Bästa tipset för nyårsdagen

Vare sig man dricker alkohol eller inte, så kan dagen efter kvällen före kännas tung. Att vara uppe sent leder i stort sett aldrig till att dagen som följer blir full av aktivitet och inspiration.
Förra året var vi så oerhört snälla mot oss själva att vi förberedde middagsmat för nyårsdagen. För att undvika att i ren desperation ta till nödmat såsom hämtpizza, lagade vi en stor gryta chili con carne.
Ni kan tro att vi var tacksamma mot oss själva för detta, då det bara var att värma chilin samt duka fram tillbehören när hungern slog till.

I år följer vi denna tradition, och har en stor karott av den ultimata köttfärssåsen som står och väntar på oss i kylskåpet.

I vilket fall är det en god rekommendation att se till att ha ett välfyllt kylskåp. Just på nyårsdagen brukar många matbutiker vara antingen stängda, eller påtagligt utplockade.

Preliminär nyårsmeny

Bilden är lånad från Easyart.

Vi håller oss till säkra kort.
Sådant som vi helt enkelt tycker är oerhört gott.
Därför satsar vi på tre förrätter - av den goda anledningen att dessa förrätter smakar så bra.
Den väl tilltagna varmrätten följs av både ostar och en mäktig dessert. När vi vilat upp oss efter dessa anrättningar, avrundar vi måltiden med kaffe och tryfflar från Chokladfabriken. Eftersom både vi och våra goda vänner varit flitiga besökare på Systembolaget inför denna stora mathögtid, kan dryckesvalen komma att ändras.

Med reservation för förändringar såsom barnrelaterade incidenter, plötsliga härdsmältor i köket, spontana kemiska reaktioner och annat oförutsägbart - här kommer nyårsmenyn 2008:

Hummer au naturelle med skirat smör
Launois Vintage Blanc de Blancs Brut 2000 (nr 7329)

Skummande jordärtskockssoppa med färska räkor
Trimbach Riesling (nr 2639)
Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc (nr 5798)

Liten råraka med löjrom, créme fraîsche och rödlökshack
Trimbach Riesling (nr 2639)

Coeur de filet med örtkryddad potatiskaka, akvavit- och konjakssås samt baconlindade haricots verts
Domaine du Vieux Lazaret (nr 2211)

Osttallrik: Chaume, Roquefort de papillon, Soignon getbrie
samt Brie de meaux
Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classico 2004 (nr 2304)

Chokladfondant med hemlagad vaniljglass
Castaño Dulce Monastrell (nr 8412)

Vad gäller ostarna, så borde jag definitivt ha konsulterat Fredrik på Who Cut the Cheese. Nu fanns det inte tid för det. Jag provsmakade och valde efter bästa förmåga, och hoppas att de skall funka tillsammans med det makalöst goda vinet. Fredrik tipsade om detta, och det var gudomligt gott tillsammans med tira mi sú, men skall enligt honom (och Systembolaget) fungera lika bra till ostar.

Chokladfondant är en efterrätt jag aldrig tidigare prövat att tillaga. Det enda osäkra kortet, den i bemärkelsen. Å andra sidan verkar det inte mer komplicerat att vi även som proppmätta och trevligt salongsberusade klarar av att klicka ut smet i smorda, lätt mjölade formar, sätta en timer på 8-10 minuter samt ta ut formarna, beströ dem med kakao och servera med en kula delikat, hemlagad vaniljglass.
Eller vad tror ni?

Jag återkommer. Definitivt med recept och detaljer - samt förhoppningsvis med hyfsade bilder.

Bloggabstinens: akvavit- och konjakssås

Jaha - så länge kunde jag hålla mig borta.
Efter att utan större framgång ha försökt tillbringa lite tid framför TV:n, för omväxlings skull, insåg jag varför jag under höstens kvällar befunnit mig antingen vid spisen eller vid datorn.

Förberedelserna inför nyår har börjat, och under dagen som gick har råvaror inhandlats. Vi som skall fira in detr nya året, och laga mat tillsammans, har delat upp inköpen och förberedelserna.
Allt för att vi inte skall tillbringa hela morgondagen i köket, utan även kunna sitta ned och njuta av godsakerna.

Jag började nu i eftermiddagsförberedelserna inför morgondagens sexrättersmeny . Först ut var vår goda akvavit- och konjakssås. Den har i åratal varit det ultimatra tillbehöret till coeur de filet.
Ursprunget till detta recept kommer, om jag inte minns fel, från något gammalt nyårsnummer av Allt om Mat. Såsen är inte bara makalöst god, utan dessutom enkel att förbereda. Kanske kan någon inspireras av detta recept - om inte till nyår, så till någon annan måltid? Såsen passar så klart inte bara till oxfilé, utan även till exempelvis rostbiff.
När det handlar om nyårsaftons mat är vi traditionalister, och föga roade av att experimentera. En fin köttbit med goda tillbehör och ett bra vin - det blir faktiskt inte mycket bättre än så, i min värld.

