söndag 31 augusti 2008

Frukost


Jag måste bara nämna Saltås müsli! Hittills har jag smakat på fruktmüslin och dinkelmüslin, den senare vid frukosten i morse. En oslagbar kombination tillsammans med naturell yoghurt. Rekommenderas!


Det är en liten vardagslyx jag unnar mig; numera avstår jag nämligen från en massa onödiga onyttigheter. Då känns det lite kul att satsa på något som är ekologiskt, smakrikt och som förhöjer frukosten, dagens första och - enligt somliga - viktigaste måltid.

För att inte tala om hur snygga paketen är. Tänk, det är inte längesedan man var hänvisad till hälokostbutiker för att köpa Saltås produkter. Numera hittar man i stort sett hela deras sortiment här hos vår lokala ICA.

Köttbullar i tomatsås


Det här är en av mina absoluta favoriträtter. Den kvalar enkelt in på min topp tio-lista över maträtter. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så här! Fyllig tomatsås, saftiga små köttbullar med perfekt kryddning och till det spänstig linguine...
Inspirationen kom ursprungligen ur en fantastisk bok av kokboksförfattaren Mette Ankarloo, en kvinna som jag gärna hade läst och sett mer av. Hon har givit ut ett par kokböcker, samt några mindre temaböcker och en bok om att kombinera mat och vin. Annars har det varit ganska tyst om henne. När jag googlar på henne hittar jag uppgifter om att hon skulle vara matredaktör på tidningen Allers?
Kokboken Medelhavsmat för svenska kök önskade jag mig, och fick, i 25-årspresent av goda vänner. Den har med andra ord ett par år på nacken. Utgivningsåret är 1998, om jag minns rätt. Den verkar tråkigt nog inte gå att få tag på i dag (annat än på antikvariat, förstås). Boken är en veritabel guldgruva av goda recept. Det kommer dyka upp fler rätter i denna blogg som har sitt ursprung i denna bok, det kan jag garantera!

Vår version av receptet lyder så här:


Köttbullar i tomatsås

500 gr nötfärs
1 ägg
2 finhackade eller mixade chalottenlökar
2 vitlöksklyftor, rivna
4 matskedar kapris, finhackad
två-tre matskedar hackad persilja (helst slätbladig)
salt och svartpeppar efter smak
smör till stekning

Knäck ägget i en bunke. Vispa upp det lätt och blanda med chalottenlök, vitlök, kapris och persilja. Vad gäller nötfärsen, så brukar jag välja att salta och peppra på den innan jag blandar den med ägget och de övriga smak- sättningarna. Jag tycker att det gör det lättare att bedöma hur mycket jag behöver krydda.
Blanda färsen väl, och rulla till små köttbullar. Bryn dem runtom i smör så att de får vacker färg. Medan de ligger i stekpannan förbereder du tomatsåsen:

olivolja
2 finhackade chalottenlökar
2 rivna vitlöksklyftor
2 msk matlagningskonjak (jag använder tvåstjärning Eau de Vie)
1 dl vitt vin
2 burkar Mutti krossade tomater
salt och svartpeppar
2 tsk råsocker

Fräs chalottenlöken och vitlöken försiktigt i olivoljan. När de blivit mjuka häller du över konjaken och ökar på värmen. Låt konjaken smälta in i lökblandningen och tillsätt sedan vinet. Häll över krossad tomat. Låt såsen koka upp och sänk därefter temperaturen så att den puttrar på låg värme.
Allt eftersom köttbullarna blivit brynta (det brukar behövas tre omgångar för att bryna samtliga) lägger du försiktigt ned dem i tomatsåsen, där de får ligga och trängas och småkoka i uppemot en timma. Efter en halvtimme brukar jag stänga av plattan och låta grytan stå kvar på eftervärmen.
Dessa delikata små köttbullar i sin mustiga tomatsås njuter man bäst med - nykokt linguine, generöst med parmesanost och lite extra svartpeppar uppepå, så klart! Samt gärna ett glas vin därtill.

lördag 30 augusti 2008

Den ultimata köttfärssåsen


Riktigt mustig, långkokt köttfärssås är något av det godaste som finns! Jag vet att just köttfärssås är snabbmat i många familjer, men hemma hos oss måste man ställa sig och börja hacka lök åtminstone två timmar innan man tänkt sig att familjen skall sätta sig till bords.

