Korvfestivalen

Som den korvälskare och charkafficionado jag är skäms jag som en hund över att jag först idag skriver om Korvfestivalen. Tiden har sprutat iväg, och jag har lite för mycket omkring mig för att kunna blogga så aktivt som jag egentligen skulle önska.

Nu är jag emellertid ganska övertygad om att mitt omnämnande av detta event inte är första informationen som når ut de av er som delar mitt intresse. På Korvfestivalen samsas producenter med korvprofiler, nutid och dåtid knyts samman med korvhistoria och kuriosa - ja, det förefaller helt klart som att det finns något för alla smaker. Programmet är i mitt tycke imponerande brett, och det blotta faktum att Korvfestivalen i år går av stapeln i Globenannexet är i sig ett bevis för det stora intresset för korv i Sverige.

Korvfestivalen har vuxit i storlek och har i år en imponerande bredd och ett stort urval av aktiviteter. Bland annat håller Barnens egen Matskola i samarbete med korvrestaurangen Prinzt Barnens Korvskola. Detta intresserar mig i synnerhet, då jag för min äldste son lyckades få en plats i nämnda korvskola och med stort nöje ska bevaka aktiviteterna.

Har ni vägarna förbi Globenområdet och är det minsta intresserad av korv, då är detta evenemanget för dig. Idag kommer jag gå på pressträffen, i morgon blir det korvfestival (nästan hela dagen). Jag hoppas kunna dela med mig av mina upplevelser till er, på ett eller annat sätt - inte minst via smaskens.nu på Facebook.

Jag har en gång i tiden gått korvkurs hos mina favoriter Sandströms kött, vars butik jag av geografiska skäl alldeles för sällan besöker.
När jag började matblogga för fem och ett halvt år sedan var färsk korv en råvara som knappt gick att få tag på om man inte hade turen att kunna besöka en småskalig köttdisk. På mindre orter var utbudet obefintligt. Givetvis är det fortfarande en oerhörd fördel att bo på en större ort med ett bredare utbud av butiker, men den utveckling av svensk korvkultur som skett under de senaste åren är inte annat än fantastisk.

I onsdags missade jag tyvärr möjlighet att provsmaka Scans nya utbud för säsongen av färska korvar. När en så stor producent hänger på, då kan man minst sagt konstatera att efterfrågan är stor och att produkter blivit etablerade hos konsumenter. Det borde faktiskt vara en självklarhet att kunna köpa färsk korv i sin lokala mataffär - det tycker i varje fall jag.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost

Vi är en pastafamilj. Pasta är alltid högst upp på min mentala matlista. Detta avspeglar sig givetvis även här i bloggen. Vi har många familjefavoriter, och det känns ibland som att vi äter vår favorit salsicciaragu en gång i veckan.

Nätet svämmar över av recept, det vet vi alla. Konsten är att lyckas plocka russinen ur kakan, och hitta de riktiga godbitarna. Inte heller denna gång kan jag ta åt mig äran av receptet, då det var min man som föreslog at vi skulle pröva denna för oss nya variant på pastasås med salsiccia.

Vi har köpt mycket salsiccia från den latinamerikanska köttdisken i Hötorgshallen. Köttet i korvarna är svenskt (butiken säljer enbart svenskt kött), och de är verkligen riktigt goda.

Vi avvek från receptet vi inspireras av, då vi ökade mängderna av såsens ingredienser. Resultatet blev en krämig och smakrik pasta, där salsiccian lyftes av mögelosten utan att osten för den skull blev för dominerande.

Vi kunde gott tagit mer oregano, och det uppmanar jag därför alla att göra som eventuellt vill pröva att själva laga till receptet.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost (4 generösa portioner)
400 gram sedani
2 msk olivolja
4 stora, färska salsicca
200 gram blåmögelost
1 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
2 msk färsk oregano, hackad
Maldon Salt, Svartpeppar

1. Koka upp vatten till pastan.
2. Hetta upp olja i en generös traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tag av skinnet från salsiccian, och fördela i köttbullsstora ned bitar i pannan.
4. Stek salsicciabitarna tills de är genomstekta.
5. Häll ned pastan i vattnet.
6. Häll det vita vinet över salsiccian, och låt koka ihop tills hälften av vinet återstår.
7. Blanda i grädde och oregano, och låt koka ihop under några minuter.
8. Smula i osten, och blanda tills den smält ned i grädden.
9. Smaka av med salt och svartpeppar.
10. Spara en mugg av kokvatnet när det är sags att hälla av vattnet från pastan.
11. Häll tillbaka den avruna pastan ned i kastrullen den kokade i.
12. Tillsätt salsicciablandningen, rör om, och späd med små slattar av kokvattnet tills konsistensen blir krämig; vare sig för torr eller för blöt.
13. Servera omdeelbart, med svartpeppar och parmesan som tilbehör.