Akvavit- och konjakssås
1 dl rödvin
3 dl vispgrädde
2 lagerblad
10 krossade enbär
4 msk fond (till exempel kalv-, eller vilt- och kantarellfond)

2 schalottenlökar
2 msk smör
2 msk konjak
1 msk vetemjöl
1 krm svartpeppar
2 msk akvavit

Häll vin, grädde, kryddor och find i en kastrull. (Det går faktiskt även bra med buljongtärning, om det kniper.) Koka upp, och stäng därefter av plattan. Låt kastrullen stå på eftervärme i 15-20 minuter.
Finhacka schalottenlöken. Smält smöret i en panna eller kastrull, och låt löken fräsa sig mjuk i smöret. Den skall inte ta färg. Häll sedan komjaken över, och låt den smälta in i löken. Pudra mjölet över, och sila över såsen. Smaka av med svartpeppar och akvavit.

Såsen går utmärkt väl att förbereda. Jag har som jag nämnde ovan själv gjort den ett dygn innan den skall förtäras. Se bara till att värma den försiktigt, när den kommer iskall ur kylskåpet.

Tillfälligt avbrott

Bilden är lånad från K&L Wine Merchants.

Jag unnar mig en liten, välbehövlig paus i bloggandet. Det har varit en mycket trevlig och skön julhelg, på alla sätt och vis. Stora delar av julhelgen har jag - helt frivilligt, skall tilläggas - tillbringat i köket. Vårt kök är delvis öppet mot vardagsrummet, så jag har på intet sätt varit ensam, utan fullt ut deltagit i aktiviteter och samtal.

Nu stundar nyårsfirandet. Vi bryter en tradition i år; av praktiska och logistiska skäl. När man som vi har många små barn, får de praktiska aspekterna i bland gå först.
En sådan detalj som att nyårsfirandet i år försiggår på samma sida av staden där vi själva bor, är inte att förringa.

Nyårsmenyn skall jag och min man tillaga i sällskap med våra matlagningsroade och kunniga vänner A och M. Vi planerar en sexrätters meny.
Få se om jag kommer ha sinnesnärvaro att dokumentera det hela; jag skall åtminstone försöka.

Under tiden vill jag tacka alla läsare för de drygt fyra, fantastiska månader som gått sedan jag startade denna blogg. Det känns så avlägset att tänka på de där första, trevande inläggen i slutet av augusti.
Jag upprepar det jag tidigare skrivit - jag hade aldrig trott att det skulle vara så här roligt att matblogga.
Nu stundar ett nytt år, och inte minst en tid på året då åtminstone jag brukar känna mig aningen låg. Jag hoppas och tror att det inte skall märkas i bloggen. I nuläget samlar jag recept och idéer inför kommande inlägg.

Denna fantastiskt goda champagne har vi njutit av tidigare nyår. Nu har den fått en ny, vacker flaska.

Gott Nytt Bloggår 2009!

Julaftons saffranskrans

På julaftons morgon smyger jag upp först av alla.
Jag arbetar så tyst jag någonsin kan i köket, medan jag sätter en halv sats av bästa saffransdegen.
Medan degen jäser går jag tillbaka till sängen och drar mig en stund.
Kransen fyller jag sedan med en blandning av 50 gram smör och 100 gram mandelmassa, som jag rört till en smet.

Den gräddas i 200 grader längst ned i ugnen. Det brukar ta ungefär en halvtimma innan den är färdig.

Nu strålar vårt hus av full julprakt, och all mat är klar.
Ja - förutom julaftons lutfisklunch, och den chokladmoussetårta vår blivande sexåring skall få till sin födelsedag i morgon. Helt klar blir man aldrig i köket.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Min goda skaldjursröra

Om man tittar i vilken matbutik som helst, finner man dignande hyllor fulla av burkar med olika typer av röror. De har många olika namn, men många av dem gör anspråk på att vara fulla av havets godsaker. Dessa kräft-, räk och skaldjurssallader har ofta bara en enda sak gemensamt, nämligen en hög halt av läbbig industrimajonnäs.
Det är på grund av min aversion mot sådanan röror som jag envisas med att laga egna. Just denna goda blanding är full av räkor, kräftskärtar och stenbitsrom. Jag smaksätter den med citronsaft, finhackad rödlök och en gnutta majonnäs, Ja- det är färdig majonnärs från butiken. Men den ligger som en antydan i bagrunden. den dominerar inte hela smakspektrat.
Min goda skaldjursröra är självskriven på julbordet sedan många år. Den är ett gott sällskap till ren rökta laxen, men jag tycker även att den passar bra till den gravade.
Om det inte är jul, passar den bra att servera som en liten förrätt, på en toast. Den är även bra kompis med varmrökt eller inkokt lax.
Den passar helt enkelt väldigt bra till många olika, goda saker.