Alla har ett recept på köttfärssås. Själv är jag uppvuxen med versionen som innehöll blandfärs, gul lök, tomatpuré, kryddor och grädde. Inget fel på den, men när mannen kom in i mitt liv introducerade han sin variant, och den har vi kört på sedan dess. Grönsakerna i kan variera, men så här gör vi den oftast. Har det funnits bladselleri hemma, så har det hänt att en stjälk eller två slunkit med. Det har också förekommit att vi kryddat med oregano, men det var ett tag sedan nu.

Ingemarssons köttfärssås

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
200 gr färska champinjoner
1 morot
cirka 500 gram nötfärs
2 burkar Mutti krossade tomater
2-3 dl rödvin (eller ett par matskedar vardera av balsamvinäger och fransk senap, för den som föredrar det)
2 köttbuljongtärningar
1 lagerblad
salt
grovmalen svartpeppar
2 tsk råsocker
olivolja till stekning

Hacka löken medelfint och vitlöken fint. Eller riv!Löken på rivjärnets grova sida, vitlöken på den fina. Skär paprikan i bitar. Skiva champinjonerna och finriv moroten.
Fräs löken i olivolja i en rymlig stekpanna. Tillsätt morot och paprika och låt fräsa med. Lägg ned köttfärsen i pannan i ett helt stycke. Fördela den rivna vitlöken ovanpå. Finfördela absolut inte färsen, utan låt den steka med en liten stund och fördela den sedan grovt, i större bitar.
Pytsa över krossad tomat, rödvin, salt, svartpeppar och socker. Den som i stället för vin vill ha balsamvinäger och senap, kan hälla över någon deciliter vatten.)Stick ned lagerbladet, bryt eller skär buljongtärningarna i bitar och strö över.
Låt såsen börja småputtra i den förmodligen nästintill sprängfulla stekpannan. Tillsätt champinjonerna efter låt säga 20 minuter. Rör och vänd försiktigt efterhand.
Anrättningen skall nu stå och sköta sig själv på spisen i åtminstone 40 minuter. Den kokar ihop så fint, så fint, bara man är där och rör med jämna mellanrum. Låt den helst småputtra i en timma! Späd med lite mer vin (eller vatten)om den mot förmodan skulle koka ihop för mycket. Köttfärssåsen mår ännu bättre om den få stå ett par timmar innan man äter den. Eller om man till och med lagar till den dagen innan den skall ätas.

Smaka vid behov av med mer salt, socker och peppar. Jag tycker att de givna tillbehören till denna sås är nykokt linguine, generöst med parmesanost och gärna lite extra svartpeppar uppepå. Ett glas gott vi till är ju inte heller fel...

fredag 29 augusti 2008

Linguini med fläskfilé- och kantarellsås


Jag beklagar - inte världens roligaste bild. Jag behöver träna på att fotografera mat! Som tur är för mig så har Tasteline en skola för matfotografering som jag skall läsa noga lite senare i dag. Jag behöver förkovra mig.

Min bristande talang att fotografera till trots - detta är ett recept värt att publiceras! Det spånades ihop av mig och mannen i söndags, och därför är ingrediensernas mängdangivelser lite ungefärliga. Men med lite god vilja och välutvecklade smaklökar kan den som så vill skapa sin egen variant av denna pastarätt!
För den eventuelle vegetarianen fungerar det givetvis utmärkt att helt enkelt utesluta köttet och öka på mängden kantareller, samt byta ut hönsbuljongen mot grönsaksdito.

