måndag 31 oktober 2011

Lantpaté - den perfekta fredagsmaten


Det var dags för paté igen. Äldste sonen har vid flera tillfällen frågat när vi ska äta denna rätt som står främst bland hans favoriträtter. Nu är säsongen helt rätt för denna typ av mat, och faktum är att hans påminnelse kom som en skänk från ovan. Jag och min man hade redan utbytt åsikter om att vi behöver få in nya rutiner för våra fredagar.

De av er som läst här ett tag vet att vi har en fredagsvana som vi med få undantag håller fast vid. Nu är det ju ändock så, för de flesta av oss, att fredagskvällen är den tyngsta av veckans kvällar. Man är minst sagt trött. Man är hungrig. Tanken vi fick är att försöka se till att underlätta för oss själva, genom att både planera och tillaga fredagarnas middagar i förväg. Det är helt enkelt väldigt skönt att bara kunna plocka fram något färdigt ur kylskåpet.

Det kanske inte låter så snabbt och enkelt för er, när jag beskriver hur jag tillagar paté. I ärlighetens namn så ska jag erkänna att jag lät det ta sin tid. Jag syftar på när jag i godan ro lagade till denna lantpaté, i torsdags kväll. Arbetet förlöpte stillsamt och njutningsfullt. Jag hackade, fräste, mixade och vispade. Dofterna steg i köket. Faktum är att det räcker med att jag plockar fram min fina patéform, för att jag ska bli på oerhört gott humör.

Enda smolket i bägaren var att jag inte hade haft möjlighet att införskaffa riktigt bacon. Jag tittade faktiskt på pancettan i charken på vår lokala ICA-butik, som ett tänkbart alternativ men - tro det eller ej - den var alldeles för mager. Därför fick det bli vanligt bacon denna gång. Jag får helt enkelt ta och köpa mig ett litet lager med finbacon för patébruk, och förvara i frysen, när behovet dyker upp.

När jag sent i torsdags kväll ställde ut patéformen på altanbordet, för att den skulle få stå och svalna över natten, kände jag mig så där fånigt nöjd med mig själv som jag nog egentligen bara gör när jag vet att jag är steget före. Jag kände mig bara aningen mer nöjd när vi skar upp patén på fredagskvällen, och dukade fram dess tillbehör.

Vilka är då dessa tillbehör? För oss handlar det alltid om syltlök, cornichoner, nybakade surdegsbaguetter, smör i stora lass samt någon variant av cumberlandsås, nästan alltid hemlagad. Jag prövade en ny sorts sås denna gång, som fick puttra på spisen medan jag ägnade mig åt att hantera de ingredienser som krävs för att en paté i mitt tycke ska bli riktigt lyckad. Receptet på såsen kommer senare i veckan.

Säga vad man vill, men att sätta en deg på kalljäsning, baka ut och baka av några baguetter, och därefter skära upp redan färdig paté - det är i mitt tycke något av det enklaste i middagsväg jag kan komma på, en fredagskvälll i slutet av oktober.

Lantpaté - andra versionen
150 gram bacon
100 gram färska trattkantareller, mycket finhackade
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, rivna
smör till stekning
0,5 dl Eau-de-Vie
1 ägg
2 msk vetemjöl
1 dl crème fraishe
0,5 dl finhackad bladpersilja
450 gram kycklinglever, putsad
300 gram finmalen fläskfärs
300 gram färskt sidfläsk, mycket fint tärnat
2 tsk salt
svartpeppar

