fredag 31 oktober 2008

Ljummen sallad på rostad butternut squash, parmaskinka, chévre och avokado


Jag hade den stora glädjen att få lunchbesök av min goda vän A i dag.
Vår vänskap sträcker sig tillbaka till gymnasietiden. På grund av att vi sedan många år tillbaka bor i olika delar av landet, ses vi inte så ofta som man skulle kunna önska.
Självklart ville jag bjuda på något riktigt gott en sådan här mulen, regnig oktoberfredag. Det kändes naturligt att hämta inspiration från denna sallad, komponerad av Jamie Oliver . Jag föll pladask för kombinationen av rostad butternut squash och parmaskinka.
Som ytterligare ingredienser i salladen valde jag avokado, chévre och ICA's ekologiska salladsmix med späda blad av ruccola, spenat och röd och grön bataviasallad.
Slutligen ringlade jag över Zetas goda olja Intenso och vit balsamvinäger samt strödde över rostade pumpafrön.

Resultatet blev en smakrik och matig sallad, som passar även en kylig och regnig dag, när färska grönsaker egentligen är det sista man har i åtanke i matväg.

Vanlig, hederlig kardemummakaka


Det är ofta det enkla som är det goda. I det här fallet vill jag hylla enkelheten i en vanlig, hederlig kardemummakaka.
Under gymnasieåren i början av 90-talet satt jag och mina vänner många timmar på kaféer i centrala Göteborg . Vi upplevde det som att kafékulturen exploderade just vid den tiden. Att fördriva håltimmarna med kaffe, cigaretter och kanske en bit kaka fungerade både som verklighetsflykt och som socialt umgänge.
Många ställen hade ett ganska erbarmligt utbud av exempelvis den dåtida standardlunchen fylld baguette, trista bullar eller produkter från Delicato. På andra ställen fanns bättre utbud, och där kunde man till exempel köpa sig just en tjock bit saftig kardemummakaka. Jag minns särskilt lilla café Vallgatan - ja, det var verkligen ett litet café en gång i tiden, med några få bord. Sedan blev det en succé, expanderade och tog över närliggande lokaler, och utvecklades till något helt annat. I mitt minne sitter jag där och dricker kaffe med M och A. Vi är vänner än i dag.

Min version av kardemummakaka utgick en gång i tiden från ett recept som ger en mycket stor, hög kaka. som bakas i en extra vid springform. Den räcker till många, och tar drygt en timme att grädda. Jag började först med att göra halv sats av smeten och grädda i en avlång brödform. Senare började jag experimentera med ingredienserna.
Resultatet är denna familjeklassiker, som är en stor favorit både hos barnen och hos oss vuxna. Håll till godo.

Min kardemummakaka
1 ägg
1 dl råsocker
0,5 dl ljust muscovadosocker
0,5 tsk salt
1 tsk kardemummakärnor, fint stötta
1,5 dl gräddfil
100 gr smält smör
240 gr vetemjöl (corka 4 dl)
2 tsk bakpulver

1,5 msk ljust muscovadosocker + 2 krm fint stötta kardemummakärnor till "strössel"

Vispa ägg, råsocker, muscovadosocker, salt och kardemumma pösigt. Rör i gräddfilen och det smälta smöret. Blanda därefter försiktigt ned bakpulvret och vetemjölet.
Häll smeten i en smord och bröad (eller mjölad) avlång brödform. Blanda muscovadosocker och kardemumma och smula strösslet över. Grädda på 175 grader i 25-30 minuter.Grädda i nedre delen av ugnen i 25-30 minuter.

Notera min fina plåtburk, som jag förvarar bakpulver i. Den tog jag med mig hem från mitt au pair-år på Island. Bakpulver heter "lyftiduft" på isländska, vilket står längst ned på burken.

Lingonlimpor med skållade rågflingor
och krossade linfrön


Mina pomeranslimpor fick med nöd och näppe godkänt av barnen. Sökandet efter ny variation på vardagsbröd går vidare. Nu råkar vi dessutom ha nära och kära på besök, och jag ville gärna baka bröd sent på kvällen som vi kunde njuta av till frukost dagen efter.
Som så ofta utgick jag från vad som råkar finnas till hands här hemma. I kylskåpet stod en stor burk hemkokt lingonsylt och tog plats, med bara en bottenskyla kvar. Krossade linfrön har jag på min morgonyoghurt varje dag. Rågsikt och rågflingor fanns i skafferiet.
Resultatet blev en vackert skär deg, som jäste så fint och fick en härlig konsistens att arbeta med. Limporna blev både vackra och goda. Jag tror faktiskt att de kommer att bli en konkurrent till mina pumpabröd om förstaplatsen på brödtoppen.

