndagen. Jag kände att det var längesedan jag lagade glass med en enda, ren smak. Vår äldsta dotter har pratat om jordgubbsglass ganska länge, när jag frågat barnen vilka smaker de är sugna på. Det var helt klart på tiden att hon fick vara med och bestämma.
När jag tänker efter, så har jag har nog aldrig lagat glass på färska bär. Min erfarenhet är att de ger glassen en isig konsistens, som jag inte uppskattar. Det är då det kan smaka hemgjort på fel sätt. Jag tror att jag tidigare skrivit om att man i mitt tycke får bäst resultat om bären först kokas med råsocker till en syltliknande konsistens. Sedan föredrar jag, som ni vet, att stöta eller helt lätt mixa sylten, och därefter pressa den genom en sil, för att slippa kärnor och skal. Detta kan tyckas onödigt och överdrivet, och var och en gör så klar som den vill. Denna lilla arbetsinsats gör i mitt tycke det där lilla extra, om man som jag uppskattar att slippa stöta på kärnor och dylikt i en sked smältande god, gräddig glass.

I bland kan det vara helt på sin plats med en smak som egentligen säsongsmässigt är så fel. Det här blev lite samma upplevelse som när jag lagade hallonglass i november. Frukt och bär är somriga smaker, men just i helgen tyckte jag att lite somrig känsla var precis vad vi behövde i det mulna, gråruggiga marsvädret.

Jordgubbsglass, rätt och slätt
5 äggulor
1 dl råsocker
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
2 krm ekologiskt vaniljpulver

Hetta upp grädde, mjölk och vaniljpulver i en kastrull. Vispa under tiden socker och äggulor pösiga. Häll gräddmjölken över äggvispet, och blanda noga.
Skölj ur kastrullen; häll i några deciliter vatten och ställ till baka lastrullen på plattan. Låt vattnet koka upp. Sjud därefter glasskrämen över vattenbad under noggrann omrörning. När krämen tjocknat, låter du den svalna helt, och sedan bli riktigt kall i kylskåpet - gärna över natten.

Jordgubbscoulis
500 gram frysta jordgubbar
1 dl råsocker

Tina jordgubbarna i micron Lägg dem i en kastrull tillsammans med råsockret, och låt det hela småkoka i 15-20 minuter. Stöt bären med en potatisstöt, eller mixa helt lätt med en stavmixer. Pressa sedan sylten genomn en finmaskig sil, så att merparten av jordgubbskärnorna fångas upp.
Låt kallna i skålen, och kyl sedan ned helt i kylskåp.

Vispa samman glassmet och jordgubbscoulis innan det hela skall hällas ned i glassmaskinen. Kör sedan i glassmaskinen, häll över i en nedkyld låda eller anna behållare och frys någon timma eller två.

Sjukan som börjad på k och slutar på räk

Det här var bakgrunden till det sunk som antyddes i cookies-inlägget.
Helgen förde med sig en del svabbning av uppkastningar. Yngsta dottern var den skyldiga. Parat med lite dåligt tajmad renovering light borgade detta för en ganska stökig helg.

I går var det så min tur; dock bara i form av illamående, huvudvärk och frossa. Jag var på jobbet ett par timmar innan jag insåg att jag rätteligen borde ligga hemma och kurera mig.
Några timmar senare var det yngste sonens tur. Därefter turades de små raringarna om att sysselsätta sina föräldrar.
Detta inspirerar vare sig till att laga eller äta. Skriva fungerar; därför kommer jag rapportera om förra veckans obloggade måltider.

Sunk-söndag: cookies med ljus choklad och kanel

Det ser nog inte särskilt sunkigt ut, men vi har haft en ganska ansträngande helg, av flera skäl. För att muntra upp stämningen medan äldste sonen var på kalas, bakade jag och mellanbarnen kakor.
Smaksättningen blev perfekt, och jag kan bara glädjas åt att mitt gamla originalrecept upenbarligen går att variera nästintill hur mycket som helst. Resultatet blir alltid gott.
I går var det dags för ljus choklad och kanel, vilket visade sig bli precis lika bra som jag hoppats.
Barnen var mycket nöjda.

Cookies med ljus choklad och kanel
100 gram rumsvarmt smör
2,5 dl råsocker
2 tsk kanel
2 krm ekologiskt vaniljpulver
0,5 tsk salt
1 ägg
3 dl havregryn
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
0,5 tsk bikarbonat
175 gram ljus choklad av hyffsat kvalitet, grovt hackad

Sätt ugnen på 175 grader. Rör smör, socker, kanel och vaniljpulver mjukt. Tillsätt ägget under vispning.
Rör ned salt, bikarbonat, vetemjöl och havregryn. Blanda sist ned chokladen. Fördela degen till 24 klickar på två plåtar. Platta till dem något. Grädda i 10 minuter.