1. Sätt ugnen på 150 grader.
2. Stek trattkantarellerna i smör i en stekpanna, och lägg dem åt sidan.
3. Fräs schalottenlök och vitlök i generöst med smör. Tillsätt Eau-de-Vie, och låt det koka in nästan helt.
4. Putsa kycklinglevern. Mixa den i en mixerkanna tillsammans med ägge, vetemjöl, crème fraishe, bladpersilja och lökfräset.
5. Blanda fläskfärsen med det finhackade sidfläsket i en rymlig bunke. Krydda med saltet, och med svartpeppar efter smak.
6. Tillsätt de stekta trattkantarellerna och kycklingleverblandningen, och blanda därefter alltsamman med hjälp av elvisp på lägsta effekt.
7. Klä en patéform eller annan avlång form med baconskivorna. Häll ned patésmeten, drag sedan försiktigt med en gaffel genom smeten för att komma åt eventuella luftbubblor.
8. Vik över baconet, och lägg på locket på patéformen, eller täck ugnsformen med alufolie.
9. Ställ formen i vattenbad i nedre delen av ugnen, och tillaga i 1 timma och 15 min.
10. Låt patén svalna, och tag sedan upp den ur formen. Linda in den i plastfolie, och förvara i kylskåp; minst ett dygn, men gärna två. Den är ärligt talat godast efter två dygns mognad.

söndag 30 oktober 2011

Min senaste förälskelse


Jag har en i Bryssel boende bloggvän, som bloggar under namnet Brysselkakan. Hon är en alldeles förträffligt trevlig bloggbekantskap, som bara är ett av många bevis på hur många intressanta personer livet berikats med genom att jag bloggar.

Denna hjälpsamma och generösa kvinna erbjöds sig för några veckor sedan att hjälpa mig i min nöd. Jag hade hittat en fantastiskt fin patéform i stengods, från Le Creuset, och mina eftersökningar visade att det föreföll vara omöjligt att få tag på en sådan i Sverige. När jag vid ett tidigare tillfälle skrev om smaksatt dijonsenap, och vilka sorter jag suktar efter, då erbjöd hon sig att hjälpa mig också med detta.

I går träffades vi, och hon var lika trevlig i verkligheten som på bloggen. Som tur var verkar hon tycka detsamma om mig.

Nu sitter jag här och tittar förälskat på det senaste tillskottet i min Le Creuset-familj. Chockerande billig var den, dessutom. Det går inte att låta bli att njuta meningen på kartongen, "Terrine à foie gras et sa presse". Så mycket gåslever lär det inte bli fråga om, men en patéform i den här storleken, med tillhörande presslock, kommer fylla sin funktion här hemma; var så säkra.

fredag 28 oktober 2011

Fredagsmat: en röra på mezeyoghurt, rostad blomkål, hasselnötter och spiskummin


Det här är ett tappert försök att återskapa den fantastiska lila röran vi fick som tilltugg på restaurang NOPI, i London, i början av september. När vi fick våra menyer, ställdes också en skål med surdegsbröd och en skål med detta fantastiska innehåll på vårt bord.

Jag är väl som matbloggare inte direkt känd för mina vegetariska recept, men det hindrar mig inte från att lyfta fram ett sådant här tilltugg, som i mitt tycke inte bara är en liten förrätt, utan också en perfekt rätt om man till exempel vill servera plockmat som fredagsmat.

På en bord med plockmat i meze-stil skäms inte denna vegetariska röra för sig; inte ett dugg. Pröva själv, så får du se.

En röra på mezeyoghurt, rostad blomkål,
hasselnötter och spiskummin

300 gram små blomkålsbuketter, och små bitar av blomkålsstjälken (motsvarar ett huvud på cirka 500 gram)
olivolja
1,5 dl mezeyoghurt
30 gram (ca 0,5 dl) rostade, finhackade hasselnötter
0,5 tsk spisumminfrön, mortlade
salt, svartpeppar
0,5 tsk flytande honung

1. Rosta blomkålsbuketterna med lite olivolja på 200 grader i en ugnsform, i 10-15 minuter, tills de mjuknat och fått lite färg.
2. Låt blomkålen svalna till rumstemperatur.
3. Blanda mezeyoghurt med hasselnötter, spiskummin och honung.
4. Rör ned blomkålen i yoghurtröran. Det gör inget om den delvis går sönder. Smaka av med salt och svartpeppar, och mera honung, om du så önskar.
5. Servera röran med grissini, små bitar av surdegsbröd, FinnCrisp, eller på lätta dinkelkex.

torsdag 27 oktober 2011

Ketchupeffektens efterskalv


Jag hade helt ärligt inte kunnat föreställa mig att blogginlägget jag skrev igår kväll skulle få ett fullt så omfattande genomslag. Detta speglar i sig inte bara aktiviteten i matbloggosfären, utan också hur förödande det är att inte hålla sig inom ramarna för god bloggton.