Lingonlimpor med skållade rågflingor
och krossade linfrön

2 dl rågflingor
2 dl hett vatten
50 gr jäst
6 dl ljummet vatten
1 tsk salt
2 dl hemkokt lingonsylt
0,5 dl Julita kallpressad rapsolja
1 dl GoGreen krossade linfrön
650 gram rågsikt (knappt 11 deciliter)
120 gr grahamsmjöl (cirka 2 deciliter)

Skålla rågflingorna med det heta vattnet, blanda väl och låt svalna. Tillägg: rågflingorna skall alltsaå svälla i vattnet så att alltsamman blidar en mycket tjock "gröt"! Minska på degvätskan något om lingonsylten du använder är av det lösare slaget.
Lös jästen i det ljumna vattnet och blanda ned salt, lingonsylt, krossade linfrön och rapsolja. Arbeta ned mjölet och de skållade rågflingorna i degvätskan. Jag använde degkrokarna till elvispen vid det här tillfället, och jag körde med dem i ett par minuter tills degen kändes ordentligt genomblandad.
Låt jäsa övertäckt i 45-50 minuter.
Stjälp upp degen på mjölat bnakbord, knåda den försiktigt och dela den i två delar. Forma dessa till två limpor, och lägg dem i smorda brödformar.
Låt limporna jäsa övertäckta i formarna i 20 minuter. Grädda på 200 grader i nedre delen av ugnen i 25-30 minuter.

torsdag 30 oktober 2008

Boeuf bourgignon på vårt sätt


Hur många så kallade versioner finns det inte av denna gryta? Jag gör definitivt inte några som helst anpråk på att vår version skulle vara särskilt autentisk. Den råkar helt enkelt vara väldigt god. I bland räcker det ganska långt.
Nu skulle vi egentligen ha bjudit på grytan när goda vännerna J och J med barn skulle ätit middag hos oss för ett antal veckor sedan. Middagen ställdes in på grund av sjukdom, och vi beslöt att frysa in grytan i väntan på ett annat tillfälle med matgäster.
Det går bevisligen alldeles utmärkt att frysa den, kan jag rapportera efter kvällens goda middag. Jag valde att reda såsen med beurre marnier, som jag lärde mig av den otrevliga med ytterst kompetenta hemkunskapslärarinnan som jag tidigare nämnt här i bloggen. Det rör sig alltså om metoden att blanda till en tjock smet av vetemjöl och rumsvarmt smör, som lätt och klumpfritt kan vispas ned i en soppa eller gryta.

I kväll serverade vi grytan med den utmärkta tillbehören kokt potatis och förvällda, smörslungade sugar snap peas.

Boeuf bourgignon
cirka 800 kg grytbitar av högrev
salt och vitpeppar
smör till stekning
4 dl rödvin
2 köttbuljongtärningar
1 stjälk selleri, finhackad
4 morötter, grovt delade
2 paket steklökar (300 gram), skalade
3 vitlöksklyftor, rivna
2 lagerblad

1 rågad tsk vetemjöl + en rågad tsk smör

Putsa grytbitarna vid behov. Jag valde vid detta tillagningstillfälle att dela dem i mindre bitar. Bryn köttet i omgångar smör i en gjutjärnsstekpanna. Salta och peppra försiktigt.
Lägg morötter, steklökar, vitlök och selleri i en rymlig stekgryta. Häll i de brynta grytbitarna. Lägg i buljongtärningar och lagerblad. Häll över rödvinet. Lägg på locket och höj temperaturen så att grytan kokar upp. Sänkt därefter temperaturen och låt grytan stå och småputtra ett par timmar. Red avslutningsvis av med beurre marnier.

Jag tycker det är gott att morötterna blir mosiga och att löken kokar sönder. Om man föredrar att de ser snyggare ut och behåller formen, tillsätter man dem helt enkelt senare under tillagningen.

Brist på kunskap eller tidsbrist?


Bilden är lånad från Aftonbladet.

Karin Ahlborg skriver på Aftonbladet Mat idag om att vi numera bara hittar färs och fina köttstycken i charkdisken i de flesta av våra matbutiker.
Tyvärr har hon rätt. Kokkött hittar man säkrast på City Gross, eller hos charkdiskarna i saluhallarna.
Visst är det tragiskt? Det skulle behövas ett ordentligt trendbrott, när högrev, bog och märgpipa mals ned till köttfärs.

onsdag 29 oktober 2008

Butternut squash muffins


Jag är fortfarande aningen besatt av att använda butternut squash på så många olika sätt som möjligt.
När jag läste inne på Jamie Oliver's hemsida att butternut squash muffins påminner om morotskaka i smaken, kände jag att jag absolut ville pröva att baka sådana. Ju mer jag tänkte på det, desto mer självklart kändes det att dess köttiga, matiga konsistens givetvis borde fungera alldeles utmärkt i ett bakverk.
Om man kan baka med morötter, rödbetor och till och med vanlig potatis och squash, så kan man givetvis baka med min favoritpumpa.
I vanlig ordning har jag inte kopierat originalreceptet rakt av. I själva verket har jag utgått från ett muffinsrecept som jag höftade ihop på landet i somras, när jag inte hittade något som passade i mina bakböcker.

