Inspiration från Kokbokshyllan: Alexandra Zazzis gnocchi med Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås

Jag blev tillfrågad om jag ville pröva, och om jag så önskade även omtolka, ett recept ur appen Kokbokshyllan. Detta kändes som en självklar sak att testa, då jag är i en fas då jag verkligen behöver all inspiration jag bara kan få.

När jag bläddrade igenom Alexandra Zazzis recept påmindes jag om hur längesedan det var jag lagade gnocchi. De färska gnocchi man kan köpa i butik gör mig besviken. Jag köper dem några gånger om året; frågan är varför, då jag aldrig är riktigt nöjd. Mitt val ur Kokbokshyllan var således enkelt.

Faktum är att jag tror att jag inte gjort gnocchi sedan innan jag började matblogga. Med andra ord - på tiden att ta sig i kragen och skrida till verket. Det är ju verkligen inte svårt, bara en smula tidsödande. Dock inte mer avskräckande tidsödande än att jag ställde mig och lagade denna rätt en vanlig onsdagskväll.

Visserligen blev middagen ovanligt sen även för att vara hemma hos oss, då vi inte satte oss till bords förrän framåt åtta men - det var värt besväret, i alla avseenden.

Sådan här enkel mat är det som gör mig mest ödmjuk inför vad det de facto innebär att laga från grunden med enkla ingredienser. Detta är billig mat, vällagad mat, genuin mat. Så välsmakande, så mustig och samtidigt så okomplicerad. Gnocchi - ja, potatis, ägg och durumvetemjöl. Tomatsåsen fick extra djup av soffritto, chili och lagerblad samt en mjuk avrundning av grädde.

Så vansinnigt gott. Gnocchi lätta som små moln. Varför har jag inte gjort detta på så länge? Så dumt av mig.

Alexandra Zazzis gnocchi
800 gram mjölig potatis
2 tsk olivolja
2 krm salt
1 ägg
275 gram durumvetemjöl
1. Koka potatisarna med skalet på tills de är mjuka.
2. Dela de varma potatisarna, lägg dem med snittytorna nedåt och pressa ned i en rymlig skål genom potatispress.
3. Häll över olivolja, tillsätt salt och uppvispat ägg och arbeta därefter ned mjölet i omgångar. Lite mjöl blir över till att hantera degen. Degen ska vara smidig och inte kladdig.
4. Rulla ut degen, skär i cirka 2 cm breda bitar och tryck mönster med en gaffel (eventuellt doppad i mjöl) om så önskas.
5. Koka gnocchi i saltat vatten tills de flyter upp till ytan.

Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås
1 liten morot
1 liten gul lök
1 selleristjälk
3 vitlöksklyftor
0,5 dl vitt vin
4 msk olivolja
0,5 tsk chili flakes
2 burkar krossade tomater av god kvalitet
salt och svartpeppar
0,5 tsk rörsocker strö
1 dl vispgrädde

1. Skala och dela alla grönsaker. Lägg dem i en mixer och finfördela.
2. Hetta upp olivoljan i en rymlig kastrull. Fräs grönsakshacket på medelvärme tills det mjuknat.
3. Tillsätt vitt vin och chiliflakes. Låt vinet koka in.
4. Häll i tomatkonserverna. Krydda med salt och peppar, och tillsätt rörsocker.
5. Låt tomatsåsen koka ihop på medelvärme i cirka 30 minuter. Tillsätt grädden mot slitet, när såsen tjocknat ordentligt. Smaka av med mer salt och svartpeppar om det behövs.

Servera gnocchi med tomatsåsen, parmesanost och gärna några drag med svartpepparkvarnen. I mitt tycke är detta, i all enkelhet, är detta något av det lyxigaste och godaste man kan äta.

Häagen-Dazs kommer med en ny smak i vår

Som ni kanske minns är jag medlem i Häagen-Dazs Glassakademi, ett uppdrag som jag såsom vän av kvalitetsglass (en alldeles för ovanligt förekommande företeelse) tar på stort allvar. Häagen-Dazs kommer i vår med en ny smak, och jag kan säga som så att det blir något i särklass. Helt klart en glass i min smak.
Med anledning av detta pågår i detta nu tävlingen Glazsbomben. Nedräkningen pågår fram till lanseringen, och det går att gissa smaken och vinna glass.
Om man bortser från att jag av oklar anledning blinkar lite väl frenetiskt, så kan ni i detta klipp se och höra mig. Håll tillgodo.