Det finns gränser för vad som är ett adekvat beteende om man utnyttjar sociala medier som en kommunikationskanal.

Nu har Matilda gjort en pudel. Det är i sig positivt, men det handlade aldrig enbart om mig. Det handlade lika mycket om en raljant och otrevlig ton mot mina läsare, och mot andra matbloggare. När detta levereras av en Pr/Marknadschef, då är det inte underligt att effekten inte låter vänta på sig.

Nu ska vi äta middag. I kväll blir det spagetti och hemkokt tomatsås. Om någon undrar, så kan jag svara: ja, såsen är faktiskt tillagad på Muttis krossade tomater. Tro det eller ej.

onsdag 26 oktober 2011

Hur tänkte du nu, Matilda?

Jag fick i eftermiddags en kommentar under ketchupinlägget från i söndags, som innehöll en länk. Jag följde länken, och det som stod att läsa i blogginlägget länken ledde till, förvånade mig mycket.

Matbloggosfären kännetecknas i hög grad av en god stämning, och en tillåtande atmosfär. Vad som stod i inlägget i fråga var så långt god stämning och tillåtande atmosfär man kan komma. Så här skriver Matilda Mondolfi, på bloggen Matildas Matparadis.se:

"Lite tragikomiskt och löjligt när en matbloggare: "smakens.nu" och andra matbloggare tillsammans diskuterar den enes recept på makens ketchup och påstår att Heinz är det enda rätta(förutom mannens hemlagade ketchup?! med bl.a smör?! i) och att Mutti -Ketchup, inte smakar något. Antingen har de fel på smaklökarna eller så är de konservativa ut i fingerspetsarna och kör racet inbördes beundran, så jag tar det igen:

Ingen och då menar jag ingen, på den svenska marknaden, vad gäller ketchup innehåller hela 2,2 kg solmogna tomater, helt GMO-fri, utan tillsatser dessutom innehåller Mutti tomatketchup hela 68% tomat jämfört med Heinz 55 %, ; ja , ni kan läsa resten själva. Att påstå att Mutti Tomatketchup inte smakar något och kommer vara ute från hyllorna snart i butikerna är att , få se sig själv bita sig i tungan. De som vill äta en schysst och GMO-fri ketchup med garanterat 100% italienska, solmogna tomater kommer alltid välja Mutti framför Heinz, oavsett vad Smaskens.nu och hennes matbloggs-polare tycker."

Vem är då Matilda Mondolfi, som tyckte så illa om mitt ketchupinlägg, att hon kände sig nödgad att formulera sig på detta sätt? Jo, hon är, som ni kan se nedan, PR/Marknadschef på Matric Italgross, som har generalagentur för Mutti i Sverige.

Anser inte PR/Marknadschefen att man får lov att ha åsikter om deras produkter? Har inte mina läsare rätt att i kommentarsfältet på min blogg yppa sina spekulationer kring produkters eventuella livslängd i butikernas sortiment?

När jag insåg vem som låg bakom blogginlägget, blev jag mycket besviken. Jag har i alla år framhållit Muttis utmärkta produkter i god dager, skrivit uppskattande om dem, och omnämnt dem i otaliga recept. Jag har skrivit om dem så ofta och så odelat positivt att jag inte hade varit förvånad om någon har trott att jag var sponsrad.

Nu råkar det alltså vara en av Muttis produkter, som inte faller mig i smaken. Då kallas mitt blogginlägg, där jag ger uttryck för min personliga smak för "lite tragikomiskt och löjligt".

Det enda som är tragikomiskt och löjligt, det är möjligtvis hur en PR/Marknadschef, en representant för Matric Italgross, gör en fundamental vurpa i sin användning av sociala medier som marknadsföringskanal.