Butternut squash muffins, cirka 12 stycken
350 skalad, fint riven butternut squash
150 gr rumsvarmt smör
1 dl råsocker
1 dl ljust muscovadosocker
0,5 tsk salt
2 tsk vaniljsocker
1 tsk mald kanel
1/2 tsk mald kardemumma
0,5 tsk mald ingefära
2 ägg
0,5 dl gräddfil
1 dl pumpafrön
3 strukna teskedar bakpulver
250g vetemjöl (drygt 3 dl)

Rör ihop smör, råsocker, ljust muscovadosocker, salt och kryddor. Vispa i äggen ett i taget. Blanda ned riven butternut squash och gräddfil. Rör sist ned bakpulver och vetemjöl.
Fördela smeten i tolv formar för lite mindre muffins ("barnstorlek"), åtta för större.
Grädda på 200 grader i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter - eller tills muffinsen är genombakade.

Jag blev mycket nöjd med resultatet. Visserligen är jag svarg för alla mjuka kakor av den här typen, men det fungerade verkligen hur bra som helst med butternut squash i muffinssmeten. faktum är att jag nästan dristar mig till att påstå att det är strået vassare än de gamla vanliga morötterna. I finriven form är den till förvillelse lik morötter, men aningen torrare och fastare i konsistensen. När den väl bakats in i smeten smälter den trots detta in bättre än moroten, och kan inte på minsta vis urskiljas.

Jag är barnsligt förtjust i pumpafrön, så det var en bonus att kunna få med även sådana. Den som inte är fullt lika såld på dem som jag kan i stället ta samma mängd valnötter, eller varför onte hasselnötter?
Jag skulle inte tveka att baka smeten i brödformar nästa gång, så att den i stället blir en mjuk kaka att skära i skivor.

Om det är något jag aldrig lyckas riktigt bra med, så är det frosting. Jag slängde ändå ihop en sådan av Phipadelphiaost, limejuice, rumsvarmt smör och florsocker. Den blev god, men alldeles för lös, och jag vet av erfarenhet att då spelar det ingen roll hur mycket mer florsocker jag rör i - det är kört. Jag rekommenderar ett besök i Leilas Lindholms bok A Piece of Cake, i stället.
Det är vad jag själv borde ha gjort.

Jamie Oliver goes Nintendo DS


Visst låter det helt otroligt? Jame Oliver finns nu som ett TV-spel.
Jag kan inte annat än applådera initiativet. Det verkar faktiskt ganska kul.
Jag vet väl inte riktigt om jag tillhör målgruppen, eftersom jag inte är så intresserad (läs: har inte tid!). Synd bara att det är fel plattform för mig. Får hoppas att spelet kommer för X-Box.

tisdag 28 oktober 2008

Bästa böngrytan


Under fem års tid var jag vegetarian.
Lakto-ovo-vegetarian, skall tilläggas. Detta tilldrog sig mellan 1989-1994. Det var inte riktigt lika lätt att vara vegetarian då som det är nu. Utbudet var en smula smalare, för att uttrycka sig diplomatiskt. Framför allt var den vegetariska maten på många matställen så vansinnigt tråkig. Det fanns tydligen ingen hejd på hur många motbjudande sätt det fanns att misshandla bönor på.

För min egen, högst personliga del, var det beslutet att bli vegetarian som på allvar satte igång mig i köket. Visserligen hade jag lagat mat innan dess. Jag växte upp i en familj där man åt lagad mat tillsammans varje kväll. Den som råkade komma hem först satte igång med förberedelserna inför middagen, vare sig de bestod i att sätta på potatis, hacka lök eller börja steka pannkakor.
Jag kan inte annat göra än att så här i efterhand tacka och beröma mina föräldrar för deras kloka inställning till mitt beslut. Jag kan livligt föreställa mig hur tröttsamt det måste ha varit för mina dem när jag, den matglada köttälskaren, plötsligt skulle börja äta specialkost.
Det går väl bra att du blir vegetarian
, sa de,
men då får du så klart laga din egen mat!.
Och det gjorde jag.

Till en början blev maten ofta ganska motbjudande. Det förekom många märkliga gratänger och grytor, med för mig sedan tidigare okända råvaror. Allt jag snappade upp tog jag till mig, men jag saknade en hel delgrundläggande kunskaper.
Det blev mycket experimenterande med baljväxter, kan jag säga. Paniken var nära att infinna sig vid ett tillfälle, när jag satt och tuggade på en gryta med för dåligt kokta svarta bönor. Det var bara att hålla skenet uppe, och försöka att inte tänka på att det var ett storkok, och att jag skulle behöva pressa ned samma rätt vid många fler tillfällen.
Jag lyckades dessutom hitta en ytterst tveksam förebild i en brittisk kokboksförfattare vid namn Sarah Brown. Det grämer mig att jag inte har sparat hennes kokböcker. Maten hon lagade var omständig, och innehöll oftast många ingredienser. För en nybörjare var detta givetvis inget klokt val. Ta bara en sådan sak som en ingående beskrivningar av hur man tillverkar sin egen tofu.
Jag lagade många rätter ur hennes böcker, men kan inte minnas att en endaste smaka gott. Om det var Sarah Browns fel, eller mitt eget, det kan vi låta vara osagt.

Det hela slutade ändå lyckligt. Jag blev bättre på att laga mat, och fick en ganska god grund i det vegetariska köket - om det nu finns något sådant.
När jag sedan tog mitt förnuft till fånga och började äta kött och fisk igen, övergav jag inte vad jag lärt mig.
Jag lagar gärna vegetariskt - men det tog många år innan jag ens tänkte tanken på att laga till någon böngryta.