Fler klipp kommer framöver på tävlingssidan på Facebook - om ni nu skulle vilja se och höra mer av undertecknads ljuva stämma.

"Köksblåbär och premiärkockar" - matlagningskurs för barn

I söndags var vår äldste son på matlagningskurs. Temat var fisk, i samarbete med Norska Sjömatsrådet, och kursen hölls av kokboksförfattarna Johanna Westman och Karolina Sparring. Genom sponsring kunde kursen hållas i fantastiskt fina PS Matsal på Söder här i Stockholm, ett ställe jag besökt ett flertal gånger i andra sammanhang, och är oerhört förtjust i.

Jag lämnade en mycket förväntansfull som, som hade med sig sitt eget exemplar av Första kokboken i världen som han till sin stora förtjusming fick signerat av Johanna Westman.

Jo, jag medger att en viss indoktrinering kan sägas förekomma i vårt hem, i positiv bemärkelse. Det kan inte undgå barnen hur mycket tid jag och min man trots allt lägger ned på att prata om mat, laga mat och äta mat. Vi tittar i kokböcker, handlar hem diverse ingredienser, tar med barnen till butiker och påverkar dem på så vis till att förhoppningsvis bli lika stora matälskare och lika matintresserade människor som vi själva är.

Efter tre timmars kurs fick föräldrar, syskon och andra inbjudna komma och avnjuta det barnen tillagat. Sonen var påtagligt stolt och nöjd över sina och de andra barnens prestationer i köket.

Vi föräldrar var stolta, och faktiskt riktigt rörda. Ja, jag var verkligen rörd ända in i hjärteroten av att se sonen fördela bitar av sashimi på tallrikar, berätta om hur han smaksatt sin tzatziki och stolt meddela att han smakat på ostron.

Detta är ett fantastiskt initiativ av Johanna Westman och Karolina Sparring. Jag kommer absolut anmäla våra båda äldsta barn till fler sådana här kurser, för detta gav definitivt mersmak. Tänk den som ändå fått vara med om något sådant här när man var i samma ålder som dessa barn.

Här hittar ni Facebookgruppen Köksblåbär och premiärkockar.

Bon Appétit på min iPad

Jag erkänner villigt att jag helhjärtat och med öppna armar omfamnar nya format av såväl böcker som tidningar. MIn älskade Kindle (läsplatta av denna karaktär) är min käraste ägodel, och när jag för första gången läste Bon Appétit på iPad var jag såld. Helt och fullt. Detta är mer än en tidning. Det är en helt annan upplevelse.
Som jag tidigare nämnt, går min relation till denna amerikanska mattidning så långt tillbaka som till 1993. Jag arbetade under ett år som au pair på Island, i en familj som bott som diplomater i bland annat USA, och som hade en stor samling av gamla nummer av just Bon Appétit. Jag blev så förtjust i tidningen att jag inte sällan tog av min ytterst ringa lön och köpte dyra lösnummer i de mer välsorterade tidningsbutikerna i Reykjavik. I nuläget vet jag tyvärr inte riktigt var jag har dessa tidningar (som jag hoppats att jag sparat); de hade varit intressanta att bläddra i, förmodligen främst av nostalgiska skäl.

Bon Appétit på iPad är inte enbart vacker att skåda. Den har också intressanta och välskrivna artiklar, samt den i mitt tycke geniala receptfunktionen Kitchen Mode. Man scrollar enkelt fram tillagningsbeskrivningarna i lagom steg, och med ingredienserna i fetstil. det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är stort i sig.

Låter jag en smula frälst? Det är jag också. Jag har inte mycket till överst för tidningar som bara känns pdf:er på iPad. Jag vill ha snygga funktioner, annars kan jag lika gärna sitta och bläddra i en papperstidning.

Lite kul också med en artikel om Saltimporten Canteen i Malmö. Sverige är onekligen ett högintressant matland för många.