En kurs i lyxdesserter

Minipavlova med två olika tillbehör -
champagnegrädde respektive blåbärsgrädde.

I går eftermiddag stod jag i tre timmar och lagade desserter i Medborgarskolans stora kök, tillsammans med sju andra presoner av kvinnokön samt vår kvinnnliga lärare. Även på pralinkursen jag gick i februari var vi genomgående kvinnor. Är män månne inte lika intresserade av att finlira med sötsaker?
Det var i varje fall en rolig, men ganska intensiv kurs. Det hela gick inte riktigt till så som jag väntat mig. Vi arbetade två och två, och lagade vardera två olika desserter. Sammanlagt producerade vi följaktligen åtta olika desserter, som vi sedan fick provsmaka, och i den mån det var möjligt ta med oss hem.
Jag hade oturen att hamna i par med en mycket rar, men ganska fumlig yngre tjej, som var rätt så orutinerad i köket. Detta drog helt klart ned upplevelsen för min del. Jag var ju där för att lära mig - inte för att själv lära ut. Att vår lott föll på att laga panna cotta och chokladkaka var väl lite oturligt. Just dessa desserter känner jag nog att jag behärskar sedan tidigare.
Jag fick ändå många bra tips och inte minst kul och inspirerande recept. Bilderna får ni ta för vad de är - dumma jag fick inte med mig kameran till kursen. I stället försökte jag efter bästa förmåga ta med mig smakprov hem, i den mån det gick - dock som synes i plastglas. Dessa fotade jag sedan under minst sagt stressade omständigheter i det gråa, bristfälliga sena eftermiddagsljuset.
Nästa gång jag går en kurs skall jag se till att ha med mig en kompis, så att jag vet att jag får en jämbördig att samarbeta med.
Enligt kursledaren, Grythyttanutbildade Lotta Raab, kommer det förhoppningsvis en fortsättningskurs i höst.

Vit chokladmousse med äppelchampagnekompott, saltrostad pistage och chokladnät.

Chokladsufflé med tonkaböna och salt kolasås.

Mörk chokladmousse med saffransmarinerade apelsinfiléer och vaniljdroppar (bild saknas).
Hjortronfizz med mandelbiskvier (bild saknas).

Tonka-panna cotta med romgrillad ananas och kokosflarn.

Chokladkaka med mascarponekräm och espressosirap.

Vit choklad-panna cotta med champagnegelé och hjortronmylta respektive passionsfrukt.

Minipavlova med två tillbehör (se översta bilden)

Mina vänner är dina vänner

Duktiga, roliga och snygga Pytte har en helt suverän blogg som har minst sagt oförtjänt få läsare. Visserligen finns det hundratals matbloggar, och nya ploppar upp som svampar, men Pyttes sticker ut ur mängden.
Varför inte fler hittat till henne är obegripligt. Hon skriver underhållande, publicerar oerhört läckra och lockande recept och tar foton som gör mig grön av avund.

Själv hittade jag till Pytte av en slump för några månader sedan. Jag satt och tittade igenom hela listan av matbloggar inne på Bloggtoppen - och vips, så var jag fast!

Jo, jag betraktar Pytte som en bloggvän , även fast vi bara träffats vid ett enda - mycket trevligt - tillfälle. Nu tycker jag att du genast skall ta och hälsa på, och göra det till en vana!

Precis vad jag behöver

Bilden är lånad.

Det har varit ovanligt tyst här inne de senaste dagarna. Förklaringen är enkel - jag har mycket nytt att sätta mig in i på jobbet, och har dessutom varit upptagen kvällstid. Många har, detta till trots, varit flitiga med att kommentera här inne. Det uppskattar jag något oerhört. Responsen gör det så mycket roligare att skriva.

Otroligt nog hade jag nästan lyckats glömma bort att jag nu i eftermiddag under ett par timmar kommer befinna mig i Medborgarskolans lokaler. Syftet med det är att jag skall gå en kurs i Lyxdesserter. Jag experimenterar en hel del med sådana, som ni vet, och nu skall jag tillsammans med några andra lyckliga få handledning av en kursledare som är utbildad vid Restauranghögskolan i Grythyttan.
Jag tror helt klart att jag kommer få många bra tips på metoder och handgrepp som kommer höja desserterna till en ny nivå i fortsättningen. Någon Daniel Roos lär jag självklart inte bli på bara tre timmar - men förhoppningsvis en liten aning skickligare.
Om jag lyckas frakta hem mina skapelser utan att skada dem alltför mycket, så kommer det bildbevis under kvällen.