Min goda skaldjursröra
500 gram frysta räkor
1 burk kräftstjärtar i lake (170 gram)
1 burk stenbitsrom
2 dl créme fraîsche
1 msk äkta majonnäs
1 msk citronsaft
2 msk röd lök, finhackad

Tina räkorna, och skala dem. Låt kräftstjärtarna rinna av en stund i en sil.
Blanda créme fraîsche, majonnäs, citronsaft och rödlök.
Rör ned stenbitsrommen, och vänd därefter räkorna och kräftstjärtarna.
Röran blir ännu godare om den får stå några timmar, innan den skall ätas.

Första vörtbröden, da´n före da´n

Så här i sista minuten beslöt jag mig för att jag måste pröva att baka någon sorts vörtbröd.
De som finns att tillgå i butikerna var en alltför stor chock för min gom efter att familjen levt på hembakat bröd sedan augusti.
Dessutom är det alltid kul att pröva något nytt. Även fast det kanske egentligen är lite väl sent påtänkt med brödexperiment, så här da´n före da´n.

Å andra sidan var det verkligen värt besväret - för det här blev ett otyroligt gott bröd. Lättbakat är det dessutom.
Jag har helt enkelt fått ytterligare ett recept att lägga till julrepertoaren.

Första vörtbröden
1 pkt jäst
2 flaskor porter
100 gram smör
1,5 dl brödsirap
2 tsk salt
2 msk mald pomerans
1 tsk ingefära
1 tsk mald kryddnejlika
rågsikt, drygt 1 kilo

Smula jästen i en rymlig bunke. Smält smöret och häll i portern. Häll den fingervarma blandningen över jästen. Rör så att den löser sig. Rör ned salt och kryddor. Arbeta sedan in mjölet i degen; i dag använde jag degkrokar, för jag orkade helt enkelt inte plocka fram hushållsassistenten i vårt överbelamrade julstökskök.
Strö lite mjöl över degen, täck den med en bakduk och låt jäsa i minst 45 minuter.
Häll sedan upp degen på ett mjölat bakbord. Knåda dsen lätt, och forma till två limpor. Låt limporna jäsa övertäckta på plåt i cirka 20 minuter. Grädda dem sedan i nedre delen av ugnen i uppemot 40 minuter.
Låt dem svalna under en bakduk.

En liten löksill

När det nu fanns en bild, hade det ju varit bra om jag kommit ihåg att använda den. Bättre sent än aldrig.

Min man väldigt förtjust i löksill. Eftersom jag hade köpt en extra burk inläggningssill, var det lika bra att göra slag i saken och ordna ytterligare ett bidrag till julbordet.

Det blir egentligen inte enklare än så här. Det vill säga - om nu inläggningen visar sig bli lika lyckad som jag hoppas.

Löksill
1 burk inläggningssill
0,5 gul lök
1 liten rödlök
1 lagerblad
6 kryddpepparkorn, grovt stötta

0,5 dl ättika 12%
1 dl socker
1,5 dl vatten

Koka en lag på ättika, socker och vatten tillsammans med lagerbladet och grovt krossad kryddpeppar. Låt lagen svalna.
Skär löken i ringar och sillen i generösa bitar. VarnaVarva (så klart!) lök och sill i en väl rengord glasburk. Häll på lagen, förslut burken och ställ den i kylskåpet ett par dagar innan det är dags för provsmakning.

Krämig rotsellerisallad till julbordet

Jag gjorde en krämig sallad på kålrabbi tidigare i höstas, efter ett recept lånat från Mat & Vänner. Redan då funderade jag på om det inte skulle fungera bra att göra en liknande variant med rotselleri.
Det visade sig att det går alldeles utmärkt.
Rotselleri är min absoluta favoritrotsak, och den passar mycket väl tillsammans med ingredienserna i det ursprungliga receptet. Jag valde att lägga till en aning citronsaft. Det skulle säkert passa bra att strö över hackade valnötter innan serveringen.

Den klassiska salladen med rotselleri är ju annars Waldorfssallad. Nu innehåller sådan sallad majonnäs, vilket jag har lite svårt för. Inte god, hemlagad majonnäs - men jag har inte lust att stå och göra sådan bara för att jag behöver en gnutta i någon sallad. Dessutom tror jag att denna variant passar bättre på julbpordet. Den kommer bli bästa kompis med vår fina skinka, det är jag helt säker på.

Krämig rotsellerisallad
300 gram skalad rotselleri, finskuren
1 syrligt äpple, finskuret
1 dl crème fraîche
2 msk skånsk senap
1 liten rödlök, finhackad
1 msk citronsaft
(salt och svartpeppar)

Små, tunna stavar av rotselleri förvällls i lättsaltat vatten i ungefär fem minuter. Häll av vattnet, och skölj med kallvatten. Finhackad rödlök och finskuret äpple blandas med créme fraîsche och skånsk senap. Smaka av, och tillsätt eventuellt salt och peppar.
Rör ned rotsellerin och blanda väl. Låt salladen stå ett par timmar, eller gärna över natten, innan den skall ätas.