The Black Box - vi har en vinnare

Ni minns kanske att jag deltagit i bloggjuryn till tävlingen The Black Box? Jag provsmakade de tre olika vinerna, helt ovetande om vilken som var viken av de tävlande. Nu har PrimeWine vägt samman både folkets och juryns röster, och vinet The Cosy var det som fick flest röster totalt.

Beskrivningen av The Cosy lyder som följer:

" Ett fruktigt och generöst vin med aromer av choklad, mörka bär, körsbär och lakrits. Mycket smakrik, utan att tappa mjukheten och den fräscha stilen."

En räddande ragu i februari

Det här är verkligen inte min favoritperiod på året, det ska gudarna veta. Fastän dagarna blir längre och ljusare, är jag mer frustrerad än i mörkaste november. Inspirationen är inte på topp, och vardagsmaten blir därefter. Tur då att vi är två matlagare i familjen; två som kan turas om att försöka variera födointaget en smula, så att vi inte lever på enbart långagat fläsk och tomatsås.
Detta recept är en variant på en variant på en variant, men likafullt en mycket bloggbar måltid. Min man utförde själva tillagningen, men idén var vår gemensamma. Och hur kan det bli fel med nötfärs, rosmarin vitlök, tomat och grädde? Det kan det inte. Jo, möjligtvis om man verkligen anstränger sig.
Detta var verkligen en alldeles perfekt söndagsmiddag. Sådan här mat gör mig lycklig. Vi blandade allt och serverade i en stor gryta- det blir godast så. Pastan, det är min favorit bland kort pasta, som jag hyllat många gånger tidigare, nämligen Zetas strozzapreti.
En räddande ragu i februari
1gula lökar, finhackade
olivolja
5 vitlökslkyftor, rivna
1,5 msk färsk rosmarin, finhackad (mer om du använder den klena krukodlade)
700 g nötfärs
1 förpackning (250) coctailtomater, klyftade
1 dl vitt vin
250 g kastandchampinjoner, kvartade
1 paket fond du chef oxbuljong
2 msk tomatpure
1,5 dl grädde

1. Hetta upp olivolja i en panna, och fräs löken mjuk, utan att den tar färg.
2. Tillsätt vitlök och rosmarin och fräs helt kort.
3. Lägg i köttförs, salt och svartpeppar. Vänd runt, och hacka sönder köttfärsen grovt.
4. Bryn färsen, och tillsätt champinjonerna.
5. Låt champinjonerna steka med någon minut, och tillsätt därefter tomaterna, som också de får steka med helt hastigt.
6. Häll i vinet, och reducera ned till hälften.
7. Tillsätt därefter oxbuljong, tomatpure och grädde.
8. Låt alltsamman puttra på låg värme några minuter.
9. Blanda ragun med nykokt strozzapreti, och servera med svartpeppar och parmesan - och gärna ett glas vin.

Matkreatörsmiddag - och brownie med salt karamellglass

Förra fredagen gick den tredje Matkreatörsmiddagen av stapeln. Min vän och tillika bloggkollega Karoline Nordefors har skrivit mer utförligt om den fantastiska måltiden, och de drycker vi avnjöt till de respektive rätterna.

Vi är ett sällskap bestående av nio kvinnor som alla delar en passion för mat. Det var på Twitter allt började, även fast flera av oss var vänner eller bekanta även utanför detta medium. Själv missade jag Matkreatörsmiddag nummer två, och såg därför särskilt mycket fram emot det tredje tillfället.

Tre av oss gör förrätter, tre gör varmrätter och de resterande tre gör desserter. Det kändes nästan som att jag tog en genväg, då jag av praktiska skäl avstod från att vara kreativ, och satsade på säkra kort.

Sedan blev det ändå en smula kreativt, i bemärkelsen att jag insåg att jag ville bryta av mot browniens tunga chokladsötma med mer än min vanliga, om än makalöst goda, vaniljglass.

Jag använde mig av farinsocker som karamellg smaksättare, och tilsatte flingsalt till glassmeten. Succén var given. Var detta en salt karamellglass eller en salt vaniljglass? När man som jag aldrig använder vitt, raffinerat socker i glss, utan alltid rörsocker, ljust muscovadosocker, eller som nu, farinsocker, då blir smaken mer komplex.
Rundare och mer som karamell.
Salt karamellglass, helt enkelt.