Nu vill jag dela med mig av vårt receptet på en riktigt god gryta. Den har sitt ursprung i ett recept från den för åratal sedan nedlagda tidningen Gott & Grönt, som jag hänvisat till tidigare.
Den långa listan med ingredienser består bara av sådant som står i kryddskåpet och ligger i kylen hemma hos de flesta, måttligt matlagningsintresserade personer.

Bästa böngrytan
6 dl smörbönor (eller stora vita bönor)
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, rivna
1 morot, finhackad
1 stjälk selleri, finhackad
1 tsk paprikapulver, starkt
0,5 tsk curry, medelstark
2 lagerblad
2 kanelstänger
1 krm mald muskot
1/4 vaniljstång, eller 1 krm ekologiskt vaniljpulver
2 stycken peperoncini, smulade
1 msk råsocker
1 msk tomatpuré
1 msk LaRoc paprikapuré
1,5 dl vitt vin
1 grönsaksbuljongtärning
2 burkar Mutti krossade tomater
eller passerade tomater
olivolja
salt efter smak

Hetta upp olivolja i en rymlig stekgryta, gärna emaljerad. Fräs lök, vitlök, morot och selleri på låg värme. Tillsätt de torra kryddorna, och låt dem steka med någon minut. Häll sedan i bönorna, tomatkonserv, vitt vin, grönsaksbuljong, socker, tomatpuré och paprikapuré.
Lägg på locket, höj temperaturen och låt grytan koka upp. När grytan kokar sänker du temperaturen till låg värme och låter den småputtra under lock i 30-40minuter. Titta till den och rör om då och då. Det bör inte behövas mer vätska. Om grytan verkar behöva det, kan den få reducera en stund utan lock i slutet av koktiden.

Jag äter gärna grytan med en klick gräddfil eller yoghurt och lite färsk, hackad mynta. Barnen vill gärna ha basmatiris till. Givetvis passar den även med exempelvis bulgur.

måndag 27 oktober 2008

Chili con carne på vårt sätt


Nu är det höst på allvar. Alla de vackra löven på lönnarna utanför vårt hus blåste av nu i helgen. Kvar blev bara tomma grenar, och därmed känns det obönhörligen som att vi är i början på en mycket lång och mycket tung del av året. Krafterna från sommaren och semestern börjar tryta nu.
Orken och entusiasmen har falnat.

Samtidigt är det nu, mer än någonsin, som mitt behov ökar av att äta gott och kura ihop mig i hemmets trygga vrå. Magen vill ha varm och tung mat. Att laga till vår version av chili con carne är ett mycket gott val en kulen måndagskväll i slutet av oktober.
Vad är det då som gör denna version så speciell? Tja - det är kanske inte så mycket som skiljer den från hur andra lagar till sina. Det är helt enkelt så här vi vill ha den. Lagom stark; förmodligen rätt så snäll i jämförelse, men ändå påtagligt kryddig. Chipotle, kanel och spiskummin är ett absolut måste.

Under kvällens måltid diskuterade jag och mannen hur det kan komma sig att det kan smaka så olika av två rätter, fastän personerna som lagar till maten använder samma ingredienser i nästintill identiska mängder.
Jag för min del tror att det är omöjligt att till fullo återskapa det någon annan lagar eller lagat. Det skulle möjligtvis vara om man slaviskt följde ett recept, och på grammet och millilitern när doserade ingredienser kryddor.
Det låter inte som särskilt lustfylld matlagning.

Denna chili con carne är ett bra exempel på den typen av rätt där jag, och säkert fler med mig, lite på en höft slänger i de kryddor som skall ingå. Därför kändes det särskilt märkligt att stå och mäta mängderna innan de åkte i grytan.
Som alltid är det tycke och smak som råder i slutändan.
Själv kände jag när jag väl satt till bords för att äta, att jag skulle ha saltat en aning mer.

Chili con carne
knappt 500 gr nötfärs
drygt 400 gr kokta kidneybönor
2 lökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 röda paprikor, skurna i mindre bitar
olivolja
1,5 tsk mald kanel
1 tsk mald spiskummin
1 tsk paprikapulver, medelstarkt
1 tsk Chef Paul Prudhomme's
Magic Chipotle Chile
1 köttbuljongtärning
2 tsk kinesisk soja
2 burkar Mutti tomatkonserv
salt efter smak

majs och gräddfil till servering

Häll i en skvätt olivolja i en stekgryta, och låt lök, vitlök, paprika och kryddor svettas på låg värme. Bryn under tiden färsen i olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fördela färsen ganska smått med hjälp av till exempel en gaffel. Häll därefter i färsen i stekgrytan. Tillsätt bönorna, sojan och somatkonserverna. Lägg på locket och låt chilin koka upp. När denkokar, skruvar du ned värmen och kan gå därifrån för att i lugn och ro ägna de närmaste 45 minuterna åt någon skön och avkopplande aktivitet.
Tag därefter av grytlocket , rör om ordentligt i grytan och låt den stå och småputtra på låg värme i cirka en kvart.