Min rödbetssallad

Köttbullar med rödbetssallad kan vara så vansinnigt gott. Det kan också vara något av det absolut äckligaste jag vet. Det beror givetvis på vilken sorts köttbullar vi talar om - och inte minst, varifrån salladen kommer.
Om salladen slevats upp ur ett plasttråg som införskaffats i en matvarubutik, då är jag inte intresserad av att smaka.
Rör det sig däremot om en kärleksfullt tillagad sallad, som börjar med färska rödbetor, och som under tillagningen smaksätts med pepparrot, äpple och god vinäger - då blir jag genast på gott humör.

Min rödbetssallad
drygt 350 gram färska rödbetor
1,5 dl créme fraîsche
1 rejäl matsked färsk, riven pepparrot
1 msk äppelcidervinäger
1 tsk flytande honung
1 syrligt äpple
dijonsenap efter smak

Koka rödbetorna med skalet på. De skall bli riktigt genomkokta. Låt dem svalna, och skala dem därefter.
Blanda créme fraîsche, pepparrot, äppelcidervinäger och honung. Finhacka rödberotna och äpplet. Blanda salladen och smaka eventuellt av med lite dijonsenap.
Låt salladen stå ett par timmar, eller över natten, innan du äter den

Vår pepparrotssill

Nu börjar julstressen kännas av en aning här hemma. Dagarna har gått så fort att jag plötsligt inser att vissa saker inte längre går att skjuta på, om jag vill att allt skall vara klart till julafton.
I förmiddags var jag och hämtade vår vackra julskinka från Sandströms. När jag väl stod där vid köttdisken, slank det även ned ett kilo av deras hemlagade prinskorvar, en bit av deras kalvsylta (som var så god att jag blev tårögd), samt en bit grovmalen leverpastej.
Dagens besök bekräftade återigen att personalen i Älvsjö-butiken både är trevligare och mer serviceminded än de jag stött på i butiken på Söder. Jag kan verkligen rekommendera alla som bor i Söderort ett besök. Varje gång jag tittar ned i köttdisken vattnas det i munnen, och jag har en lång lista i huvudet på allt jag skulle vilja köpa och laga.

Men nu var det inte kött jag skulle skriva om, utan i stället sill. Sill hör ju onekligen julen till.
Jag är personligen inte så förtjust i kladdiga sillar; det vill säga, sillar i såser eller röror. I så fall skall det möjligtvis vara den typen av anrättningar där man försiktigt slår såsen över sillen precis innan den skall serveras.
Glasmästarsill, klassisk inlagd sill eller löksill är mina favoriter.
Följaktligen kommer här recept på en sådan. Detta är givetvis bara en variant på alla de hundratals recept som redan existerar. Eftersom både jag och min man älskar pepparrot, fick en rejäl bit sådan smaksätta inläggningen. Min mans pepparrotsfaibless är väl närmast att beteckna som genetisk, då han härstammar från den trakt i norra Halland där i princip all svensk pepparrot odlas.
Min egen kärlek till pepparroten föddes nog när jag som liten flicka avnjöt köttkorv med kokt potatis och pepparrotssås.

Vår pepparrotssill
2 burkar inläggningssill (drygt 400 gram)
1 morot
1 liten rödlök
10 cm purjolök, gärna det gröna
cirka 8 cm färsk pepparrot
10 korn krossad kryddpeppar

Lag
1 dl ättika 12 %
2 dl socker
3 dl vatten
1 msk salt

Skär sillen i generösa portionsbitar
Koka upp lagen, drag den från plattan och låt den svalna. Dela moroten i slantar, rödlöken och purjon i ringar samt skala och skiva pepparroten.
Varva sedan sillen med de övriga ingredienserna i en väldiskad glasburk.
Häll över lagen.
Låt stå minst ett dygn.

Barnkalasets chokladtårta

I dag hade vi barnkalas här hemma. Fem sexåringar, en femåring, en fyra och ett halvtåring, en två och ett halvtåring, en åttamånaders bebis - och så givetvis födelsedagsbarnet själv; även fast han inte fyller sex år förrän på torsdag.
Den blivande sexåringen hade själv fått vara med och komponera menyn. Först bjöds gästerna på hemlagad pizza med fyllning av skinka och ost. Till detta intogs hallonsaft, då vår äldste son aldrig fått smak för kolsyrade drycker.
Därefter serverades chokladtårta med vaniljglass och halvtinade hallon. Det var faktiskt inte hemgjord glass den här gången, utan SIA's ekologiska vaniljglass.

Denna tårta är i sig en härlig hybrid av alla möjliga sorters tårtor och muffins med chokladsmak som jag stött på under årens lopp. Jag har helt enkelt låtit mig inspireras av dem som fallit mig på läppen, och resultatet har blivit denna ganska bastanta och mycket saftiga kaka. Med den enkla glasyren på är den riktigt elegant, men samtidigt barnvänlig. Det vill säga - om man har barn som älskar choklad. Den är vacker att garnera med exempelvis fina valnötter. Man kan även, om man så önskar, ha någon deciliter hackade valnötter (eller andra nötter) i kakan.