Min mans spektakulärt goda linguine med krabba

För några veckor sedan hade vi goda vänner på middag. Vi bjuder gärna på pasta, men kände att vi inte ville upprepa någon av våra klassiker. Det var helt enkelt dags att förnya sig. Vännerna som skulle komma på besök har sinsemellan inte helt enhetliga preferenser, så vi strävade efter att hitta något som kunde förena deras respektive faiblesser. Pasta och skaldjur blev den perfekta lösningen.

Min käre man, vars matlagningsintresse fullt ut matchar mitt eget, hittade detta lockande recept, och vi beslöt oss att i mesta möjliga mån återskapa och tolka det utifrån den tillgång vi själva har på krabba.

När jag skriver "vi", så menar jag egentligen min man. Jag kan inte ta med någon som helst trovärdighet till mig ett uns av äran för denna otroligt goda rätt. Vi smackade och njöt, och det skadade inte att rätten dessutom blev snygg att se på.

Hur gott som helst, vackert att skåda och serveras gärna med

Zecci Classico (nr 2478) i glaset - då är ni hemma. Vem blir inte glad över att serveras detta på tallriken?

Linguine med krabba
500 g De Cecco linguine

2 kokta krabbor (vacuumförpackade, finns i vanlig mataffär)
4 stora king crab-ben
100 gram pancetta
4 stora vitlöksklyftor, hackade
1-2 röda chilifrukter (efter styrka), hackade och urkärnade
1,5 dl torrt vitt vin
1,4 dl bladpersilja, finhackad
svartpeppar
havssalt
olivolja

1. Rensa krabborna på allt deras kött, och lägg i en skål. 2. Rensa ut köttet får ett av king crab-benen.
3. Dela resterande king crab-ben i 4-5 bitar.
4. Knäck med en kniv ett hack i skalen på varje del. (Syftet med detta är att de ska vara lättare att äta när de väl hamnar i tallriken.)
5. Koka upp rikligt med vatten, salta och lägg i pastan.Håll uppsikt över pastan, så den inte blir överkokt. När pastan är klar, tas 2 dl kokvatten undan för senare bruk. 6. Stek panchettan tills den börjar bli krispig. Tag den ur pannan med hålslev eller liknande redskap, så att så mycket som möjligt av fettett blir kvar.
7. Sänk temperaturen något, och häll i chili och vitlök.
8. Fräs chili och vitlök i cirka 30 sekunder, utan att vitlöken tar färg.
9. Tillsätt vinet, och låt koka upp 10.Tillsätt krabbköttet och king crabb-bitarna, och höj temperaturen något. 11. Värm krabbköttet försiktigt. Blanda ned persiljan precis innan pannan tas av plattan.
12. Blanda nykokt linguine med krabbfräset; späd försiktigt med kokvatten så att anrättningen inte känns torr, och så att krabbkött och pasta blir jämnt fördelat.
13. Häll pastan i en rymlig skål, och servera omedelbart. servera omgående

Älskade fredagskarré - på nytt sätt

En bild säger kanske mer än tusen ord, men bilderna gör
sannerligen inte denna läckra anrättning rättvisa.

Världens mest tacksamma köttbit att långlaga, ja, det är tveklöst fläskkarrén. För några veckor sedan kände min man för att frångå vår rutin att experimentera med pulled pork; som för övrigt nästan börjar kännas uttjatat, om det inte vore för att det är så vansinnigt gott.

Skillnaden mellan pulled pork och det min man gjorde med karré är inte dramatisk, men ändå så påtaglig att det faktiskt känns som en ny rätt. Karrébitarna fick ligga i sin rub i kylen över natten, men det går så klart bra att blanda köttet med rub strax innan bitarna ska läggas i grytan.

Resultatet blir smältande möra karrébitar. De kan enkelt mosas sönder med en gaffel, och vad man utöver dessa köttbitar fyller sin tortilla med, det är givetvis en ren smaksatt. Själv går jag igång på guacamole med koriander och chili.

Långlagade karrébitar med rub, lime och öl

Robertson loves Sweden - Mac and cheese på Västerbotensost med pancetta, örter och ugnsrostade tomater

I går skrev jag om upplägget kring och bakgrunden till mitt samarbete med Robertson. Den första råvaran i mitt samarbete med PrimeWineGroup och Robertson är Västerbottensost, och den använde jag mig av för att smaksätta en riktigt episkt god mac and cheese - (helt enkel, amerikans makaronilåda, om man så vill).

Utöver den smakrika och goda osten smaksatte jag rätten med pancetta och örter, för att ge ännu mer smak och karaktär. Den toppas av ugnsbakade, mustiga tomater, och jag kan lova er att detta är comfort food som tilltalar de flesta. Samtidigt med en lite elegantare twist, som i mitt tycke höjer rätten från vardagsmat till lördagsmiddag.