Salt karamellglass
1 dl farinsocker
0,5 dl rörsocker strö
6 äggulor
1 tsk Maldonsalt
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång

1. Vispa äggulorna, sockret och flingsaltet pösigt.
2. Dela och skrapa ur vaniljstången.
3. Lägg vaniljstången och kornen i en kastrull tillsammans med grädden och mjölken. Värm blandningen varsamt.
4. Rör ned äggvispet. Sjud försiktigt under omrörning. Krämen ska tjockna något, men får absolut inte börja koka. 5. Låt glassmeten svalna, och kyl därefter ned den i kylskåpet. Den får gärna stå och svälla ett halvt dygn innan den ska frysas i glassmaskinen.
6. Ställ in en låda eller skål i frysen. Kör glassmeten i glassmaskinen tills den är fast i konsistensen.
7. Stjälp ned glassen i den frysta skålen eller lådan, och frys glassen i ett par timmar innan den ska serveras.
8. Tag fram glassen minst 10 minuter innan den ska ätas. Då smakar den bättre, och det går lätare att forma kulor.

Receptet på mina makalösa brownies hittar ni här.

The Black Box - min bedömning

Som ni kanske minns kan svenska folket nu vara med och rösta om ett nytt boxvin. Innehållet i The Black Box avgörs till 75% av folkets röster, och resterande 25% hänger på matbloggarjuryns preferenser.

I helgen provsmakade jag själv de anonymiserade prover jag fått, detta i sällskap av min man. Vinerna smakades av både som de var och till en enkel pastarätt (det sistnämnda var vårt eget val). Vi var väldigt överens i våra bedömningar, och så här lyder de:

Prov A Inte så mycket doft. En trevlig strävhet i smaken. Medelfylligt, och ett utmärkt matvin.

Prov B Fruktig doft. Bärig smak. Inte särskilt fylligt. Ett lättdrucket mingelvin. Passar inte lika bra till mat.

Prov C Mest karaktär i doften av de tre proverna. Ett buffévin, som nog kan passa bra till grillkvällen.

Vi tyckte helt enkelt att prov A var allra godast. Prov B föll oss inte alls i smaken, medan prov C var ett passabelt vin som säkert kan ha sina förtjänster i rätt sammanhang.

Nu återstår bara att se hur svenska folket och de övriga i matbloggsjuryn röstar. Ni har till spå måndag att själva avge er röst, och det kan ni göra här.

Lägesrapporter från Årets Kock

Fullt ös. Två av fyra finalisterna rätter på huvudråvaran dovhjort är klara.

Jag spankulerar runt, minglar med vänner och bekanta och smakar på godsaker som bjuds i sponsorernas montrar.

Märkligt nog känner jag inte riktigt samma spänning idag somjag gjort vid semifinalerna. Kanske för att jag inte följer kockarnas tillagning lika nära? Kanske för att finalen är ett så oändligt mycket större event. Det blir helt enkelt inte samma känsla.

Spännande är det ändå - givetvis. Kul också att ha följt evenemanget några år och kunna se hur det vuxit (ja, även under de få år jag varit på finalen).

Lagom till trettioårsjubileet kanske Årets Kock tar steget till att - nästan - bli folkligt? Åtminstone om det är så som det påstods på det seminarium om mat och makt jag lyssnade på tidigare. Där sades det att så många som 50% av tillfrågade svenskar identifierar sig som matnördar.

Vad tror ni om det?

LRF och Årets Kock

"Genom Årets Kock vill LRF profilera den svenska råvaran och framhäva dess kvalitet och dess unika egenskaper. Det är också viktigt för LRF att förstärka kopplingen mellan kocken och bonden, men också den mellan maten och bonden. Årets Kock är Sveriges största matevenemang och självklart är det viktigt att LRF är med." citat Helena Jonsson, LRFs förbundsordförande.