Som de flesta kakor av den här typen smakar den faktiskt godast dagen efter.
Jag brukar faktiskt förvara den i kylskåpet. Det är också en perfekt kaka att baka och frysa in, om man vill kunna planera en middag. Då är det bara att plocka fram den några timmar innan desserten skall serveras.
Kombinationen hallon och choklad är något av en favorit, inte bara i tryfflar. Just till denna kaka fungerar det lika bra med både vaniljglass, vispad grädde och vispad crème fraîsche.

Barnkalasets chokladtårta
200 gram smör
200 gram mörk choklad
4 ägg
2 dl råsocker
1 mks vaniljsocker
1 tsk salt
3 msk cacao
80 gram siktat vetemjöl (knappt 1,5 dl)

Smält smöret i en kastrull. Stäng av värmen, lägg i chokladen, och låt den smälta i smöret.
Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt riktigt pösigt. Häll i chokladsmöret, och rör om. Pudra i cacao, och blanda ned den. Sikta därefter vetemjölet över smeten, och vänd försiktigt ned det.
Häll smeten i en smord och mjölad springform. Grädda kakan i 175 grader i nedre delen av ugnen. Kakan skall vara inne i knappt 40 minuter, beroende på hur stor form du använder och hur tunn eller tjock kakan blir. Den skall fortfarande verka aningen lös i mitten, och försiktigt dallra, när du tar ut den.

Chokladglasyr
100 gram mörk choklad
1 dl vispgrädde

Värm vispgrädden i en kastrull. Bryt eller hacka chokladen i mindre bitar, och låt den smälta i grädden. Ställ åt sidan för att svalna.
Förvara den i kylskåp, men tag ut den en dryg halvtimma innan den skall bredas på kakan. Häll och bred glasyren på kakan strax innan den skall serveras.

Denna chokladtårta passar bra att servera som efterrätt i mellandagarna. Kanske efter en god kalkonmiddag? I stället för hallon, kan man ta halvtinade lingon och smaksätta med råsocker samt saft och skal av en lime.
Lingon från Finnerödja finns i frysdisken i de flesta butiker, för dem av oss som inte har turen att ha egna lingon i frysen.
Detta är ett fantastiskt gott tillbehör till chokladkaka. Kombinationen av lingon och lime blir en smak som inte liknar något annat. Båda har sin karaktäristiska syrlighet, som tillsammans med lite sötma från råsocker bildar en magisk smakkombination. Första gången jag blev bjuden på detta stod det stilla i huvudet - jag kunde bara inte gissa vad det var för smaker och dofter jag kände.

Min mans marmelad på torkade fikon och portvin

Detta är i mitt tycke det perfekta tillbehöret till de flesta goda ostar jag kan komma på.
Så gott, och så enkelt att göra.
Det är min man som sedan många år tillbaka brukar laga denna otroligt goda och enkla marmelad. Just i dag var det jag som fick stå för hackandet och kokandet.
Det är väl inte någon marmelad i egentlig mening, utan snarare en kompott? Den passar i vilket fall lika bra till lagrade hårdostar som till mögelostar och kittostar. Den är helt enkelt lika bra kompis med Västerbottensost som med julens stilton.
Marmeladen (som jag tänker fortsätta kalla den) har sedan ett par år tillbaka en självskriver plats på vårt julbord. Eftersom jag ändå mätte upp mängderna vid dagens kok, så skriver jag ned receptet, även fast var och en kan höfta precis som den vill för att få marmeladen efter sitt eget tycke och smak.

Min mans marmelad på torkade fikon och portvin
500 gram torkade fikon
3,5 dl Graham's Six Grapes portvin

Hacka fikonen ganska smått. Lägg dem i en kastrull och häll över portvin. Lägg på locket, och koka upp blandningen. Sänk sedan värmen, och låt marmeladen koka på medelvärme i uppemot 40 minuter.
Skålla en burk och dess lock med kokande vatten. Vi brukar använda en klassisk konserveringsburk med gummiring, bara för att det ser trevligt ut att servera ur. Vilken ren burk som helst fungerar.
Marmeladen har lång hållbarhet. Den kan stå i månader i kylskåp, men vinner nog ändå på att ätas upp över julhelgen.

Förutom att passa till ostar, borde marmeladen rimligen smaka mycket bra i sällskap med hemlagad vaniljglass.
Recept på hemgjord vaniljglass hittar du här.