Den här veckan blir det även glass. Efter två helger utan egen tillverkning lider jag av abstinens. Dessutom har jag en beställning att expediera. Vår äldsta dotter har efterfrågat en viss smak ganska länge. Nu är det hennes tur att bestämma.

Suveräna enchiladas, kort och gott

Det har verkligen sina fördelar, det här att komma hem till ett doftande kök och ett dukat bord. Det skulle jag definitivt kunna vänja mig vid.
Jag får njuta så länge det varar. Om några månader är vi två förvärvsarbetande vuxna i huset - då bli det riktigt spännande att se hur saker och ting skall fungera. Det brukar inte vara helt smärtfritt - det vet vi av erfarenhet.

I måndags serverades det rykande varma enchiladas med goda tillbehör. I Sverige har vi ju ett minst sagt begränsat utbud av så kallad mex-mat - det blir till att experimentera hemma, för att få det man vill ha. Denna försvenskade rätt gick hem hos samtliga familjemedlemmar.

Min mans enchiladas
olivolja
0,5 msk paprikapulver
1 gul lök, hackad
2 krm spiskummin
Chef Paul Prudhommes chipotle- efter smak
500 gram nötfärs
salt
2 tomater, tärnade
2 burkar svarta bönor
150 gram ost, grovriven

8 stycken tortillas
cirka 1 dl salsa av valfritt märke och styrka

salsa, sallas, majs
gräddfil
färsk koriander
tomatiserat ris

Sätt ugnen på 175 grader. Hetta upp olja i en gjutjärnsstekpanna. Häll i paprikapulvret, så att det blir varmt. Häll sedan i spiskummin och lök. Låt dem svettas tillsammans några minuter. Lägg sedan i nötfärsen, salta och rydda med chipotle efter smak. Bryn och finfördela nötfärsen. Tilsätt sedan tomaterna, och låt dem koka in i färsen.
Skölj under tiden av de svarta bönorna. Häll ned dem i stekpannan, blanda, och låt alltsamman bl varmt.
Smörj en ugnsform. Fördela färsröran på åtta tortillas. Klicka på en knapp matsked salsa. Vik ihop dem till små paket, och lägg dem i ugnsformen. Ringla lite salsa över de små paketen, strö på riven ost, och tillaga i ugn i 15-20 minuter.

Tomatiserat ris får du om du följer receptet på hur man kokar fyra portioner Uncle Bens vanliga ris, men lägger till en hönsbuljongtärning och 1 msk Mutti tomatpuré.

Carbonara - himmel och helvete

vatten
grädde
kött av gris 7,2%
bacon 6,5%
vegetabilisk olja
modifierad stärkelse
ost 2,7%
salt
lök
arom (med bl. a sojasås, vete, jästextrakt)
smakförstärkare (mononatriumglutamat, dinatriuminosinat)
emulgeringsmedel (E452, E472e, E339)
socker
stabiliseringsmedel (xantangummi, guargummi)
vitlök
surhetsreglerande medel (natriumkarbonat)
glukossirap
färgämne (betakaroten)

Är det här carbonara? Ja, Knorr tycker det.
Och även alla de som köper Knorrs färdiga carbonarasås. Det faktum att det dessutom existerar carbonara i pulversåsmix från Knorr är inget mindre än en skam.

Jag skräder inte orden när det handlar om de läbbiga helfabrikaten. Keldas färdiga sås Carbonara Crush - vem köper egentligen en så motbjudande produkt? Hur står sig denna färdiga sås i jämförelse med Knorrs?

bog 3 %
salt
druvsocker
jästextrakter
rökextrakt
ostpulver (cheddar 4 %, parmesan 2 %)
modifierad stärkelse
vitlök
emulgeringsmedel (E452, E339, E472e)
salt
arom
svartpeppar
gurkmeja

Inte fullt lika läskig som Knorr, men likafullt en ganska otrevlig produkt. Kan man tänka sig, på Keldas egen hemsida står det att läsa att detta är en ostsås gjord på mjölk och grädde. Intressant, med tanke på bristen på båda dessa produkter i innehållsförteckningen.*

Tänk att något så skenbart oskyldigt som pasta carbonara väcker så starka reaktioner? Inte bara hos mig, skall tilläggas. Jag har varit runt och läst på många matbloggar och receptsiter, och känslorna har svallat höga när olika smaker och synpunkter ställts mot varandra.

Bacon, pancetta eller rökt sidfläsk?
Grädde - en nödvändighet, eller en styggelse?
Hela ägg, eller bara gulor?
Somliga vill ha purjolök (!).
Andra vill ha gröna ärtor (!?) till.