Man upphör aldrig att förvånas.

Långlagad nötbog, med många smaker


Ibland känns det som jag har prövat att långlaga det mesta. Oftast handlar det om en kötbit, diverse kryddor, någon tomatprodukt och vin. Även denna gång hamnar rätten i fråga inom detta smakspektrum, men jag lyckades faktiskt åstadkomma en aningen ny variant som skiljde sig lite från tidigare äventyr.

Själva nötbogen är i sig en oerhört tacksam styckningsdetalj. Jag gillar den verkligen skarpt. Tidigare har jag använt den mest i grytor. Nu var det hög tid att långlaga den i helt skick. Upplägget var ända från första början att resultatet skulle bli en klassisk kött-sås-potatis-middag. Jag ville med andra ord långlaga köttet med ingredienser som kunde garantera en riktigt bra såsbas.

Det blev så bra som jag trodde. Barnen kunde njuta av sina sedvanliga sås- och potatisorgier, vilket ofta påminner mig om när jag själv växte upp, ,ed en mamma som är grym på att laga till goda såser. I mitt föräldrahem var det inte bara tillåtet, utan det aktivt uppmuntrades att hämta en tesked för att kunna luta tallriken och fånga upp det sista av såsen.

Att kunna laga till en god sås är en konst. I dagens läge känns det ibland som att den konsten är på utdöende. I varje fall om man i mataffärerna begrundar utbudet av smaksatta mejeriprodukter och färdiga såser, såväl i tetror, som påsar eller i pulverform.

Det är så synd, för det är i grund och botten inte en så vidare värst svårbemästrad konst. Det är till och med i mitt tycke vad som kan kallas grundläggande kunskaper i matlagning. Nu ska jag inte blir för långrandig. Jag sparar ämnet till ett annat inlägg.

Vad var det som gav så god smak? Ja, inte var det buljong eller fond. Det var kombinationen av rödvin, balsamvinäger, tomatpuré, schalottenlök, vitlök, lagerblad och finhackad, torkade karljohanssvamp. Många pålitliga smaksättare, som tillsammans blir minst sagt fylliga och mustiga. Ett perfekt sällskap för en fin nötbog.

Långlagad nötbog, med många smaker
1 kilo nötbog
salt och svartpeppar
1,5 dl rödvin
0,5 dl balsamvinäger
2 schalottenlökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, rivna
1 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
1 lagerblad
2 msk finhackad, torkad karljohanssvamp
0,5 tsk rörsocker strö

1. Krydda nötbogen runtom med salt och svartpepar. Lägg samtliga övriga ingredienser i boten av grytan, och blanda dem.
2. Lägg ned nötbogen i blandningen, och lägg på locket. Tillaga i Crock Pot på lägsta effekt i 6 timmar.
3. Om du inte har tillgång till en Crock Pot, tillreder du ingredienserna på samma vis som ovan, men i stället i en emaljerad gjutjärnsgryta.
4. Ställ in grytan i kall ugn, sätt ugnen på 80 grader, och tillaga i 8-10 timmar.
5. Plocka upp det färdigtillagade köttet ur grytan. Reducera därefter såsbasen i grytan på spisen, tills omkring 2,5 dl återstår.
6. Sila av såsbasen ned i en mindre kastrull. Vispa ned 0,5 msk vetemjöl. Tillsätt 1,5 dl vispgrädde.
7. Låt såsen koka upp, och smaka eventuellt av med mer rörsocker, salt eller svartpeppar.

Ställ fram nötbogen på ett serveringsfat, och riv isär den i lagom bitar vid serveringen. Servera gärna med pressad potatis och det jag kallar provencalska morötter, det vill säga morötter som kokats med vitlök, slungade i smör och finhackad bladpersilja.

måndag 24 oktober 2011

SMASKENS tipsar:
Sanpellegrino Chinotto


Vad kallar man bäst denna dryck? Läsk för vuxna? Sanpellegrino Chinotto har en sådan behaglig bitterhet i sig, samtidigt som den är otroligt läskande. Till färgen må den se ut som en variant på cola, men när man smakar på den inser man genast att detta inte är en sötsliskig dryck, utan en otroligt uppfriskande sådan.