Ett försvunnet inlägg - kanelglass med glöggkokta sultanarussin

Jag upptäckte plötsligt idag att detta inlägg var borta! Det skulle ha publicerats den fredagen den 5:e med hjälp av funktionen schemalagd publicering, som jag så ofta använt mig av.
Nu är det borta.
Fullständigt försvunnet.
Nog så irriterande, så klart - men jag får helt enkelt återskapa det.
Jag lagade alltså en ljuvligt god, len kanelglass. Smaken fick jag av att tre kanelstänger fick koka i gräddmjölk tillsammans med en gnutta ekologiskt vaniljpulver.
Nu var inte mina kanelstänger pinfärska, så jag skulle rekommendera att den som har en nyöppnad påse nöjer sig med två stänger.
Sultanarussinen fick koka i Dufvenkrooks original. Därför fick barnen så klart inte smaka på dem. Lättglögg skulle givetvis ha fungerat lika bra. Russinen fick fin smak, och passade mycket bra tillsmmans med kanelen.
Kanelglassen var i sig en riktig höjdare, som jag kan tänka mig i många fler, framtida kombinationer. Både med exempelvis äpple och rabarber, när den härliga säsongen kommer tillbaka. Men glassen fick så fin, mild kanelsmak att den även skulle fungera med till exempel smulade pepparkakor, eller bara som den är.
Den är sig själv nog.

Kanelglass med glöggkokta sultanarussin
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
3 kanelstänger
1 krm ekologiskt vaniljpulver
5 äggulor
2 dl råsocker

Koka upp grädde och mjölk med kanelstänger och vaniljpulver. Låt sedan blandningen stå och dra i någon timma, så att gräddmjölken tar ordentlig smak av kanel. Vispa äggulor och socker pösigt. Plocka upp kanelstängerna ur gräddmjölken, och blanda den med äggvispet. Hetta sedan försiktigt upp glasssmeten i kastrullen igen, under noggrann omrörning.
Låt smeten svalna, och därefter bli kall i kylskåpet. Den får gärna stå och svälla över natten.

Låt en deciliter sultanarussin långsamt koka i 1,5-2 dl glögg. Tag kastrullen från spisen innan all glögg reducerats och kokat in i russinen; det skall vara några, sega matskedar kvar. Häll allt i en skåp, och förvara den i kylskåp så att russinen är kalla.
Ställ nu in den plastlåda i frysen, som glassen senare skall föras över till.

Kör glassmeten i glassmaskinen. Häll den sedan i den iskalla plastlådan. Fördela de glöggkokta russinen i glassen med hjälp av till exempel en slickepott.
Frys därefter in glassen, helst i uppemot två timmar.

Sött och salt - knäck med tradition och variation

Varför kokar man inte knäck oftare? Det är verkligen inte svårt att göra, och det är ju så gott. Jag är däremot ingen större vän av experimenterande kring just knäck. Ärligt talat har jag aldrig tidigare smakat någon variant som smakat lika bra som den gamla vanliga gör. Det vill säga - förrän nu.
Jag fick för några veckor sedan en receptidé, som jag bara kände att jag måste pröva. Idén kom till mig när jag hittade naturella jordnötter på Willys. Trots att jag älskar nötter i de flesta former, så har jag aldrig varit någon vän av just jordnötter. Rostade, saltade jordnötter är inte något jag frivilligt äter. Naturella jordnötter kan jag ju själv behandla så att de passar min smak. Det var spännande att smaka på dem dessutom, för det kändes verkligen tydligt på smaken att jordnöten inte är någon nöt i egentlig mening, utan en ärtväxt.

Knäck med egenhändigt rostade jordnötter och Maldon-salt måste ju bara smaka bra. Kombinationen sött och salt blir ju som regel ofta lyckad. Sötman och sältan förhöjer och förstärker varandra.

För att vara på den säkra sidan gjorde jag både vanlig knäck och denna smaksatta variant. Jag kokade knäcken efter ett recept som ger mycket knäck. Proportionerna är ju så enkla, att den som vill givetvis kan koka sig en ytterst liten sats. Jordnöts- och saltströsslet räcker lite ungefärligt till en halv sats knäck.
Det enda problemet är att jag har svårt att låta bli att smaka, varje gång jag öppnar kylskåpet.

En stor sats knäck
3 dl vispgrädde
3 dl råsocker
3 dl ljus sirap

1 dl naturella jordnötter
2 tsk Muldon-salt (flingsalt), lite lätt smulat

Blanda knäckens ingredienser i en kastrull, och låt dem koka samman på medelvärme. Hur länge knäck skall koka, är väl något av en smaksak? Jag tror att jag kokade knäcken i uppemot en timma. Jag vill nämligen att den skall stelna ordentligt, och bli riktigt hård.
Jag prövade i år att hälla knäcken i en rostfri kanna, och därefter portionera ut den i formarna genom att försiktigt hälla i den. Detta gick över förväntan bra, och var givetvis betydligt enklare och snabbare än den gamla metoden att stå och skeda upp knäcken i formarna. Dessutom blev det mindre spill och kladd.

Jordnötterna rostade jag i en torr gjutjärnsstekpanna. Därefter hackade jag dem grovt, och blandade med det lätt smulade flingsaltet i en skål. Nöt- och saltströsslet strödde jag över knäcken, efter att jag hällt den i formarna.