Låt mig genast bedyra att jag faktiskt, helt ärligt, inte bryr mig ett dugg om hur någon annan väljer att tillaga sin carbonara. Så länge den tillagas från grunden, struntar jag blankt i vilka ingredienserna någon annan föredrar.
(Låt oss inte ens gå närmare in på lunchrestaurangernas varianter på carbonara. Vad sägs om överkokt pasta av dålig kvalitet med stabbig béchamelsås, i vilken det simmar runt lök och några ynkliga bitar bacon - eller, ve och fasa, skinka!)

Nu är det säkert så att många är så vana vid de färdiga såserna, att deras smaklökar föredrar dessa. Risken att de läser det här är inte särskilt stor, men om så är fallet, skulle jag vilja berätta följande: Nu tycker säkert någon att det jag skriver andas snobbism. Låt oss enas om att det man behöver göra, oavsett vilken sås man föredrar - det är att sätta på pastavatten.
Medan vattnet kokar upp, finhackad man gul lök och bacon. Somliga vill ha vitlök; det avstår vi från.
Därefter lägger man i sin pasta i vattnet, och börjar fräsa lök och bacon i en gjutjärnsstekpanna.
Under tiden pastan kokar och stekpannan fräser, vispar man ihop äggulor, riven vällagrad parmesanost samt en generös skvätt grädde. Att sedan slunga den nykokta pastan med baconfräset och äggblandningen, och strö på mer parmesan och nystött svartpeppar - det är inte direkt så att man behöver gå en matlagningskurs för att ro iland det hela - eller hur?
Om inte det här är snabbmat, då vet jag inte vad snabbmat är.

Min mans carbonara - en receptidé**
2 normalstora gula lökar, finhackade
2 paket bacon á 150 gram styck, finhackade
6 äggulor
2 dl finriven parmesanost
1 dl vispgrädde
flingsalt och nystött svartpeppar
500 gram papardelle (jo, det är jättegott till carbonara - tro oss)

mer parmesan och svartpeppar till serveringen

* Edit 090323: Det framgår på själva den fysiska Kelda-förpackningen att mjölk och grädde ingår, däremot inte hur många procent.
**Se i kommentarerna; min man hade några tillägg med avseende på själva tillagningen.

Chef Paul Prudhomme smaksätter majo

Jag tackar min arbetskamrat E som tipsade mig om alla Chef Paul Prudhomme-klipp. Här visar han oss hur han smaksätter majo.

Om ni inte känner til Chef Paul, så hittar ni hans hemsida här.

"Good Cooking, Good loving, Love you guys".

Jag gillar dig, Chef Paul!

En följsam italienare

Corte Vigna (nr 7384) för futtiga 59:-. Finns dessutom även som halvflaska, för 34:-.
Prisvärt - rekommenderas!

Amerikanska pannkakor til frukosten

När detta inlägg publiceras sitter jag i Göteborg, och låter mig väl smaka av en härlig brakfrukost framdukad av min mamma och pappa. Då passar det väl alldeles utmärkt att jag delar med mig av receptet på de läckra amerikanska frukostpannkakor min man stekte på landet för precis en vecka sedan.
Vi brukar i bland steka havrepannkakor till helgfrukost. De är fantastiskt goda, och har bland annat vid ett tillfälle lyckats omvända min mans då för tiden pannkakshatande fyraåriga brorsdotter systerdotter (och inget annat!) - viket är ett minst sagt gott betyg. Nu kände vi för lite variation, och då blev det dessa fluffiga pankisar som serverades.
De är ganska så söta i smaken, och den som vill ha dem mer normalsöta kan utan tveksamhet halvera sockermängden. Receptet är en hybrid av flera olika tillagningsbeskrivningar, och äran tillfaller därför inte någon särskild upphovsman- eller kvinna (det skulle då möjligtvis vara min man). Just pannkakssmet kan man, som alla vet, improvisera ganska duktigt med.
Tillbehören var mezeyoghurt smaksatt med vaniljpulver och skogshonung, bananer marinerade i citronsaft med råsocker samt - givetvis - lönnsirap.

Amerikanska frukostpannkakor
2 ägg
5 dl filmjölk
300 gram vetemjöl (cirka 5 dl)
3/4 dl råsocker
3 tsk bakpulver
2 tsk 1 tsk salt
3 krm ekologiskt vaniljpulver
1 msk smält smör

Blanda äggen och filmjölken noga. Rör i det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och vispa slutligen ned dem, lite i taget.
Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Häll i ungefär en soppslev smet åt gången. Smeten är ganska fast, så du behöver säkerligen breda ut den i pannan. Stek på medelvärme, några minuter på varje sida - givetvis beroende på pannkakans tjocklek.

Ett strålande initiativ!