Jag blev tipsad om drycken när jag läste i senaste numret av Gourmet. Vi har tidigare titt som tätt köpt andra varianter av Sanpellegrinos fruktdrycker, men den här var en dittills okänd produkt.

Jag skulle kunna föreställa mig att detta är en dryck man antingen älskar eller avskyr. Själv är jag sedan länge helt såld på såväl Campari som Sanbitter (de små röda flaskorna som bara finns på Systembolaget), så jag är väl inte direkt objektiv bedömare. Nu har vi köpt oss en hel låda på Martin Olsson. Det gäller att fylla förrådet, när man hittar något som verkligen smakar bra.

söndag 23 oktober 2011

Min mans goda ketchup


Vi åt hamburgare till middag i går kväll. Grillade efter konstens alla regler, avnjöts de i hembakade hamburgerbröd tillsammans med alla de tillbehör som behövs för att tilltala familjens minst sagt brokiga smakpreferenser.
Ur gyttret av bland annat salladsblad, French mustard och så kallad hamburgerost, stack två tillbehör ut. Det ena var mitt experiment med att smaksätta hemsmiskad majonnäs med grönpeppar-dijonsenap. Det andra var min mans goda ketchup.

Min mans goda ketchup. En klar underdrift. Jag borde snarare skriva min mans helt vansinnigt delikata, hemlagade ketchup. Trots att jag aldrig varit någon ketchupfantast, har jag alltid uppskattat såsen i fråga till vissa maträtter. Dessutom är jag purist, i det avseendet att jag dyrkar Heinz ketchup. I mitt tycke är det den enda köpe-ketchup värd namnet. Inte ens Muttis ketchup föll mig i smaken, trots min i alla år tydligt uttalade faiblesse för deras tomatprodukter.

Min mans ketchup är så god att jag kan äta den med sked. Tydlig smak av vinäger och tomat, och en balanserad sötma, som man brukar säga. Just sötman och vinägern är väl ganska avgörande för att det ska smaka ketchup, och inte bara tomatsås.

Känner jag min man rätt, så är detta bara den första i raden av ketchup-experiment. Under tiden kan man knappast åstadkomma en bättre eller godare hemlagad ketchup på kortare tid. Se detta som ett grundrecept, om du så vill, och tillsätt själv mer kryddor efter tycke och smak.

Min mans goda ketchup
1 msk smör
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 tsk sött, rökt paprikapulver
2 burkar Mutti krossade tomater
1 dl rödvinsvinäger
0,5 dl rörsocker strö
0,5 dl mörkt muscovadosocker
2 tsk salt

1. Kör lök och vitlök i mixer till en slät massa.
2. Smält smöret i en kastrull.
3. Häll i lökmassan. Värm blandningen på medelvärme, och rör om. Det får absolut inte ta färg.
4. Tillsätt paprikapulvret, och fräs försiktigt under omrörning i cirka en minut.
5. Häll över tomatkonserv, vinäger, socker och salt.
6. Låt alltsamman koka ihop på medelvärme till ketchupkonsistens, det vill säga omkring en halvtimma, eller så länge som du själv föredrar. Glöm inte att röra runt emellanåt, och passa noga så att det inte kokar för kraftigt.
7. Häll upp i en väl rengjord glasburk, och förvara i kylskåp.

lördag 22 oktober 2011

Länka hit, och tävla om en grym kokbok


Ni läser rätt. Jag utlyser härmed den andra tävlingen i SMASKENS historia. Jag är annars inte alls förtjust i bloggtävlingar. Givetvis har jag inte några som helst synpunkter på vad andra gör, men för egen del lägger jag hellre tid och energi på att laga och skriva om mat, än att administrera tävlingar.