Om LRF Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är en partipolitiskt obunden intresse- och företagarorganisation för människor och företag inom de gröna näringarna. LRFs nästan 172 000 medlemmar driver tillsammans 90 000 företag med bas i jord, skog, trädgård och landsbygdens miljö.

Den goda maten Svenska bönder jobbar för att vi ska kunna äta gott, och för att maten vi sätter på bordet ska vara säker. Med säker mat menar LRF att vi ska kunna lita på att det finns en omtanke om människor, djur och natur hos de som producerar våra livsmedel.

Unika råvaror Svenska råvaror kommer från odling med minsta möjliga användning av bekämpningsmedel och från djurhållning med naturligt friska djur. Det är naturligtvis enkelt att ge djuren antibiotika i förebyggande syfte. Då behöver man som bonde inte anstränga sig. Att jobba med omsorg om djur och natur kräver större insatser och blir lite dyrare. Men det känns så mycket bättre att kunna leverera säkra råvaror.

Läs gärna mer om LRF här.

I morgon är det final i Årets Kock 2013, och vad kan då passa bättre än att påminna om att jag är LRF's Officiella bloggare för Årets Kock? I enlighet med detta uppdrag kommer jag under morgondagen ha särskilt fokus på de aktiviteter LRF står för under den spännande finaldagen på Stockholm Waterfront. På LRF's sajt om Årets Kock kan man läsa det mesta om tävlingen.

Årets Kock är det svenska mästerskapet i professionell matlagning - icke att blanda samman med andra tävlingar. Arla och LRF som presentatörer möjliggör Årets Kock tillsammans med Electrolux, Scan, Spendrups och ett antal andra företag och organisationer.

Tävlingen Årets Kock är öppen endast för professionella kockar. Många är de kockar som söker till tävlingen, flertalet säker många gånger innan de kommer med, men bara ett fåtal når semifinalerna och ännu färre når fram till finalen. I morgon tävlar sex manliga kockar om den hedersfulla titeln Årets Kock 2013. Vinnaren får Gastronomiska Akademiens mejerimedalj i guld, erövrar titeln Årets Kock och har möjlighet att bli medlem i Föreningen Årets Kock.

Årets Kock är ett dotterbolag till mejeriernas branschorganisation Svensk Mjölk och har sedan 1983 arrangerats av svenska mejeriföretag i samverkan med Gastronomiska Akademien, Svenska Kockars Förening och Föreningen Årets Kock.

Under morgondagen kommer jag precis som tidigare under semifinalerna och sista chansen rapportera; denna gång inte enbart via Twitter som @SMASKENS och Facebookgruppen Smaskens.nu, utan faktiskt även här på bloggen.

Stay tuned, som man brukar säga - så får ni se vad som händer.

Blåmusslor och linguine med tomat, chili och canellinibönor

De senaste åren har mit enda nyårslöfte varit att äta mer skaldjur, och dricka med champagne. I enlighet med dessa inofficiella löften har vi blivit duktigare på att köpa och tillaga musslor. Ett nät med blåmusslor är oftast prisvärt och i det här fallet resulterade detta inköp i upptäckten och omarbetningen av ett trevligt recept från Bon Appetit, och i förlängningen en väldigt god måltid.

Det var och är min man som lagade till dessa musslor. Jag vet inte riktigt varför vi har hamnat i denna fördelning av roller, men hittills har han stått för musselkoken i detta hus. Inte mig emot, när resultatet blir så bra som detta.

Som kuriosa kan jag berätta att Bon Appetit var den första icke-svenskspråkiga mattidning jag började läsa. Det kom sig av att jag året efter studenten arbetade ett på Island, och familjen jag bodde hos hade en mängd gamla nummer av tidningen i fråga. Jag blev så förförd att jag tog av min ynka au pair-lön och i stort sett varje månad gick till en välsorterad tidningsbutik köpte mig ett rent ut sagt svindyrt nummer. Det fantastiskt goda vita vinet köpte jag på Matbloggarresan till Helsingfors. Jag borde verkligen ha köpt fler flaskor - precis som du så klokt sa, Kicki.