Linguini med fläskfilé- och kantarellsås
1 fläskfilé, putsad och delad i lagom stora bitar (efter tycke och smak)
smör att steka i
cirka 2 hekto kantareller, delade i lite större bitar
två stora, finhackade chalottenlökar
en skvätt matlagningskonjak (jag använder tvåstjärnig Eau de Vie)
en burk créme fraîche (den helfeta)
en halv hönsbuljongtärning
en skvätt vatten eller - om man så önskar - vitt vin
en gnutta koloritsoja (för en, i mitt tycke, aptitligare färg)
salt och vitpeppar efter smak

Fräs fläskfilén i smör i stekpanna tills den fått fin färg. Krydda den lätt med salt och vitpeppar och lägg den sedan åt sidan i en karott. Lägg i en ny smörklick i samma panna som fläskfilén stekts i. Låt chalottenlöken fräsa försiktigt, tills den mjuknat. Tillsätt då matlagningskonjaken och låt den koka in. Häll i créme fraîche, späd med lite vatten eller vin. Lägg i den halva hönsbuljongtärningen och rör så att den löses upp i såsen.
Fräs under tiden kantarellerna i lite smör i en annan stekpanna. Blanda ned fläskfilén i såsen och låt den puttra på låg värme.
Rör ned kantarellerna strax innan såsen skall serveras, och smaka av med salt och vitpeppar. Servera med spänstig, nykokt linguini.

torsdag 28 augusti 2008

Muskot, någon?


Jag blev lite full i skratt när jag läste detta i DN:s nätupplaga.
Nog måste man väl bli aningen fundersam om man läser ett recept med en sådan stor mängd muskot? För sjutton - en hel nöt är ju mycket!

Tänk då tjugo nötter. Stå och riva tjugo muskotnötter. Det hade räckt med att utföra den sysslan för att få "yrsel och huvudvärk". Jag hade nog inte ens behövt smaka på kakan...

onsdag 27 augusti 2008

Pumpabröd


Sedan en dryg vecka tillbaka bakar jag allt vårt matbröd. Efter en sommar med väldigt mycket smörgåsar, har vi fullständigt tröttnat på köpebröd.
Dessutom känns det som att man faktiskt tjänar några kronor på att baka själv, med tanke på hur höga brödpriserna är. I vissa butiker kan de ju med att ta närmare tjugo spänn för en sunkig bake off-limpa!

För övrigt är det något avkopplande med bakning som inte riktigt går att sätta fingret på. För att inte tala om hur obegripligt lätt det än i dag är att imponera genom att servera hembakat bröd!

I kväll improviserade jag ihop dessa skapelser:

Pumpabröd
50 gr jäst
2/3 dl russin, blötlagda och mixade med blötläggningsvätskan
7 dl vatten
1 tsk salt
2 tsk färdigmalda brödkryddor (det fick bli det i kväll)
1 dl pumpakärnor
någonstans i trakterna av 850 gr rågsikt (vår hushållsvåg har börjat bete sig lite märkligt)
pumpafrön till dekoration

Jag rörde ut jästen i vattnet tillsammans med russinmixen, saltet och brödkryddorna på gängse brödbakningsmanér. Därefter blandade jag i mjölet med hjälp av degkrokarna på elvispen. Strödde lite rågsikt över degen och lät den jäsa övertäckt i bunken i omkring 35 minuter. Deten blev rasande snygg, den jäste med stor kraft!
Så var det dags att häva ut den på mjölat bakbord, knåda den lite lätt (jag brukar aldrig knåda mina degar så värst mycket. Degens delades i två bitar, som jag formade till limpor och lade i smorda brödformar. Där fick de jäsa i omkring tio minuter, innan det var dags för att pensla dem med vatten och strö över lite pumpafrön.
Jag gav dem 25 minuter i 200 grader innan jag tyckte det var dags att ta ut dem. Då var de så vackert gyllenbruna som bilden visar.

måndag 25 augusti 2008

Matilda Alms ingefärskakor

Tycker du om småkakor? Det gör i varje fall jag. Alldeles för mycket, dessvärre. Detta recept vill jag minnas att jag hittade på baksidan av ett mjölkpaket, ett sockerpaket eller liknande, för säkert femton år sedan. Det har följt med mig sedan dess.
Det finurliga med detta recept är att det går så bra att göra en halv eller en fjärdedels sats. För det blir ganska många kakor av en sats deg! De har en utpräglad smak av ingefära, och är därför delikata för en ingefärsälskare som undertecknad.