Vi äter chilin med konserverad majs från D'Aucy och gräddfil som enda tillbehör. Någon enstaka gång har det hänt att vi festat loss och ätit nachos till.
Barnens inställning till rätten är något ambivalent. I bland äter de med god aptit. I kväll satt de två äldsta och petade i maten. Den ena petade bort bönorna, den andre paprikabitarna. Den tredje åt alltsamman med god aptit.
Så kan det också vara ibland.

Höstsmaker tema för BrazilianLindas Lördagsgodis #27

BrazilianLinda har kommit igång med Lördaggodis igen!
Detta passar mig utmärkt. Jag hade nämligen planerat att röra ihop något läckert nu i höstlovsveckan, då barnen kommer att vara hemma mer än de brukar.

Dessutom lottar Linda ut bloggdesign från RS Designs som pris till någon av de som deltar i Lördagsgodis eller Familjefavoriter, november månad ut.

Det vore ju inte fel att vinna en snygg uppgradering av bloggens design - det skulle då i vart fall jag inte bli ledsen för!

När Taffel satte ord på
mångas hemliga dröm


Bilden är lånad från Kungliga Bibliotekets hemsida.


Vem drömmer inte om att få ge ut sin egen kokbok? Nu finns möjligheten att drömmen kan bli verklighet.
Åtminstone för den som vågar sig på att delta i Taffels talangjakt, där allt som krävs är att man innan den 15:e januari laddar upp ett kokboksmanus på Vulkan.

Det låter verkligen lockande. Jag kommer då definitivt försöka knåpa ihop något att tävla med.

söndag 26 oktober 2008

Ugnsstekt kyckling med
rostad butternut squash, gulbetor, morötter och palsternackor


Vi hade en fantastiskt trevlig lördag. Goda vännerna J och J kom på efterlängtat besök. Vi har den stora turen att deras barn och våra är oerhört förtjusta i varandra, vilket gör vårt umgänge väldigt okomplicerat. Då är det lätt att umgås i många timmar.
Jag tar varje tillfälle i akt att baka, eftermiddagen började därför med en fika, då vi smorde kråset med Chocolate Chip Cookies.
Middagen blev inte mindre uppskattad. Det är märkligt hur gott det blir med hel kyckling i ugn. För att inte tala om hur vackert det är att se på ett fat.
Valet av tillbehör var lysande - butternut squash är så klart kompis med gulbetor, morötter och palsternacka. Färgerna var i sig fantastiska.
Att laga till en delikat sås var lekande lätt när pannan var full av den goda saft som runnit ur kycklingen. Vitlök, citron och salvia fick stå för smaksättningen i dag. Salvian hamnade helt klart i bakgrunden tillsammans med de andra smakerna. Nästa gång vågar jag ta dubbelt så mycket, så att den sticker ut och märks mer.

Ugnsstekt kyckling med vitlök,
citron och salvia

2 kycklingar à 1,5 kg styck
100 gram rumsvarmt smör
1 msk flingsalt
2 krm vitpeppar
4 vitlöksklyftor, rivna
skalet från 1 citron
citronen, skuren i 8 bitar
1/2 kruka salvia, hackad

Blanda smöret med salt, peppar, vitlök, citronskal och salvia. Smörj in kycklingarna med smörblandningen. Massera dem ordentligt, och se till att få in smör även i krävan.
Placera sedan fyra små klyftor citron i vardera kräva, och stek kycklingarna i 200 graders ugnsvärme tills de är genomstekta. Hur lång tid detta tar i det enskilda fallet, är svårt att säga. Mina kycklingar som inte var mer än halvtinade tog uppemot 1,5 timma på sig att bli klara i 200 grader i varmluftsugn.

Ugnsrostade gulbetor, morötter,
palsternacka och butternut squash

4 stora morötter
4 palsternackor
10 ganbska små gulbetor
1 butternut squash på cirka 600 gram

Dela morötter och gulbetor i något så när lika tjocka bitar; palsternackorna i något tunnare bitar. Stjälp dem i en ugnsfast form som oljats generöst med olivolja. Blanda runt rotsakerna i oljan och strö flingsalt över. Rosta i omkring 30 minuter eller tills de verkar klara. Rör runt bland dem emellanåt, så att de tillagas jämnt.
Butternut squashen behöver inte lika lång tillagningstid. Om den delas i lika tjocka bitar som morötterna och gulbetorna, så är de klara på 10-15 minuter.
Rör runt även bland dessa.

Återigen är det svårt att ange en exakt tid, men ett tecken på att de är klara är att de tenderar att vilja sönder när man vänder dem i ugnen.