Varför vill jag då lotta ut en kokbok? Jo, därför att jag ödmjukt ber om er bloggkärlek. Jag vill sprida nyheten att SMASKENS är igång igen, och att jag återvänt hit. Av erfarenhet vet jag att det absolut bästa sättet att sprida en sådan nyhet, är genom att få andra bloggare att länka hit. Det är i all enkelhet det hela tävlingen går ut på.

Skriv ett par rader om att jag är tillbaka, länka hit, och skriv sedan en kommentar här nedan där du klistrar in länken till ditt eget blogginlägg. Jag lottar ut boken ni ser ovan, bland de som vill göra mig denna stora tjänst.

Jag köpte ett exemplar av French Brasserie Cookbook helt på känsla, och det visade sig vara en alldeles fantastiskt trevlig bok. Den innehåller klassiska franska köksknep och recept, och kommer garanterat inspirera till goda måltider.

Vinnaren får ett alldeles eget, nytt och fräscht exemplar av boken. Får man önska sig lite bloggkärlek av er?

fredag 21 oktober 2011

Minimalistisk pulled pork på picnicbog


Jag har länge varit skeptiskt inställd till styckningsdetaljen picnicbog. Barnsligt nog är den främsta orsaken att jag tycker namnet är så löjligt. Picnicbog. Varför heter det så? Jag fick förmedlat till mig att det tros komma sig av att styckningsdetaljen i fråga passar bra att röka, och att rökt bog passar bra att äta när man är på picnic. Alldeles oavsett, så är namnet missvisande. Det är ju en alldeles fantastiskt trevlig bekantskap i köket, och dessutom upplyste Griskindspatrik mig om att picnicbog är en benfri del av fläskbogen bakom bogbladet. Det kändes nästan som att jag borde kunnat räkna ut det själv, men det kunde jag alltså inte.

I vilket fall, så hade vi en fin picnicbog i frysen. Vi hade också ett behov av att komma på vad vi skulle äta till torsdagsmiddag. Att plocka ut picnicbogen ur frysen, och bestämma att den skulle förvandlas tikl pulled pork, det var en både praktisk och trevlig lösning på problemet.

Till skillnad från hur jag ofta brukar göra, så konsulterade jag denna gång inte mina egna, tidigare erfarenheter. Inte för att jag kände en obetvinglig lust att experimentera, nej, anledningen var rent krasst att jag hade tidsnöd. Det brann i knutarna. Vad somliga än kan tro, så är jag långt ifrån alltid strukturerad i köket. Det blir många brandkårsutryckningar, även fast jag också kan briljera med långsiktig planering.

Igår morse var det bråttom. Det var bara att freeforma bäst det gick. Jag tror det skulle krävas en aktiv ansträngning för att misslyckas med just pulled pork, och denna min variant höll sig inom säkerhetsramarna med god marginal.

Fördelen med att ha bråttom är att man tenderar att rationalisera bort sådant som är onödigt. Därför kan denna pulled pork nästan kvala in under benämningen minimalistisk. Oavsett, så blev det otroligt gott. Det räckte till sex hungriga familjemedlemmar, och det blev över till åtminstone en ytterligare måltid för fyra.

Om du inte har tillgång till en Crock Pot, en så kallad slow cooker, så långlagar du helt enkelt i en emaljerad gjutjärnsgryta i ugnen. Sätt grytan i kall ugn, sätt ugnen på 80 grader, och plocka ut grytan omkring åtta timmar senare. Därefter följer du bara instruktionerna nedan. Långlagat regerar.