Om du vill ha variation på knäcken, och i likhet med mig inte uppskattar hackad sötmandel som blandats i smeten, är detta kanske något även för dig?

Drömmar och mardrömmar

Det blir många sena kvällar i köket, så här innan jul. Återigen försvann jag in i bakdimmorna och tittar yrvaket ut, för att konstatera att det minst sagt är dags att gå och lägga sig.
Jag lovar - detta är det sista småkaksreceptet i advent. Jag är bara tvungen att ta med drömmar; detta för äldste sonens skull. Han älskar drömmar, och jag älskar att baka - alla blir nöjda och glada. Drömmarna och chokladsnittarna blir födelsedagskakor, och kommer inte under några omständigheter att plockas fram innan den 25:e december.

Rubriken låter kanske lite väl vitsig? Det finns en god anledning till ordvalet. Min faster B bakade drömmar en gång för många, många år sedan. Hon är mycket duktigt på både bakning och matlagning, men just den gången gick något fel. Exakt vad, har jag inte den blekaste aning om. Drömmarna (eller mardrömmarna) blev emellertid stenhårda, och ända sedan dess påminner min pappa om denna incident varje gång vi äter drömmar.

Mina drömmar blev just drömmar, drömlikt goda. Visserligen smakar ju drömmar egentligen ingenting mer än socker - men det är något visst med konsistensen.
Mammas recept fungerar ypperligt.

För en gångs skull använde jag faktiskt vanligt, om än ekologiskt, strösocker. Det var inte rätt dag, eller rätt tid på dygnet för experiment. Receptet är orört.
I kväll var det tradition och beprövade knep som gällde.
Så, medan äldste sonen och hans syskon drömde söta drömmar en trappa upp, bakade hans ömma moder lika söta drömmar nere i köket. En ganska idyllisk onsdagskväll, helt enkelt.

Min mammas drömmar
225 gram smör, rumsvarmt
3 dl strösocker
270 gram vetemjöl (cirka 4,5 dl)
1 tsk Dansukker vaniljsocker
1 tsk hjorthornssalt

Smält 125 gram av smöret, tills det är brynt. Passa det noga så at det inte bränns. Låt det svalna en aning.
Rör resterande 100 gram smör med sockret.
Blanda ned det smälta, brynta smöret. Rör ihop vetemjöl, vaniljsocker och hjorthornssalt, och blanda slutligen ned detta. Degen blir aningen lös. Forma den till valnötsstora kulor.
Grädda i 150 graders ugnsvärme i nedre delen av ugnen i drygt 15 minuter.

Lottas pepparkakor - ett recept som fått mig på fall

Lotta och jag träffades när vi väntade våra äldsta söner, hösten 2002. Vi umgicks lite sporadiskt under graviditeten, och efter att gossarna kommit till världen. Lottas inspirerande matblogg stötte jag på långt senare. Jag har tidigare nämnt att det delvis är hennes förtjänst att jag själv till slut gjorde slag i saken, och startade SMASKENS.
Nu har Lotta ett recept på Prästgårdspepparkakor på bloggen, som jag absolut måste pröva.
Som jag tidigare skrivit, så är jag generellt sett skeptiskt inställd till hembakade pepparkakor. Det bjuder mig emot att skriva det, men jag måste vara ärlig.
Lottas recept innehåller utöver de traditionella pepparkakskryddorna såväl kryddpeppar som pomerans. Jag lockas av det, och jag har beslutat mig för att ge det en ärlig chans. I kväll sätter jag degen, och på fredag blir det pepparkaksbak - både kakor och hus.

Högtidsdagar som kolliderar - äldste sonens chokladsnittar

Vi firar inte enbart jul under julhelgen. Vår äldste son fyller dessutom sex år på juldagen.
Denne gosse behagade titta ut två månader för tidigt. Han kom verkligen som en överaskning; en oväntad, senkommen juldagsklapp.
Detta innebär så klart dubbla förberedelser. Juldagen är inte direkt den roligaste dagen att fylla år, men den är åtminstone bättre än själva julafton. Da'n före da'n kan inte heller vara särskilt rolig att ha som födelsedag - det måste rimligen vara en av de absolut stressigaste dagarna på året?
Vi brukar blåsa upp ballonger på julaftons kväll, när barnen lagt sig. Jag har också för vana att lägga sista handen vid tårtan, eller ägna mig åt något annat födelsedagsrelaterat göromål, mitt i julmyset.
Juldagen skall vara sonens dag, även fast vi befinner oss mitt i julhelgen.