En makalöst god kycklingsås
stekskyn från ugnsformen
2 dl vispgrädde
1 msk vetemjöl
flingsalt och vitpeppar efter smak
koloritsoja

Den härliga, trögflytande skyn i botten på kycklingarnas ugnsform måste givetvis tas tillvara. Min sky doftade något otroligt gott av vitlök, citron och kycklingfett.
Bästa sättet är i mitt tycke att göra en sås av den. Sila skyn ned i en kastrull. Sätt på plattan på medelhög värme, och vispa ned vetemjölet i skyn. Lättast är att sikta ned mjölet samtidigt som du vispar kraftigt. Häll i grädden, och fortsätt vispa tills såsen börjar koka. Sänk värmen, och passa såsen; fortsätt vispa medan den kokar och reder sig. Smaka av med salt och vitpeppar, och ge såsen lite vackrare färg med koloritsojan.

Vi kokade lite pasta åt barnen, men för oss vuxna var kycklingen, de rostade rotfrukterna och såsen en komplett måltid.

Jag har inte tröttnat på butternut squash fastän jag ätit det tre gånger den här veckan. Rätterna har skiljt sig åt såpass mycket att dess olika egenskaper verkligen kommit fram.
Det känns helt klart som att jag kommer vilja pröva två receptidéer till.

lördag 25 oktober 2008

Chocolate Chip Cookies
- det enda recept du någonsin
kommer behöva


På min arbetsplats turas vi om att ha med oss något till eftermiddagskaffet på tisdagar. Det är en sprängfull dag hos oss; alltid full av diverse möten, konferenser och teamplanering. Något gott till kaffet fungerar närmast som en blodtransfusion i sammanhanget. Fikastundens betydelse antar gigantiska proportioner; den hägrar som en oas i öknen under dessa dagar. För att inte tala om de spirituella samtal som uppkommer runt fikabordet, under inflytande av socker- och koffeinruset.

Vi pratar mycket matlagning och bakning på jobbet. Spanar nyfiket i varandras lunchlådor, tipsar och delar med oss av recept. Inte minst då på tisdagarnas sötsaker.
Jag fick detta recept av en kvinna som vikarierade på min arbetsplats tidigt 2000-tal. Skam sägandes minns jag inte vad hon heter. Receptet har däremot lämnat ett mer bestående intryck, och skrevs tidigt upp i vår heliga vaxduksbok. Boken där alla de viktiga recepten skrivs upp.

Det var ju så det gick till, innan jag började blogga. Om jag fortsätter att aktivt skriva här, kommer nog alla de heliga recepten finnas här inom ett år.

Det blir cirka 24 kakor av denna sats deg. Det går så klart att göra dem mindre, men jag tycker detta blir en bra storlek. Och jag tycker ni skall lita på mig, och göra dem sådana.


Chocolate Chip Cookies
100 gr rumsvarmt smör
2 dl farinsocker
1/2 strösocker
1/2 tsk vaniljsocker
1 ägg
1,5 dl vetemjöl (90 gram)
3 dl havregryn
0,5 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
175 gram blandad choklad - jag brukar ta
både mörk, ljus och vit

Rör rumsvarmt smör med farin, socker och vaniljsocker. Tillsätt ägget under vispning. Blanda mjöl, havregryn, bikarbonat och salt. Rör ned blandningen i äggsmeten. Hacka chokladen grovt, och blanda den väl med smeten.
Klicka 24 matskedsstora högar med smet på plåtar klädda med bakplåtspapper. Platta till de små högarna något. Platta till dem något. Lägg deghögarna ganska glest; kakorna flyter ut.
Grädda på 175 grader i cirka 10 minuter. Låt kakorna kallna på plåten!

Den svåra frågan är givetvis vilken dryck som passar bäst till dessa kakor. Är det ett glas kylskåpskall mjölk, en latte eller en mugg starkt, nybryggt kaffe?
Det får helt enkelt tycke och smak avgöra.

Fotnot: Jag valde i dag att grädda kakorna i 15 minuter - då blir de knäckiga. Gräddar man dem i 10 minuter blir de skönt sega.

Tortiglione med fläskfilé,
trattkantareller och salvia


I går var jag verkligen trött. Då passade det perfekt att sno ihop en enkel pastarätt. Jag blev extra nöjd då jag kom på smaker jag inte ätit på länge. Målet var en ren pastasås, utan en massa klet.Det skulle inte vara någon tomat eller mejeriprodukt i såsen. Det var vad jag längtade efter i gårkväll.
Jag valde fläskfilé, denna ganska anonyma köttbit som kan uppträda i nästan vilken skepnad som helst beroende på sällskapet. Den fick smak av schalottenlök, vitlök, vitt vin, trattkantareller. En gammal bekant jag inte träffat på länge och väl fick stå för kryddan - färsk salvia.

Tortiglioni med fläskfilé, trattkantareller och salvia
cirka 600 gram fläskfilé, putsad och delad i små bitar
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, finhackade
1/2 dl torkade trattkantareller, blöt-
lagda i 1/2 dl hett vatten
200 gr färska trattkantareller
1,5 dl vitt vin
salt och vitpeppar
1 msk färsk, hackad salvia
smör till stekning

Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Bryn fläskfilébitarna runt om, så att de får vacker färg. Krydda med salt och peppar. Lägg över köttet i en skål.
Hetta upp lite mer smör, och stek schalottenlök och vitlök försiktigt på svag värme. Hacka de blötlagda trattisarna mycket fint; tillsätt dem och silad blötläggningsvätska (om det finns grus eler smuts). Låt det hela puttra ihop helt kort, och tillsätt sedan fläskfilébitarna. Blanda så att ingredienserna kommer samman, och rör sist i salvian.
Servera med bykokt tortiglioni, lite mer salvia för den som så önskar samt givetvis rikligt med nyriven parmesanost.