Blåmusslor och linguine med tomat, chili och canellinibönor
500 g linguine

olivolja
4 vitlökslyftor, finhackade
2 + 1 dl torrt vitt vin
2 burkar hela tomater, avrunna
1 burk cabellinibönor, sköljda och avrunna
ett nät blåmusslor
3 msk bladpersilja, finhackad (skrapade och noggrant bedömda)
1 tsk chiliflakes
Maldonsalt
svartpeppar

1.Koka upp saltat vatten, och häll ned linguine.
2. Häll ned en skvätt olivolja i en rymlig kastrull. Tillsätt vitlök och chiliflakes, och värm runt dem i oljan utan att låta vitlöken ta färg.
3. Tillsätt vinet
4. Mosa tomaterna och blanda ned dem i vinet. Rör om, och låt blandningen reducera tills hälften återstår.
5. Tillsätt salt och peppar.
6. Häll ned de sköljda avrunna canellinibönorna i tomatsåsen, och låt dem bli varma.
7. Häll över tomatsåsen i en skål och ställ, den åt sidan. Skölj inte ur tomatresterna ur kastrullen.
8. Sätt tillbaka kastrullen på spisen, och höj temperaturen till max.
9. Häll i en skvätt olivolja, låt den bli het, men häll i musslorna innan den börjar ryka.
10. Häll i den resterande decilitern vin, och lägg på locket. Ruska på kastrullen några gånger, tills musslorna öppnat sig.
11. Häll av vattnet från den färdigkokta pastan i ett durkslag. Blanda pastan med tomatsåsen persilja, och häll upp i en riktigt rymlig skål. Häll över musslorna och eventuell resterande vätska. Blanda försiktigt, och servera omedelbart.

Röstar ni?

Som ni kanske minns kan svenska folket nu vara med och rösta om ett nytt boxvin. Innehållet i The Black Box avgörs till 75% av folkets röster, och resterande 25% hänger på matbloggarjuryns preferenser. Jag fick hem mina smakprover i dag, och ska i helgen provsmaka de tre viner som tävlar om att fylla The Black Box. Vi i juryn har fördelen att få smaka på vinerna. Vi vet emellertid som ni förstår inte vilken av kandidaterna som återfinns i respektive flaska.

Frågan är hur bra jag kommer kunna gissa vilket prov som representerar vilket vin? Och, inte minst - vilket prov kommer jag föredra? Jag tar givetvis min man till hjälp. Recension av proverna kommer under helgen.

Sveriges bästa skreirecept 2013

Kära läsare - detta är mitt tävlingsbidrag till Norges Sjömatsråds utmaning Sveriges bästa skreirecept 2013. Jag är inte en tävlingsmänniska, och en kort stund ångrade jag nästan att jag ställt upp. Kanske handlar det om att jag har svårt att hantera stress och press, kanske är det en effekt av att jag inte känner mig så särskilt innovativ och slipad när det kommer till att skapa spännande rätter med det lilla extra. Det är inte sådan mat jag lagar.

Således vet jag redan nu att jag aldrig kommer i fråga vad gäller förstaplacering i denna tävling. Jag är vän eller bekant med de flesta av de andra tävlingsdeltagarna, och jag vet precis hus skickliga de är. Låt mig försäkra mig om att jag detta till trots njöt i fulla drag då jag tidigare i dag ställde mig i köket för att laga till skrei.

Den annalkande tävlingspaniken kom av sig, så snart jag insåg att jag måste omfamna min egen särart; min egen nisch - husmanskost med det lilla extra. Jag ställde mig helt enkelt frågan: Vad är det godaste rätt jag lagar på torsk? , och svaret var lika enkelt som klassiskt: Pocherad torsk med äggsås - en fantastisk, men kanske något underskattad klassiker.

När jag växte upp i Göteborg åt vi färsk fisk flera gånger i veckan. Ofta åt vi just torsk, och torsk med äggsås är en rätt som mina egna barn uppskattar lika mycket som jag själv gjorde när min mamma lagade det. Allra godast är det med de större filéerne, och en så makalöst stor filé som den jag fick hembudad för denna tävling, det har jag aldrig tidigare skådat. Jo, jag såg skreien Fredrik Eriksson filéade när jag var på Långbro Värdshus 23 januari, men det var en annan kontext.