Jag är alltid väldigt selektiv i mitt val av pasta, och just i detta fall ansåg jag att sedani var det bästa valet. Det är en kort pasta som binder såsen fint, och vars egenskaper gör att den pasar särskilt bra just i pastagratänger.

Till vår mac and cheese drack vi Robertson Cabernet Sauvignon, och det hela var en minst sagt tilltalande lördagsmiddag. Jag rekommenderar er att pröva detsamma. Så mycket känsla av comfort food än mac and cheese går knappast att åstadkomma.

Mac and cheese på Västerbottenost med pancetta, örter och ugnsrostade tomater
400 gram sedani (eller andra pastarör av durumvete)

Ostsås:
3 msk smör
3 msk vetemjöl
4,5 dl gammaldags mjölk
3 msk frysta, hackade provencalska örter
3,5 dl riven Västerbottenost + 1 dl att strö över
salt och svartpeppar
150 gram pancetta, hackad

350 gram romanticatomater (små kvisttomater)

1. Koka pastan i saltat vatten efter anvisningar på paketet. Låt den rinna av och sköljd den därefter med kallt vatten så att den svalnar och inte klibbar.
2. Sätt ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form.
3. Smält smöret i en kastrull. tag kastrullen av värmen, och vispa ned mjölet. Späd med mjölken lite i taget, och vispa tills allt blandat sig.
4. Koka upp såsen under omrörning. Rör sedan ned örter och riven Västerbottenost. Smaka av med salt och svartpeppar.
5. Fräs den hackade pancettan i en stekpanna så att den får lite färg. Blanda ned i såsen.
6. Blanda slutligen pasta och ostsås. Häll ned i den smorda ugnsformen och strö över resterande mängd Västerbottenost.
7. Gratinera i mitten av ugnen i 20 minuter. Lägg sköljda kvisttomater i en smord liten ugnsform och ställ in i ugnen efter att 10 minuter gått.
8. Avsluta tillagningen med att köra grillfunktion i några minuter så att ytan blir vackert gyllenbrun.
9. Lägg på de ugnsbakade tomaterna när rätten ska serveras.

http://www.robertsonlovessweden.com/

Missa inte möjligheten att tävla och vinna en Kitchen Aid För att delta i mars månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves och #vasterbottensost. Varje månad dras en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Robertson loves Sweden - ett nytt samarbete

http://www.robertsonlovessweden.com/

Missa inte möjligheten att tävla och vinna en Kitchen Aid För att delta i mars månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves och #vasterbottensost. Varje månad dras en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Under 2014 deltar jag i ett samarbete med vinhuset Robertson. Kampanjen Robertson loves Sweden fokuserar på att kombinera svenska råvaror med Robertsons populära sydafrikanska viner.Min roll i detta samarbete går ut på att jag under årets lopp lagar rätter baserade på ett antal typiska svenska råvaror, vilka passar bra ihop med vinerna från Robertson. Upplägget med

De rätter jag skapar utifrån de givna råvarorna ska vara relativt enkla att laga till, och känslan ska vara att rätterna kan bli presumtiva familjefavoriter - något man kan bjuda familj och vänner på en lördagskväll, utan att behöva slita ihjäl sig i köket.

Min målsättning är nu att utifrån svenska råvaror skapa recept som tilltalar mig, och förhoppningsvis även många av er. Det är en utmaning att tänka nytt kring redan etablerade ingredienser, och detta är precis den typ av utmaning jag gillar. Redan i morgon dyker det första receptet upp, och råvaran är Västerbottensost.

Robertson kommer från byn med samma namn i Sydafrika, en by där svenskarnas stora konsumtion skapat många arbetstillfällen. Vi väljer att tappa vinet på flaska och box i Robertson av just denna anledning, istället för att tappa i Europa vilket är brukligt. Så kampanjen handlar alltså om att låta det lokala i Sverige – maten – gifta sig med det lokala i Sydafrika – vinet.

Robertsondalen, två timmar öster om Kapstaden i Sydafrika, är känd för sina rosor och sitt vin. I dalen, omgiven av bergen och med vinodlingar så långt ögat når, ligger den underbart vackra staden Robertson. Staden grundades 1852 och namngavs efter Dr William Robertson, en skotsk präst som kom till Sydafrika på 1820-talet. 
1941 grundades Robertson Winery och har sedan dess skapat en tradition av att engagera lokala vinodlarfamiljer.

Idag samarbetar man med 35 familjer, varav några är 7:e generationens vinodlare, som är stolta över att bidra till vineriets framgångar. Robertson Winery är idag regionens viktigaste arbets- och uppdragsgivare. De övriga bloggar som deltar i samarbetet med Prime Wine Group och Robertson är:

Mat med vänner

Jennie och Stina

Lyxlagat

En ny stjärna på min glasshimmel

Nyskapande.
Utmanande.
Ständigt på jakt efter nya upplevelser.