Ingela är inte bara bra på att skriva och att skapa - nu har hon, hennes man och goda vänner tillsammans startat bloggen Veckomatsedel för alla.

Jag är väldigt förtjust i idén att kunna lockas till att planera veckans måltider. Det är precis sådana tips som kan underlätta vardagen och inspirera till goda måltider - och jag vet att det finns många (inte minst barnfamiljer) som kan ha mycket nytta av denna blogg.

Eftersom Ingela är inblandad, är bloggen dessutom snygg - vilket gör läsandet än mer angenämt.

Papardelle med paprika, chili, kapris, citron och grillade fläskkotletter

Jag har alltid gillat fläskkotletter. Som barn var fläskkotlett med råstekt potatis under många år min favoriträtt. Men - det är viktigt att påpeka att kotletten måste hanteras varsamt, lika varsamt som en biff. Man får inte steka den torr och trådig.
De försök att hotta upp fläskkotletter som jag stött på i olika sammanhang han ofta tett sig aningen krystade. När jag i höstas läste om Nigel Slaters fantastiska bok Real Food fick jag nästintill en uppenbarelse. Jag det insåg det geniala i att marinera kotletter med olivolja, vitlök och örter, och att därefter slänga dem i grillpannan.
Detta måste vara det ultimata sättet att tillaga fläskkotletter.

I måndags valde jag att bara pensla kotletterna med olivolja som fått smak av några rivna vitlöksklyftor. Tiden medgav inte mer förberedelse än så.
Till kotletterna åt vi papardelle, och ett sorts paprikafräs som jag tror vi kanske hittade inspiration till i Allt om Mat för många år sedan? Kombinationen av paprika (i det här fallet de gröna, smala turkiska), mild chili, citron och kapris tilltalar i allra högsta grad min gom. Lite bladpersija höjde smaken till ytterligare en nivå.
För den som så önskar är givetvis pasta och paprikafräs en god måltid i sig.

Paprikafräs till pasta
4 smala, gröna turkiska paprikor
1 röd chili, medelstark (5 av 10 på skalan)
3 msk kapris
saften av 0,5 citron (den andra halvan skär du i klyftor)
olivolja
3 msk bladpersilja, hackad

Strimla paprikorna ganska tunnt. Kärna ur chilin och finhacka den - glöm inte att använda engångshndske.
Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fräs paprika och chili i några minuter, så att paprikan mjuknar. Tillsätt kapris och citronsaft, och fräs någon minut till så att vätskan kokar in. Strö över bladpersilja, och servera omedelbart.

Ett lämpligt vin till bolognese?

Inför Bloggonese 2009 stod jag inför dilemmat att välja rätt dryck. Det är alltid kul att pröva nya viner, och därför föll mitt val på en flaska
Cappello di Prete (nr 2727).
Nu lyckades jag med god hjälp av några övriga medverkande dricka ur flaskan innan det var dags att äta, varför jag snart måste inhandla en ny flaska, för att kunna ta reda på om det passade så bra som jag trodde det skulle.

Jag kommer revidera mitt recept på bolognese - känner att det hade mått bra av mer tomat och mer syra. Det ger mig bara en anledning att laga det snart igen.
Funderar också allvarligt på att tillsätta lite fin fläskfärs. Det verkar helt klart ha gjort mycket för smaken på det vinnande bidraget.

Nu bär det av

Nu sitter hela flocken Ingemarsson i bilen, på väg till Göteborg. Vi skall fira min pappas 70-årsdag. Det betyder att det är min mamma som kommer att stå vid grytorna de närmaste dagarna. Jag har lyckats få med kameran, med en förhoppning om att kunna bjuda på både recept och bilder från helgens måltider.

Det kommer emellertid inte vara helt dött här på bloggen. Jag har en god middag och en lyxig frukost att dela med mig av.

Hur mycket jag än älskar att stå i köket, så är det ändå otroligt skönt att ibland få lov sätta sig till ett dukat bord och bara kunna njuta av att äta och dricka. Så är det alltid när vi hälsar på hos mina föräldrar.

Finalisterna i Taffels och Vulkans kokbokstävling

Det var tydligen inte helt lätt att välja de fem personer som skulle få komma till final i kokbokstävlingen som anordnats av Taffel och Vulkan. Det är lätt att förstå när man läser dessa beskrivningar av finalisternas manus:

Combos av Alf Tumble
Mat, vin och musik i sinnliga kombinationer… Mycket mer än så behövs inte för att livet ska vara underbart. Men Alf Tumble vet dessutom hur man kombinerar storheterna så att det slår gnistor. Varje recept är försedd med både dryckestips och det perfekta låtvalet. En bok omöjlig att släppa (utom för att rusa ut i köket och brassa käk och digga.