Nu råkar sonen vara lika mycket av en chocoholic som sin ömma moder. Han brukar alltid vilja ha olika varianter av chokladtårta, och har fått sin önskan uppfylld sedan han blev stor nog att kunna uttrycka den. Få se vilken sorts tårta det blir i år?
Han är även lik mig i det avseendet att han älskar småkakor. Då ligger det så klart nära till hands att improvisera fram en småkaka med stark smak av choklad.
Med inspiration från Anna Bergenströms chokladkolakakor skapade jag dessa sega, chokladmättade snittar. Jag använde mig av råsocker och sirap för knäckighet och seghet, samt ekologiskt vaniljpulver och fint hackad, mörk choklad för riktigt god smak.
Dessa kakor kommer garanterat uppskattas av födelsedagsbarnet i fråga. Att de dessutom fungerara utmärkt bra som julkaka är enbart en bonus.

Äldste sonens chokladsnittar
100 gram rumsvarmt smör
1 dl råsocker
2 msk siktad kakao
3 msk ljus sirap
0,5 krm salt
1 krm ekologiskt vanbiljpulver
75 gram 70% choklad, fint hackad
0,5 tsk bikarbonat
150 gram vetemjöl (cirka2,5 dl)

Blanda smöret med socker, sirap, vaniljpulver och salt. Rör sedan ned den fint hackade, mörka chokladen och bikarbinaten.
Därefter blandas mjölet i. Det kan behöva knådas i för hand.
Dela degen i två delar, och platta ut dem på en plåt klädd med bakplåtspapper. Degen skall vara cirka 4 millimeter tjock. Räffla gärna längderna med en gaffel.
Grädda på 175 grader i 12-15 minuter.
Det är noga med att passa chokladbaserade kakor, för de bränns lätt.
Låt längderna svalna någon minut, och dela dem sedan på snedden till snygga snittar.

Året var 1974 - nostalgiska nötchokladrutor

Det har varit en intensiv dag, med såväl hemresa från Göteborg som en eftermiddag med Luciafirande på dagis. Tag därtill hemkomst, med uppackning och middag, och kvällens blogginlägg blir av förklarliga skäl inte så långt som jag skulle vilja.

Jag har tidigare skrivit helt kort om min morbror R, som gick bort tidigare i höstas. Av honom har jag har fått ärva både gamla kokböcker och gamla mattidningar.
Låt mig bara skriva som så, att jag har en hel hög med fantastiska julnummer av Allt om Mat från 70-talet.
Jag pendlar mellan förtjusning och fasa, när jag läser recepten och artiklarna i dem - och tittar på bilderna. Dessa tidningar kommer jag definitivt vara tvungen att dela med mig av till er som läser här.

Jag börjar i all hast redan i kväll, med ett recept på julgodis från Allt om Mat's julnummer 1974 - för övrigt mitt födelseår.
Detta recept kommer från Hålegården i Svenstorp i Västra Karup. Därifrån kom maten i den stora artikeln om julmat i denna tidning. Om dessa Nötchokladrutor (vilket för övrigt låter mer som en kaka, än som godis) står följande att läsa:

"Detta lär vara Mamie Eisenhowers älsklingsrecept. Det är det enda julgodis som bjuds på Hålegården"

Jaha. Då vet vi det. Vem är förresten Mamie Eisenhower? Månne en presidentfru? Jag får googla...
Receptet har uppdaterats till 2000-tal genonm att jag använder mig av råsocker och 70% mörk choklad i stället för det lakoniska blockchoklad som står i receptet. Inte ens ljus eller mörk sådan, utan enbart blockchoklad. Jag rörde också ned två teskedar siktat vaniljsocker i den färdiga kolasmeten. Detta tillför, enligt mitt tycke, inte enbart god smak utan även en trevligare konsistens.
Den rikliga mängden hasselnötter borgar för att detta recept tilltalar nötälskare, såsom jag själv. De hackade nötterna slängde jag som hastigast i en het gjutjärnspanna. Jag ville inte rosta dem i egentlig mening, utan bara hetta upp dem tills dess att den goda aromen av varma hasselnötter började kännas. Allt för den goda smakens skull.

Vad som i ärlighetens namn först kändes mycket som en kul grej visade sig resultera i ett fantastiskt gott julgodis.
Ett mellanting mellan fyllig chokladkola och chokladfudge, fullspäckad med hasselnötter. Det här är en blivande familjefavorit - helt klart.

Nötchokladrutor
100 gram smör
250 gram råsocker
0,5 krm salt
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl sirap (jag valde ljus)
125 gram 70% mörk choklad (jag valde Odenses)
3 dl hasselnötter (omkring 180 gram), hackade
2 tsk Dansucker vaniljsocker

Smält smöret i grädden. Tillsätt sirap, socker och salt. Blanda och koka upp. Lägg i chokladen, och låt den smälta ned under omrörning.
Koka i 30-40 minuter, tills konsistensen blivit tjockare och segare, och smeten klarar ett vattenbad. Sikta då ned vaniljsockret under omrörning. Rör sedan ned de hackade hasselnötterna; naturella, eller lätt upphettade. Häll massan i en form som du smort eller klätt med bakplåtspapper.
Låt den stelna, och skär den därefter i rutor.