Matilda Alms Ingefärskakor
4,5 dl socker
1,5 dl sirap (jag brukar ta mörk)
500 g rumstempererat smör
2 msk malen ingefära
1 msk bikarbonat
10 dl mjöl

Rör smöret mjukt med socker och sirap. Blanda ingefära, bikarbonat och mjöl. Knåda ihop ingredienserna, forma till rullar och låt dem vila i kylskåp någon halvtimma eller så. Skär centimeterbreda skivor och placera på plåtar klädda med bakplåtspapper. Inte för tätt, kakorna flyter ut en aning. Grädda i 200 grader i cirka 10 minuter.Kakorna blir ganska stora och sega.
Kan förvaras praktiskt taget hur länge som helst i plåtburk. Det lite lustiga är att de aldrig blir riktigt likadana varje gång jag bakar dem. Numera brukar jag provbaka några först, för att kontrollera mängden mjöl. Jag föredrar också att de får lite mörkare färg, så jag brukar nog snarare ha dem i ugnen i cirka 12 minuter. Givetvis beroende på hur stora och tjocka de råkat bli just den gången!

Kakorna bakades givetvis i somras på landet, och de föll i god jord hos barnen. På bilden ser man att kakorna den gången blev aningen ovala, eftersom jag skar skivor av alldeles för mjuk deg...

Happy Dinky!

Jag är inte rabiat vad gäller mina barns kosthållning. Min erfarenhet hittills är att det är vettigt att vara generös med somligt, och restriktiv med annat. Till det som jag är generös med räknas exempelvis smör på smörgåsen. Däremot snålar jag i likhet med många andra privilegierade medelklassföräldrar med onödigt sockerintag, exempelvis i form av sötade frukostflingor.

Men, det finns ju alltid undantag från reglerna. I synnerhet när undantaget är en charmig produkt från ett svenskt familjeföretag i Jämtland!Våra barn fick i går smaka på Dinkelbodens Happy Dinky chokladsiffror tillsammans med vaniljyoghurt. Det var minst sagt populärt!

I butiken jämförde jag dessa flingor med de sötade chokladflingor av mer konventionell karaktär som stod bredvid i hyllan. Kilopriserna på dessa produkter var snarlika. Sockerhalten i de andra flingorna var emellertid uppskattningsvis 50% högre.Med andra ord - här är en lite festligare frukostflinga man kan ge barnen på helgen utan alltför dåligt samvete!

Introduktion

Jag har velat matblogga ganska länge. Inget har egentligen hindrat mig från att göra slag i saken - förutom en massa praktiska detaljer såsom tid, ork och motivationen att fota det vi lagar här hemma. Men - nu skall det bli av!

Jag tänker börja med att laga och publicera våra absoluta favoriter. Det är åtminstone så jag föreställer mig att jag skall kunna bli varm i kläderna. Många av rätterna är ganska vanligt förekommande i de flesta hem. Andra kanske är lite mer ovanliga. Några är plankade rakt av från kokböcker, andra är anpassade efter vår familjs smaklökar. Annat är helt hemsnickrat, även fast liknande rätter givetvis kan hittas på andra ställen.

Jag kommer dessutom uppmärksamma produkter, lyfta mina favoritråvaror, komma med tips när jag stöter på något bra och varna för sådant jag ogillar.
Självklarheter, med andra ord. Bloggens motto är ju:

Ett bra recept är till för att spridas!

Det skall i vilket fall bli otroligt kul att se om detta kan funka i verkligheten; om jag kan göra allvar av min önskan. Håll tillgodo!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...