Car-b-q av Lisbeth Olofsson
Lisbet Olofsson menar att varje bil förtjänar sin egen rätt. Och efter att ha läst hennes frejdiga kokbok håller vi med henne. Lär dig laga smarriga rätter som hettas upp på bilmotorn. Vi ska inte sticka under stol med att det är extra roligt att det är en kvinna som älskar bilar så passionerat att hon till och med vill laga mat på dem.

Mexikanska dukfläckare av Gabriela Villagran Backman
Något så ovanligt som en kärleksförklaring till det mexikanska köket som samtidigt är pedagogisk. Varje sida ger dig nya kunskaper och insikter i det i Sverige nästan okända äkta mexikanska köket. Eftersom Gabriela Villagran Backman har bott i Sverige vet hon dessutom hur du lockar fram de rätta smakerna även i ett svenskt kök.

Sparsmakat av Signe Svensson
Visste ni att ordet amatör betyder älskare? Det här är amatörer att älska. En bok om kärleken mellan två makar, kärleken till maten och kärleken till Italien. Fullkomligt oemotståndligt! Amore vid första ögonkastet!

Man tager vad man haverDet här är mer än en kokbok. Per Ulfson Falkner, som även varit finalist i Årets Hemmakock, lär ut hemligheten bakom kreativitet i köket. Det handlar inte om exakta recept utan om ett sätt att tänka.

Samtliga dessa manus låter i mina öron minst lika intressanta, om inte mer intressanta, än många redan publicerade kokböcker.

Vem tror ni glömde sin kamera?

Jag tröstar mig med att både Patrik och K tog mängder med bilder.
Bloggonese 2009 blev en mycket lyckad tillställning. Det är verkligen kul att träffa andra matbloggare irl! Tack Andreas med familj för att ni upplät ert hem. Min store H var minst sagt nöjd - Lego Star Wars och lite mer lego på det, det är precis vad en sexårig kille trivs bäst med.

Jag hamnade på en delad fjärdeplats, vilket jag tycker var lite oförtjänt dålig placering. Andreas vann, mycket rättmätigt enligt min orala bedömning. Jag placerade min egen bolognese på andra plats. Smaken är som baken.
Det blev mycket god mat, en hel del glas rödvin och mycket prat - både om mat och annat. Kort sagt - en riktigt lyckad kväll!

Hoppsan!

Dagens överraskning är att Matälskaren Lisa har tipsat bland annat om SMASKENS i Sydsvenskans matblogg På Tungan.

Det här var nog, för övrigt, det kortaste blogginlägg jag någonsin skrivit...

Bloggare, bönsökningar och spridda funderingar

Jag söker ofta slumpvis på nätet. Sökordet kan vara en ingrediens, ett namn eller en fras. Vid några tillfällen har detta lett till riktiga fullträffar.
Inte sällan har jag hamnat på andra matbloggar. I bland har jag då till min besvikelse upptäckt att bloggen i fråga inte längre uppdateras.
Matbloggen Hushållsassistenten verkar vara ett sådant fall. Dit hittade jag vid en slumpmässig sökning på - flageoletbönor, så klart. Lite enkelspårigt, men ni som läst här ett tag vet hur jag sökte med ljus och lykta och hur förtjust jag blev när jag slutligen fick napp.
Jag tycker verkligen det är synd att bloggaren i fråga inte fortsatte skriva. Synd inte bara för att hon skriver bra och för att jag gillar recepten (hur god låter inte Heddas lammgryta?)- utan inte minst för att jag genom bloggen fick tipset om butiken Chez Albert, som jag inte ens visste fanns.
Det är bara några månader sedan det senaste inlägget - kanske återkommer Ninni framöver?

Varje övergiven blogg jag stött på har fått mig att fundera över varför jag själv skriver - och fortsätter skriva. Inte minst har jag även funderat över hur betydelsefullt det är för mig att veta att det finns någon som läser det jag skriver. Någon som finner det såpass intressant att det är värt att komma tillbaka.
Till en början tänkte jag inte ens på bloggstatistik. Sedan lärde jag mig en något genant läxa om mig själv - att något så världsligt som bekräftelsen i att se hur besökssiffrorna steg gav mig en oanad tillfredställelse. Jag minns mycket väl min förtjusning när besöksräknaren passerat tusen besökare.
Vad kan jag säga?
Jag är väl inte mer än människa.

Inför Bloggonese 2009 - bolognese il mio modo

I morgon stundar Bloggonese 2009. Jag betraktar mig själv som något av en amatör i sammanhanget. Någon purist när det handlar om bolognese är jag definitivt inte. Däremot kommer jag laga bolognese il mio modo - på mitt sätt. Det blir inte min mans ultimata köttfärssås, hur god den än är. Inte heller den köttfärssås vi fyller våra canneloni med.
Nej, har i stället låtit mig inspireras av tipsen jag fick från min läsare Stefan, som delade med sig av Carl Butlers recept på bolognese.