Nej - sådan är jag inte. Finfina egenskaper, men de stämmer ganska dåligt in på mig. Jag hamnar ofta i gamla smaker, och i kända tekniker. Ändå sker det hela tiden en utveckling, och det är egentligen fantastiskt i sig. Rätterna förändras gradvis, så långsamt att det knappast märks. Först när förändringarna nått en viss gräns inser jag att jag förändrat och förädlat något väletablerat och hemvant. Spetsat till och förfinat smakerna; förbättrat tekniken och faktiskt - kanske genom att också tillsätta - någon ingrediens nått en högre nivå.

Min favorit bland hemlagade glassar har i åratal varit vaniljglass. Från att ha varit en smak som jag länge skydde som pesten, har just vaniljglass för mig kommit att bli symbolen för ett gott glasshantverk. Det finns få saker som kan smaka så illa som glass av dålig kvalitet, och att smaksätta med diverse vaniljsubstitut gör inte saken bättre.

För några år sedan kom det till min kännedom att man när man utvinner vaniljextrakt från äkta vaniljstänger sparar de svarta fröna. Dessa kan sedan, efter att ha tömts på all smak, saluföras som en naturprodukt, blandas ned i en glass som därefter kan sägas innehålla äkta vanilj, även fast smaken i sig kommer är syntetisk. Förekomsten av svarta prickar i produkter med smak av vanilj är med andra ord icke alls någon kvalitetsgaranti.

När jag själv gör vaniljglass experimenterar jag gärna med proportionerna mellan råsockret och det ljusa muscovadosockret, som i mitt tycke förhöjer smaken något oerhört. Vitt socker har jag aldrig i glass. En ren smaksak, förvisso, men en nog så viktig faktor just i min kära vaniljglass.
Längre än så sträckte sig inte min äventyrlighet innan jag förra året i samband med en matkreatörsmiddag gjorde en salt karamellglass. Sälta och sötma i balans får mig att gå igång på alla cylindrar. Det är inte för inte jag är löjligt svag för butterschotch eller caramel au beurre salée.

På annandagen 2013 gjorde jag min absolut bästa vaniljglass hittills. Utöver råsocker och generöst med bourbonvanilj innehöll denna glass två fantastiska smakförhöjare, nämligen bourbon och flingsalt. Bara så mycket bourbon så att vaniljsmaken förstärktes och fördjupades, och den gnutta salt som kärvdes för att göra smaken riktigt intressant. Ingen som åt glassen hade någonsin kunnat föreställa sig eller ens tänka tanken att den innehöll salt.
Ingen mer än jag.

I dag gjorde jag glassen på nytt, och den smakade precis lika bra. En ny favorit - tveklöst.

Min bästa vaniljglass - med bourbon och salt
Hur mycke bourbon du vill smaksätta med handlar om något så svårt som tycke och smak. Börja gärna med en mindre mängd, och smaka av glassmeten. På så sätt hittar du bäst det som passar för just dig.

5 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
1,5 vaniljstång
1,5 dl råsocker
7 stora äggulor
(1 gelatinblad, väl blötlagt)
0,25-0,5 dl Bourbon (jag använde Maker´s Mark)
2 krm flingsalt

1. Värm grädde, mjölk och urskrapad vaniljstång (inkusive stången) i en kastrull på medelvärme. Blandningen får inte koka.
2. Vispa äggulor, socker och salt fluffigt.
3. Blötlägg gelatinbladet.
4. Rör ned äggvispet i gräddmjölken.
5. Låt blandningen försiktigt värmas på under omrörning, så att smeten sväller. Passa noga så att den inte blir för varm.
6. Vispa slutligen ned bourbon och gelatin.
7. Låt glassmeten svalna, och därefter stå och svälla i kylskåp; gärna över natten, men åtminstone ett par timar.
8. Förbered en skål eller burk till glassen genom att ställa in den i frysen i god tid.
9. Kör glassmeten i glassmaskin tills den fått fin konsistens. Stjälp ned glassen i den kylda formen eller burken. Låt glassen stå i frysen i ett par timmar innan glassen ska serveras.

På bilden ser ni mandel- och kardemummaflarn. Dessa bakar du på följande sätt:

100 gram mandel, mixad
1 dl råsocker
100 gram smör
1 msk ljus sirap
2 msk grädde
2 msk vetemjöl
1 tsk kardemummakärnor, mortlade

1. Sätt ugnen på 150 grader. 2. Blanda ingredienserna i en kastrull, och sjud på medelvärme.
3. Fördela smeten i matskedsstora kulor på bakplåtspapper. på plåtar klädda med bakplåtspapper.
4. Grädda i 8-9 minuter eller tills flarnen fått gyllenbrun färg.