Comfort food. Det behövs nu, när det börjar mörkna och hösten börjar suga märgen ur oss.

fredag 24 oktober 2008

De nominerade till Matbloggspriset 2008

Det var först för några veckor sedan som jag läste om Matbloggspriset. Nu är nomineringarna klara, och följande bloggar skall slåss om titeln:

Matbloggar
Matplatsen
Krubb
Kryddburken
Linneas skafferi
Lina likes mat
Tre tjejer i köket
Pain de Martin
I Heart Green
Matälskaren
Ett lingon
PickiPicki

Dryckesbloggar
Aqua vitae - livets vatten
Vingligt
Drucket
Utz kapeh!
BKWine Breif

För att kunna bli nominerad måste man tydligen ha bloggat i inst sex månader. det är ju en försvinnande lång tid. Här fick jag uppenbarligen hjärnsläpp - jag menade så klart att det är en försvinnande kort tid!.

SMASKENS firar faktiskt två månader i morgon. Jag har haft en seg dag, och inte ens tänkt på detta förrän nu, efter middagen. Det känns verkligen som att jag bloggat betydligt längre än så.
Man vänjer sig fort.
Nästa år hoppas jag ha blivit såpass etablerad och utvecklats så mycket att någon nominerar mig! Får man säga så?

torsdag 23 oktober 2008

Forcerat långkok: Gryta på nötkött, butternut squash, morot och palsternacka


Jag plockade ut ingredienserna ur kylskåpet vid 17.15. Klockan 18.45 satt familjen vid dukat bord, och försåg sig av köttgryta och nybakat lantbröd. Det kan tyckas som ett märkligt val av rätt, men fastän jag kommer hem efter klockan fem kan jag vilja laga mat som behöver en stund på sig för att bli klar. Det går faktiskt att skynda på tillagningen om man bara är beredd på att bruka lite våld. Tiden är mogen för forcerat långkok.
Just köttgrytor är annars något som förknippas med långsamt småputtrande, timmar i sträck. Antingen på spisen, eller i ugnen, i ett för ändamålet avsett kokkärl.
Kvällens måltid visade att en gryta på högrev kan vara fullt möjlig att åstadkomma även fast man inte har en hel dag på sig att vänta. Det kan också vara värt besväret att utmana simultankapaciteten genom att baka och laga mat samtidigt. Jag vill inte orsaka total förvirring hos den som läser, så jag väljer att redogöra för grytan och brödet separat, även fast aktiviteterna gick i varandra. Också i kväll har inspirationen hämtats hos Jamie Oliver, även fast jag ändrat både på tillagningssättet och proportionerna mellan grönsaker och kött i grytan.

Nötgryta med butternut squash,
morot och palsternacka

500 gr grytbitar av högrev
1 gul lök, hackad
1 vitlök, hackad
3 stora morötter, grovt delade
3 palsternackor, grovt delade
en butternut squash på 600 gram; skalad,
urkärnad och delad i mindre bitar
2,5 dl rödvin
1,5 dl vatten
1 köttbuljongtärning
3 kvistar rosmarin
3 breda remsor citronskal
2 msk tomatpuré
salt och svartpeppar
olivolja
smör

Hacka grönsakerna samtidigt som du bryner grytbitarna. Skvätt olivolja i en stekgryta, och bottna med lök, vitlök, morot och palsternacka. Häll grytbitarna och bitarna av butternut squash över. Tillsätt rosmarin, citronskal, vin, vatten, buljongtärning och tomatpuré. Salta och peppra på efter smak. Koka upp under lock och låt koka på ganska hög värme i 45 minuter. Lyft av locket och rör om alltsamman ett par gånger under tiden.
Vad som händer i grytan. är att pumpan i stort sett kokar sönder och reder grytspadet. Blandningen av rödvinet, köttbuljongen, tomatpurén och den sönderkokta pumpan bildar tillsammans med sötman från morötterna och palsternackorna en makalös sås. Rosmarin och citronskal fiskas upp ur grytan innan den serveras.

Den som vill kan baka ett litet lantbröd parallellt med grytkoket:
1/2 paket jäst
en nypa råsocker
1/2 tsk salt
2 dl ljummet vatten
250 gram vetemjöl (drygt 4 dl)

Det första du gör är att sätta ugnen på fullt blås -så hög ugnsvärme den förmår, och gärna varmluft på det, om tuillgång finns. Lös sedan jästen i vattnet med socker och salt. Arbeta ned mjölet med degkrokar i ett par minuter. Strö lite mjöl över degen, och täck genom att till exempel ställa en tallrik på bunken. Ställ sedan ned bunken i diskhon, som du fyllt en bit upp med varmt vatten. Snabbjäs i 20 minuter. Stjälp upp degen på mjölad arbetsbäbk och fös snabbt ihop den till en sorts långsmal form. För snabbt som ögat över brödet till en plåt klädd med bakplkåtspapper, och skjutsa in den längst ned i ugnen. Sånk temperaturen till 200 grader, och låt brödet grädddas i 10-15 minuter. Tag ut, låt svalna något, och skär i tjocka, sneda skivor.