På vissa håll har det malts kött. Var det till bolognesen, Patrik? Huruvida dill ingår i fröken Dills bolognese, det vågar jag inte svara på. Puttrar det månne i en gryta i Katjas kök i kväll? Har Anna hittat någon revolutionerande ingrediens längst in i skafferiet?
Vad för kött Andreas än har i sin sås, så kommer den säkert smaka fantastiskt.
Juryn kommer bland andra bestå av Anne, samt Pytte och hennes Glassman.

Som så ofta när jag skall göra något, gör jag det i sista minuten. I morgon kväll kommer jag (i sällskap av ett stycke sexårig gosse) lastad med några portioner bolognese samt papardelle, parmesan och en flaska passande rödvin.
Samt givetvis kameran - detta måste bara dokumenteras.
Under tiden får ni hålla tillgodo med följande recept.

Min bolognese - officiellt tävlingsbidrag i
Bloggonese 2009
2 stjälkar bladselleri, finhackade
2 små gula lökar, finhackade
1 stor morot, finhackad
5 vitlöksklyftor, rivna
olivolja
150 gram rökt sidfläsk, finhackat
20 gram 200 gram kycklinglever, finhackad
1 kilo nötfärs
2 burkar Mutti krossade tomater
1 msk råsocker
2 lagerblad
4 dl rödvin
salt och nystött svartpeppar

Hetta upp olivolja i en rymlig gjutjärnsstekpanna. Stek grönsakerna mjuka på medelvärme. Skvätt sedan lite olivolja i en kastrull. Häll i tomatkonserv och råsocker. Ge ett uppkok, och låt småkoka.
För över grönsakerna till en emaljerad stekgryta. Skvätt lite mer olivolja i stekpannan, och fräs sidfläsket så att det börjar bli brynt. Tillsätt då kycklinglevern, och finfördela den med hjälp av en gaffel, medan den bryns tillsammans med sidfläsket. För sedan över blandningen till grytan.
Bryn köttfärsen i två omgångar i olivolja. Dela den i mindre bitar med hjälp ab en gaffel, medan den streks. Krydda med salt och nystött svartpeppar.
För över färsen till grytan. Häll i rödvin och tomatsås; lägg i lagerbladen. Lägg på locket på grytn; låt den koka upp, och sänk sedan temperaturen så att det småkokar. Lämna sedan grytan i fred i en timma.
Låt bolognesen koka ihop en stund utan lock,om den verkar för blöt.

Jag har provsmakat - och jag är minst sagt nöjd. Jag arbetar med mig själv för att vänja mig av med att använda buljongtärningar i tid och otid. I vår klassiska köttfärssås har vi alltid använt ganska generöst med mörk oxbuljong från tärning. Jag hade vare sig tid eller ork att koka egen fond tills i kväll, men jag kan konstatera att rökt sidfläsk och kycklinglever ger såsen en mustig och god smak som lätt konkurrerar med buljong.
Stort tack för tipset, Stefan! Oavsett vilka fantastiska såsen jag tävlar mot i morgon kväll, så har jag definitivt hittat något jag kommer hålla fast vid.

På med locket - så ses vi om en timma!

Mezeyoghurt med vanilj och honung samt aprikoser, dadlar och pistagenötter

Denna opretentiösa lilla efterrätt blev något så vansinnigt god. Min man lyckades med den skapa en fullgod ersättning till vår sedvanliga fredagsglass.
Min man säger att det hela handlade om att han ville matcha yoghurtens krämiga, lena konsistens med den torkade fruktens tuggmotstånd och nötternas krispighet. Det skulle vara en efterrät som passade bra efter en måltid bestående av hembakatd surdegsbröd, charkuterier och ostar (nu snackar vi fredagsmys för vuxna).
Arlas mezeyohurt är i mitt tycke mycket trevligare än de grekiska och turkiska alternativen. Den är lösare i konsistensen, och dess syrlighet passar min smak bättre. Givetvis går det lika bra att använda vilken typ av youghurt som helst. Är du riktigt fettskrämd kan du använda vanlig naturell youhurt - eller, ve och fasa, lättyouhurt.
Som synes av bilden använde vi svavlade aprikoser, helt enkelt för att det var vad som fanns att tillgå vid inklöpstillfället. De osvavlade är (tyvärr) av naturliga skäl fulare att skåda, men smakar bra.