Minimalistisk pulled pork på picnicbog
1 picnicbog på drygt 1 kilo
1 liten gul lö, finhackad
5 vitlöksklyftor, rivna
1 tsk stark, rökt paprika
0,5 msk spiskummin
0,5 msk kanel
0,5 msk rörsocker strö
0,5 dl Johnnie Walker red label
1 burk Mutti krossade tomater
salt och svartpeppar

Blanda lök, vitlök, kryddor, socker, whisky och tomatkonserv i botten av grytan.
2. Dela picnicbogen, och krydda den generöst runtom med salt och svartpeppar.
3. Lägg ned picnicbogbitarna i grytan, lägg på locket, och ställ in Crock Poten på lägsta effekt i 7 timmar.
4. Plocka upp de färdiga köttbitarna, och drag isär dem med hjälp av gafflar, så att du får tunna köttstrimlor. Blanda detta i såsen, och låt köttet suga upp sås i grytan en stund på låg värma på spisen. Rör runt.
5. Servera exempelvis med tortillas, salsa, gräddfil, majs och grönsaker.

Därför kommer jag tillbaka

Jag vill, utan för många detaljer, försöka förklara varför jag avbröt samarbetet med alltommat.se. Se gärna mina erfarenheter som råd från en som borde vetat bättre, om ni någon gång själva hamnar i sitsen att ni får ett erbjudande som verkar för bra för att tacka "nej" till:

Jag var stolt, smickrad och kände mig utvald när jag blev kontaktad och tillfrågad ifall jag ville börja blogga för alltommat.se. Jag såg det som en möjlighet att få in en fot i den professionella skribentsfären. Dessutom lät det fantastiskt att kunna få ekonomisk ersättning för att göra det jag sedan augusti 2008 gjort gratis på den här bloggen. Den enda tveksamheten var egentligen att jag rent estetiskt tyckte illa om sajten.

När jag flyttade bloggandet till alltommat.se tappade jag oerhört mycket trafik. Faktum är att jag tappade mer trafik än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Efter att jag fått ta del av första månadens besöksstatistik pendlade jag mellan chock och förtvivlan. Orsaken till att så mycket av trafiken stannade kvar på den hör bloggen är att den råkar vara mycket högt google-rankad. Sökmotorrelaterade besök driver helt enkelt på min trafik, på daglig basis, och den trafiken flyttas inte med, bara för att jag börjar blogga någon annanstans.

Utformningen av och utseendet på alltommat.se skrämde också bort många tidigare läsare. Trafikdrivningen till sajten är ett kapitel i sig. Jag sörjde över att dialogen med läsarna och det dynamiska i att få kommentarer till stor del gick förlorad i samband med flytten. Samtidigt kände jag att jag måste se tiden an en smula, och ge det ett par månader.

Droppen var när jag insåg att jag satt med ett avtal som visade sig vara mycket dåligt för mig. Jag hade rent faktiska, kontraktsbundna prestationskrav, men kom inte upp i besöksstatistik så att jag kunde fakturera mer än en enda av de dryga sex månader jag bloggade under annan flagg. Lägg därtill en bristfällig teknisk support och mycket begränsade administrativa rättigheter i Wordpress, så förstår ni varför samarbetet inte kunde fortgå i längden.

Vad har jag lärt mig av detta? Inte mycket, kan tyckas. Det var en dyrköpt erfarenhet, med avseende på min kontakt med er läsare, och mitt självförtroende som matbloggare.

Jag vill avsluta med att länka till ett alldeles strålande bra blogginlägg, som förtjänas att läsas och begrundas.

Nu börjar jag om från början. Tack för att ni följer med mig. (Misströsta inte - det kommer recept också. Redan i eftermiddag.)

fredag 14 oktober 2011

Ursäkta röran


Under den kommande veckan kanske det vissa stunder kommer att se lite underligt ut här på SMASKENS. Jag planerar inte enbart min nystart med avseende på blogginlägg och recept. Jag vill dessutom bygga om, och på så sätt göra sidan mer visuellt tilltalande och inte minst mer användarvänlig.

Det ska helt enkelt bli mer ordning och reda hör inne. Lättare att hitta, lättare att läsa och trevligare att surfa runt.

Ni får helt enkelt ha överseende, ni som trots allt fortsatt att dagligen besöka SMASKENS, trots att jag inte uppdaterat på ett halvår. Ni är några hundra tappra själar som kommer in hit varje dag, och det är jag både glad och stolt över.

Ha tålamod, så ses vi på allvar nästa fredag!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...