Saffransdrömmar, så klart

Tanken på saffransdrömmar kom till mig tidigt i höstas, när jag lite smått började fundera kring det här med att återigen ha en adventskalender på bloggen. Nu ska jag genast tillägga att jag inte alltid följer mina ingivelser. Alla idéer blir inte så lyckade i verkligheten. Konsten är att redan på ett tidigt stadium ha en känsla för vad som faktiskt kan fungera.

Nåväl. Nu har jag dem här, mina saffransdrömmar. Gräddade och klara: Blev de så bra som jag hoppats. Svaret på frågan är ett rungande "ja".
Min tanke vara att använda lagom mycket saffran. Denna fantastiska smaksättare tar så lätt över. Drömmar måste fortfarande smaka som drömmar.

Det handlar inte enbart om utseendet, och den frasigt möra konsistensen. Lika mycket handlar det, för mig, om att känna smaken av det brynta smöret, och inte enbart en dominant smak av saffran.
Detta lyckades jag med.

Vill du baka något nytt till Andra advents-fikat på söndag, så pröva dessa. Jag har svårt att tänka mig att de skulle kunna göra någon besviken.

Mina saffransdrömmar (cirka 40 stycken)
225 gram smör, rumsvarmt
3 dl ekologiskt strösocker
1 kuvert saffran (0,5 gram)
275 gram vetemjöl (cirka 4,5 dl)
1 tsk hjorthornssalt

Smält 125 gram av smöret, tills det är brynt. Passa det noga, så att det inte bränns. Låt det svalna en aning.
Häll en halv tesked hett vatten över saffranet, så att det löses upp. Tillsätt resterande 100 gram smör, och rör med sockret och saffran.
Blanda ned det smälta, brynta smöret. Blanda ihop vetemjöl och hjorthornssalt, och arbeta slutligen ned detta i smör- och sockerblandningen. Forma degen till valnötsstora kulor.
Grädda i 150 graders ugnsvärme i nedre delen av ugnen i drygt 15 minuter.

För ett år sedan, den sjätte december 2009, bloggade jag om snilledraget min mammas goda julkaka, i muffins-version. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till sjätte december 2008, och min första adventskalender.