Voilá - nybakat lantbröd till grytan!
Familjen jublar, och du kan känna dig som en domestic godess i samma klass som Nigella Lawson...

onsdag 22 oktober 2008

Lasagne på butternut squash och kryddig fläskfärs


Jag är egentligen ingen vän av alltför experimentella recept. I bland läser jag om rätter där valet av ingredienser känns väldigt sökt. Det förefaller då som att somliga råvaror petats dit mer som en kul grej än för att de faktiskt bidrar till smakupplevelsen.
Jag kan därför förstå att det kan verka märkligt att laga lasagne med pumpa. Faktum är emellertid att det blir ett alldeles ovanligt delikat resultat.
Butternut squash har ett fast kött, som smakar både sött och mustigt. Den är dessutom lätt att tillaga, och det blir väldigt lite svinn när man rensar den.
Jag valde i kväll att laga en färssås på mager fläskfärs. Såsen kryddades med en aning bacon, vitt vin, kanel och spiskummin. Det blev kan man säga en alternativ köttfärssås, och jag rekommenderar den varmt även i andra sammanhang, för den blev väldigt lyckad! Inspirationen till att ha pumpa i en lasagne kommer från Jamie Oliver, men mitt receptet på denna lasagne skiljer sig såpass mycket från hans, att jag utan betänklighet kallar det mitt eget.

Lasagne på butternut squash
och kryddig fläskfärs

1 butternut squash på cirka 800 gram
olivolja och flingsalt

Skala pumpan med hjälp av en kniv eller en vass potatisskalare. Dela pumpan och gräv ur kärnhuset. Det är väldigt litet i förhållande till hur mycket kött pumpan ger. Skär sedan pumpaköttet i ganska små och smala bitar. Ugnsbaka i en form smord med olivolja på 200 grader i cirka 15-20 minuter, beroende på hur stora pumpabitarna är. Låt dem svalna och smula flingsalt över. Dela dem sedan i mindre bitar.

Färsröra:
cirka 500 gram mager 10% fläskfärs
1/2 paket bacon, finskuret
1 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 tsk mald kanel
1 tsk mald spiskummin
1 dl vitt vin
1 burk Mutti krossade tomater
1 hänsbuljongtärnming
råsocker, salt och vitpeppar
olivolja till stekning
5 dl créme fraîche
2 dl riven parmesan

Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fräs bacon, gul lök, vitlök, kanel och spiskummin på medelvärme i några minuter. Lägg i fläskfärsen och finfördela den med hjälp av en gaffel. Brun färsen och blanda den med de övriga ingredienserna. Häll över vinet och låt det delvis koka in. Tillsätt tomatkonserv och buljongtärning. Krydda med socker, salt och vitpeppar, och låt sjuda på medelvärme i knappt 20 minuter.

Jag gjorde mig besväret att förkoka lasagneplattorna, trots att det ju egentligen inte behövs. Givetvis hade jag lika gärna kunnat använda färska lasagneplattor (inte prisvärda, enligt mig) eller gjort egna (fanns ingen som helst lust till det i kväll).
I stället för den traditionella bechamelsåsen, gjorde jag så (som inte bara Jamie Oliver utan också många andra kockar och matskribenter gör) att jag helt enkelt använde mig av créme fraîche. Den smaksattes faktiskt inte alls.
Däremot saltade jag lite extra med flingsalt mellan lagren i lasagnen. Jag började givetvis med att bottna en smord ugnsfast form med ett lager förkokta lasagneplattor. Det blev till att lägga lite mosaik, för att täcka botten av formen. Därefter löd ordningen som följer:

färssås
créme fraîche
pumpabitar
flingsalt
parmesan

Detta blev två lager. Jag lade sedan på ett lock av lasagneplattor, och täckte det med det sista av färssåsen och créme fraîchen samt det mesta av parmesanen.
Därefter skjöts hela härligheten in i ugnen på 200 grader i 25-30 minuter.

Vad tyckte då familjen om denna middag? Barnen åt faktiskt med god aptit. De smakade villigt på pumpan, med åt inte några stora mängder. Jag åt upp deras pumpa också, eftersom jag är tokig i den.
Kombinationen av fläskfärsen, vitvinet och kryddorna var mycket bra, och pumpans köttiga konsistens kompletterade färsenn fantastiskt fint. Det är så märkligt att lasagnen nästan känns köttigare, när den i själva verket innehåller mer grönsaker än vanligt.
Den syrliga tonen i créme fraîche fungerar så bra ihop med den sötaktiga pumpan, och sötman i fläskfärsen. Det är verkligen att rekommendera att använda det i stället för bechamelsås, som ett knep om tiden är knapp - eller för den som helt enkelt inte känner sig så bekväm med att koka sås.
Använd tusen gånger hellre det, än att köpa de läskiga, hemska färdiga bechamelsåser som finns.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...