Jag har lagat till en makalöst läcker, sherryspetsad äggsås med ton av schalottenlök och dill. Den vackert snövita biten av skreirygg placerades på sin tallrik i sällskap inte enbart av den goda såsen, utan - inte minst - med en oerhört fin liten sallad på gemsallat, finstrimlad fänkål med sin fänkålsdill, gräslök, fint skuren vårlök, dill och små, söta ärtor.

Pocherad skrei, sherryspetsad äggsås, sallad på gemsallat, fänkål, vårlök, gräslök, dill och ärtor
Den som så önskar serverar givetvis potatis till denna skreirätt, men jag valde själv att fokusera på fisken och såsen.

4 portioner
800 gram skreifilé

Sås
2 msk smör
2 schalottenlökar, finhackade
6 dillstjälkar, grovt hackade
0,5 dl torr sherry
0,5 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
2 dl gammaldags mjölk
vitpeppar
salt2 ägg, kokta i 7 minuter för krämig gula

1. Smält smöret i en kastrull. Fräs schalottenlöken tilsammans med dillkvistarna så att de mjuknar, utan att löken tar färg.
2. Häll på sherryn, och pudra därefter över vetemjölet under omrörning.
3. Späd med vispgrädde och mjölk under omrörning.
4. Låt såsen koka upp, och därefter småkoka någon minut. Smaka av med vitpeppar och salt. Sila därefter såsen.
5. Hacka äggen grovt.
Hit går rätten att förbereda.

Sallad
bladen från 2 gemsalathuvuden, sköljda och slungade
2 stjälkar salladslök, fint snedskurna
0,5 kruka gräslök, grovt skuren
vipporna från en liten knippa dill
0,25 fänkål, gärna med fänkålsdill, tunnt skivad
2 dl fina små ärtor

1. Blanda alla ingredienser till en sallad strax innan rätten ska serveras, så håller sig salladen spänstig.

Inför servering
1. Dela skreifilén i fyra jämnstora bitar, och pochera dem varsamt lättsaltat vatten i en traktörpanna. Värm under tiden såsen.
2. Placera en bit skreifilé på tallrikarna. Häll lite av såsen runtom, strö på hackat ägg och lägg på sallad.
3. Servera med resterande mängd sås i kannan, gärna garnerad med hackat ägg.

Årets Kock - det börjar dra ihop sig till final

I dag är det bara en vecka kvar till finalen i Årets Kock. Fredagen den 8 februari går svenska mästerskapet i profesionell matlagning av stapeln, för trettionde året i rad. Under finaldagen kommer jag främst följa de evenemang som LRF är iblandat i, och jag kommer även blogga från eventet. Givetvis kommer jag även hålla koll på vad de sex finalisterna ägnar sig åt under de fem timmar de har till sitt förfogande för att tillaga och färdigställa sina två tävlingsrätter. De tävlande i finalen är:

Daniel Räms, Räms Mat & Gastronomi, Stockholm

Leo Frodell, Storstad, Stockholm

Martin Hansen, Grand Hotel, Lund

Jesper Bogren, Norda Bar & Grill, Göteborg

Johan Backéus, Restaurang Lux, Stockholm

Martin Brag, Pontus Catering, Stockholm

Under finalen har de tävlande totalt fem timmar på sig att färdigställa två tävlingsuppgifter. Den första tävlingsrätten ska tillagas på tre timmar utifrån en råvarukorg, vars innehåll de tävlande får ta del av strax innan finalen. Den andra tävlingsrätten ska skapas utifrån årets huvudråvara fjällröding. Den uppgiften har de tävlande fått förbereda.

Jag har varit närvarande vid finalen vid några tidigare tillfällen, men denna gång har jag dessutom det stora nöjet att genom LRF's försorg vara inbjuden til banketten. Detta ser jag givetvis mycket fram emot.

Semifinalerna och sista chansen i Årets Kock var fyllda av sidoaktiviteter, men finalen är än mer späckad av seminarier, pressträffar och diverse andra aktiviteter - utöver då de otroligt spännande momenten där kockarna tillagar och serverar sina respektive rätter. Det kommer vara en fullspäckad och spännande dag på Stockholm Waterfront nästa fredag, var så säkra.