Mezeyoghurt med vanilj och honung samt aprikoser, dadlar och pistagenötter
3 dl mezeyoghurt
2 msk flytande honung (gärna skogshonung)
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 dl torkade aprikoser, finhackade
1 dl torkade dadlar, urkärnade och finhackade
0,5 dl pistagenötter, finhackade

Blanda yoghurten med honung och vaniljpulver; smaka dig fram.Hacka frukten och nötterna.
Fördela yoghurten i små glas eller skålar, och toppa med nöt- och frukthacker precis innan serveringen.

En kompis från förr: spagetti med bacon- och musselsås.

På väg hem i bilen från landet, med fyra barn som somnat i bilen. Jag och min man sitter och funderar på vad vi skall laga till middag. Då kommer han plötsligt ihåg den här favoriten från förr.
Ursprungsreceptet kommer från Mette Ankarloos kokbok Maten hemma, som tyvärr inte längre finns att få tag på (annat än på antikvariat).
Jag kan säga med säkerhet att vi inte lagat denna goda pastarätt på åtminstone fyra år. Den faller under etiketten snabbt och enkelt, vilket inte är något självändamål i vårt kök - men ibland är det inte helt fel att kunna laga såsen medan pastan kokar.
Om jag tar mig friheten att klassa musslorna som en variant på fisk, så lyckas vi dessutom komma upp i två fiskmiddagar även denna vecka.

Bacon- och musselsås
2 burkar musslor á 250 gram + spadet från en burk
1 paket bacon (150 gram)
4 vitlöksklyftor, rivna
1 burk Mutti korssade tomater
1,5 dl vitt vin
1 dl hackad bladpersilja (vi fick nöja oss med ett paket fryst, hackad persilja)
salt och nystött svartpeppar
tabasco efter smak

parmesanost

Låt musslorna rinna av, men spara hälften av spadet. Strimla baconet fint, och stek det krispigt. Tillsätt sedan vitlöken och fortsätt försiktigt steka - den får absolut inte bli brynt.
Tillsätt tomatkonserv och vitt vin. Koka upp och sjud utan lock i 10 minuter.
Blanda i musslorna och persilja, och låt dem bli varma i såsen, men inte koka. Tillsätt tabasco efter smak - vi valde att servera den bredvid, för barnens skull.
Servera med nykokt spagetti och generöst med parmesanost.

Trevlig helg!

Nu märks det att jag arbetar. Hade det varit för någon månad sedan, hade jag haft förberedda inlägg att portionera ut och förse er med. Så är inte fallet just nu.

Vi åker till landet i eftermiddag. Snön håller på att smälta bort, tråkigt nog, men det är solsken och vackert senvinterväder.
På landet ska vi skall äta och dricka gott; ta det lugnt, och umgås med barnen. Det kommer grillas korv i öppna spisen, stekas amerikanska pannkakor och lagas en speciell lasagne, som vi inte lagat på år och dag, men som plötsligt dök upp i våra minnen under veckan (recept kommer).

Av förklarliga skäl blir det därför ingen fredagsglass, men om ni känner er glassugna och inte redan hittat till Rebecca, så rekommenderar jag varmt (eller kanske snarare iskallt) ett besök hos henne.

På återseende på söndag!

Kardemummaskorpor med vanilj

Det stog en liten kartong med finskorpor i fikarummet på jobbet härom dagen. Numera är jag i likhet med många andra ganska skeptisk den typen av fabrikstillverkade bakverk. Därför kontrollerade jag givetvis innehållsförteckningen. Jovisst, där var det - härdat vegetabiliskt fett.
Det blev ingen skorpa till kaffet för min del. I stället gick jag hem och bakade egna skorpor, med kardemumma och vanilj.

Ursprungsreceptet är detsamma som jag utgick från när jag bakade saffransskorpor. Att smaksätta med kardemumma och vanilj är så klart ett säkert kort - sådana goda smaker misslyckas man inte med. Råsockret gör skorporna extra krispiga.
Det här är inte biscotti - det här är riktiga, gammaldags skorpor.

Kardemummaskorpor med vanilj
105 gram rumsvarmt smör
210 gram råsocker
2 ägg
1 tsk kardemummakärnor, stötta
1 tsk mald kardemumma
3 krm ekologiskt vaniljpulver
360 gram vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda smör och socker. Vispa ned äggen ett i taget. Blanda sedan de torra ingredienserna, och rör ihop alltsamman.
Dela degen i två bitar. Rulla ut dem på bakplåtspaper på en plåt, och platta ut dem.
Grädda i cirka 14 minuter. Stäng sedan av ugnen, och ta ut plåten. Dela sedan skorporna, placera ut dem på plåten, och ställ in dem i ugnen igen i fem minuter. Låt dem sedan svalna på plåten.
Förvara dem i en tätslutande burk, så håller skorporna sig krispiga.